Artiklar för chefer och ledare - Om stressrelaterad ohälsa
Björn Rudman på TV4s Nyhetsmorgon på ämnet "Såhär har du kvar energi efter jobbet"
Här hittar du artiklar om stressrelaterad ohälsa för chefer och ledare. Björn Rudman skriver om utmattning, stress, preststionsångest och mycket mer med inriktning på ledarskap, chefsroller och entreprenörsskap.
2022 > 05
0 kommentarer 
Stress och trötthet bland användare är tydliga IT-säkerhetsrisker, men väldigt få pratar om det. Jag skall förklara hur jag resonerar så kanske fler kan få upp ögonen för problemet inom IT och cybersäkerhet. Kanske kan jag också bidra med nya tankar och infallsvinklar på ett gammalt problem. För det är det. Stress och utmattningssyndrom (tidigare kallat utbrändhet) är inga nya grejer. Det har varit ett relativt omfattande sjukdomsproblem i samhället de senaste tio åren men har fullständigt exploderat de senaste tre-fyra. Och med
utmattning och den stressnivå som var orsakande kommer konsekvenser.
En mycket stor andel av alla cyberbrott sker på grund av användaren genom Social Engineering-attacker och olämpligt hanterande av lösenord. Man kan ”utbilda ihjäl” personalen inom diverse IT-säkerhet men jag menar att det inte kommer spela någon betydande roll för att minska säkerhetsrisken hos någon som går på knäna med sin energi och ork. Förr eller senare kommer säkerhetsdiskussionen att handla om just människan för ju tröttare och mer stressad man är desto mer sårbar är man för angrepp. Ju mindre ork och ju mer press på insidan desto krångligare kommer det bli att komma ihåg längre lösenord med stora och små bokstäver, siffror och specialtecken. Ju högre stress och ju högre tempo i huvudet desto större risk att inte titta ordentligt på mejlet som såg ut att komma ifrån en myndighet innan man klickar vidare på länken.
Orsakerna till att jag menar att stress och utmattning hos användare utgör stora säkerhetsrisker är faktiskt många. Jag skall göra mitt bästa för att förklara och reda ut mina tankar för dig.
Stress och högt tempo i huvudet
Ju högre tempo vi människor har på insidan desto svårare får vi att ta perspektiv på saker och ting. Det är lite som att åka tåg och titta ut ur fönstret. När tåget går som fortast ser du inte vad som händer precis utanför. Allt bara viner och swishar. Men när tåget saktar in för att docka på perrongen, då ser du helt plötsligt bättre vad som händer precis på utsidan.
För människan i relation till diskussionen kring IT-säkerhet kan det lätt översättas till att man klickar på en länk eller en fil man fått på mailen av bara farten för hjärnan har ingen möjlighet och tid att plocka fram det man lärt sig och det man vet är säkerhetsrutinen man skall följa. Det bara händer. Inte för att människan är dum i huvudet utan för att tempot helt enkelt är för högt för att kunna tänka klart just i stunden.
Ju mer man kan hjälpa användaren att hantera sina stresskänslor och sänka tempot desto säkrare blir situationen. Felmarginalen ökar och betydelsen av den mänskliga faktorn sjunker kraftigt i takt med att människan blir mindre stressad och sänker tempot.
Trötthet
Har du sovit riktigt dåligt en natt och ändå kämpat dig hela vägen till jobbet och försökt börja med dina arbetsuppgifter? Kanske också samtidigt som barnen haft en stökig morgon och du är sen i väg? Ungefär så kan det vara i en hjärna som är utmattad. Fast hela tiden. Dygnets alla vaknar timmar. Att en sådan fruktansvärt tuff situation påverkar hjärnan hos användaren i allt ifrån riskbeteende till slarv och misstag är klart. Olika personer drabbas på olika sätt och när hjärnan inte klarar av att vara närvarande nog att följa säkerthetsprotokoll och rutiner är inte särskilt långsökt att anta.
Minnesproblem
Att minnet sviker ordentligt är väldigt vanligt vid utmattning. Ofta är det så människor börjar reagera på att något är fel. Helt plötsligt fungerar det inte att minnas saker utan att skriva ner det. Listor på listor på listor. Och anteckningar. Har man ett högt tempo i sig på grund av stress, är väldigt trött på insidan och har problem att komma ihåg grejer så kanske man inte vill byta ut sitt lösenord varje gång man glömt bort det. Till slut kommer det bli pinsamt och man skäms. Men man behöver ändå kunna logga in på sin arbetsstation snabbt när man skall börja jobba. Så hur hanterar man problemet? Jo, genom att göra som man alltid gör när man glömmer bort saker. Genom att skriva ner det. Och när vi skriver ner lösenord på en post-it och sätter på skärmen så är det inte mycket till skydd längre.
Koncentrationsproblem
Den fjärde och sista punkten jag tänkte lyfta handlar om det kanske vanligaste kognitiva besväret när det gäller stress och trötthet – koncentrationsproblem. Det kan vara så att det är svårt att koncentrera sig alls och det kan vara så att koncentrationen fungerar men en kort stund och konsumerar våldsamma mängder energi av huvudet så individen blir hjärntrött. Vid koncentrationsproblem ökar så klart risken för misstag och slarvfel och ur ett säkerhetsperspektiv kan det vara ödestiget.
Psykisk ohälsa eskalerar i det svenska samhället och är sedan ett antal år tillbaka den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Inom begreppet psykisk ohälsa och detaljerad statistik för sjukskrivning är den stressrelaterade psykiska ohälsan i särklass vanligast. Det är dessutom viktigt att vara medveten om att när stressrelaterad ohälsa väl mynnar ut i sjukskrivning så har det oftast pågått i relativt många månader. Sjukskrivningen är inte början på problemet utan snarare början på slutet. Det finns alltså stora individuella säkerhetsrisker manifesterade under förhållandevis lång tid på grund av utmattningsförloppet. Därför är det viktigt att både förebygga och arbeta aktivt med strukturerade insatser både runt fysisk och mental hälsa, terapeutiska insatser mot stress och prestationsångest, arbetsmiljö, arbetskultur och utbildning.
Så tänker jag och hoppas att jag kunnat bidra med ett annat och kanske annorlunda perspektiv på problemet kring användarrelaterad IT och cybersäkerhet.
Tack för att du läste. Dela gärna vidare om du vill.
Björn Rudman
Björn Rudman som expertgäst hos TV4s Nyhetsmorgon på ämnet "Energi kvar efter jobbet".
Hur skall du kunna hjälpa andra som mår dåligt av stress och trötthet när du knäar själv? Det är en mycket bra fråga skulle jag säga. Eller icke-fråga, beroende på hur man ser det. För det går ju naturligtvis inte.
När du skall flyga flygplan och kabinpersonalen har säkerhetsgenomgång innan ni skall lyfta, vem är det som skall ha syrgasen först…? Och varför är det så?
Men det är inte så man gör i regel. Alla andra skall ha syrgasen först innan du. För det är så det alltid har varit. Och det kanske har gått bra. Fram tills den dagen det inte gjorde det längre. Fram tills den dagen du verkligen behövde syrgasen men du visste inte hur man tog på masken och när du skulle börja dra efter andan så var visst syrgasen slut. Andra hade fått det du behövde. Och så är det i många människors vardagar.
Som chef och ledare behöver du både ha energi till dig själv och det som är viktigt i ditt liv som familj, barn, partner osv. men också energi till att vara där för andra. Som chef har du ett ansvar för att fungera i en viss roll gentemot personal som organisatoriskt inte har ledarroller. Du behöver kunna guida och vägleda men du behöver också vara en del av arbetsmiljön och arbetsklimatet. Det gör att man som chef blir en del av personalens hälsa, vare sig man önskar det eller inte. Det är jag som chef som kanske behöver hjälpa personalen att prioritera arbetsbelastningen under perioder. Det är jag som chef som behöver hjälpa personalen att förstå behovet av struktur. Det är jag som chef som behöver hjälpa personalen att förstå vikten av återhämtning. Det är jag som chef som behöver balansera arbetsinsats och kravställning mot glädje och återhämtning. Och det är inte säkert personalen själv är förmögen att göra det även om det såklart också finns ett eget ansvar över sin hälsa och sin arbetssituation. Detta blir särskilt svårt under tuffa perioder av hög belastning eller ett arbete som görs under press av sin egen natur. Hur går det till när man knäar själv under den egna belastningen och den uteblivna återhämtningen?
Psykisk ohälsa är utom tävlan den vanligaste sjukskrivningsorsaken idag och då främst stressrelaterad ohälsa.
Utmattningssyndrom och olika ”varianter” på det men där inte att diagnoskriterier är uppfyllda osv. Över 50% av alla sjukskrivningar är i senaste mätningarna relaterade till stress. Dessutom ser man att sjukskrivningarna inte bara blir fler utan också längre än tidigare. Behovet av tidiga insatser är fullständigt enormt. Dels för individernas hälsa, dels för företagets eftersom långtidssjukskrivningar är komplicerat och extremt kostsamt även om det inte är det som är huvudproblemet.
När jag utbildar chefer i detta ämne så delar jag upp klyver jag problematiken i tre delar.
I den första delen handlar det om självledarskap. Här ser jag till att deltagarna får allt kött på benen de behöver för att kunna ta hand om sig själva. Strategier för återhämtning, förståelse för stress och utmattning, verktyg för att skapa balans mellan måsten, ansvar och avkoppling. Skulle jag behöva sammanfatta det kort så hade det blivit ”Återhämtning, gränssättning och egenvärde” för det så man leder sig själv som jag ser det.
I den andra delen lägger jag stor tyngd på hur man hjälper människor med stressproblem. Hur leder man andra i utsatta situationer? Kommunikationen fungerar inte likadant i en utmattad och stressad människa, bara en sådan sak. Samtalsmetodik, coachande insatser, förståelse för problemet så rätt insatser kan göras vid rätt tillfälle och i rätt omfattning utan att bli kontraproduktivt, allt detta är kunskap som jag menar att man verkligen behöver som chef för att kunna fungera som en del i företagets hälsofrämjande och stressförbyggande arbete.
Den tredje delen är en utveckling av del nummer två och kanske något av det svåraste som finns för någon som inte är utbildad och erfaren inom utmattningsrehabiltering och det är återgången för personal som varit långtidssjukskriven för stressproblem. Jag skrev en artikel tidigare om detta problemet här >>> för den som vill läsa.
Absoluta merparten av ansvaret ligger i arbetsgivarens knä men det är liksom ingen som hjälpt arbetsgivaren och personalen med detta. Det förväntas av samhället att allt bara fungerar. Vilket ju är fullständigt vansinnigt för chansen att det gör det slumpmässigt eller av enskilda individers egna intresse för ämnet är alldeles för liten.
Jag menar på att detta är en del av alla chefers vardagar idag vare sig man vill det eller inte. Har man ansvar över personal så kommer du också att behöva hantera stressrelaterad ohälsa och sjukskrivning och ju mer du vet om dig själv, om hur stressproblematiken fungerar och hur man gör på bästa sätt runt allt – desto mindre energi kommer det gå åt till problemlösning. Energi som kan läggas på glädje, utveckling och livets viktiga.
Så tänker jag.
Hör av dig ifall du vill veta mer om utbildningen.
Tack för att du läste. Hoppas du fick med dig något.
En utmattning kommer aldrig över natten. Det kan kännas så och verka så, men det fungerar inte så. Den har varit på gång långt innan den ”bryter ut”. Minst sex månade pratar medicinvetenskapen om. Sex månaders uppvarvningsfas och sen händer något som får allt till att ”tippa över”. En utlösande faktor, något som satte punkt för hela uppvarvningen så att säga. Ofta den dagen när man var tvungen att gå hem från jobbet eller den dagen man insåg med all tydlighet att det inte gick längre.
Och det är just det jag tänkte skriva om idag. Om arbetet. Jobbet. Kneget. Där vi spenderar många timmar om dagen för att få pengar för att kunna köpa mat, betala vårt boende och sådär. För när det handlar om utmattning, människor och arbetet så finns det oerhört mycket att säga om det. På gott och ont.
Det är ju trots allt såhär att det är ifrån arbetet man behöver sjukskrivas eller åtminstone få hjälp på om man är utmattad. Och där har arbetsgivaren massor av skyldigheter fast är också väldigt utelämnad och förväntas lösa problem som kräver en väldigt specifik uppsättning terapeutisk och medicinsk kompetens. Jag menar att det går att lösa och att alla vinner på det. Du som anställd kanske slipper bli sjuk helt och hållet och om du ändå skulle råka ut för det så kan stöttningen och återgången till arbetet bli som den skall och inte utelämnad åt slumpen.
Jag tänker såhär:
För att du eller någon som är ansvarig över andra skall kunna ha energin, ha kunskapen och verktygen för att hjälpa andra är det viktigt att man börjar från början. Man måste börja hos individen. Om jag inte vet hur jag skall ta hand om mig själv, min stress, min återhämtning och hur jag skall dra mina egna gränser, hur skall jag kunna hjälpa andra göra det? Där måste man börja. Det kommer göra att jag som ledare dels håller själv, dels kan agera förebild för andra – leading by example, något som är mycket effektivare än att peka med hela handen.
För det andra så är det inte något enkelt att coacha och stötta någon som ”går tungt”. Det är en avvägning mellan gaspedal och handbroms hela tiden och hela grundproblemet är att individen som inte mår bra har väldigt svårt för balansen mellan gas och broms. Där handlar det om att ”mötas i ögonhöjd” med förståelse och empati utan att det blir kravlöst och bara massa bortplockning av arbetsuppgifter. Balansen är en gemensam process som både chef och arbetstagare har sina ansvar i och något som måste få vara så dynamiskt som det faktiskt är. Det behövs ramar och rutiner men inte in absurdum och måste gå att omvärdera och bytas ut. Bara för att man har sagt en sak på ett möte ena veckan betyder inte att det kommer fungera tre veckor senare. Då måste det finnas en lyhördhet ifrån chef och en kommunikation ifrån den med besvären.
Det samtalet mellan människor är inte alltid helt enkelt. Vad kan man säga? Vad skall man säga? Hur mycket går att ta in? Hur hjälper man till utan att ge mer dåligt samvete? Detta går att lära sig men antagligen så kommer inte kunskapen hem själv.
Det tredje spåret är kanske det som är allra svårast för just chefer och företag och som absolut viktigaste för någon som är utmattad. Återgången efter sjukskrivning.
Hela ansvaret ligger på arbetsgivaren och försäkringskassans riktlinjer är väldigt tydliga. Från sjukvårdens sida och från t.ex. Försäkringskassans sida kommer bara ordern ”25% arbetstid och så får vi utvärdera om några veckor”. Ah men ok. Det är 10 timmar per vecka vid en heltidsanställning och det är ju bra att veta. 2 timmar om dagen. Perfekt. Men vad klarar individen av på dessa två timmar? Hur fungerar det med 2 timmars arbete efter att man tagit sig till jobbet med kollektivtrafik? Hur fungerar det med 2 timmars arbete i ett öppet kontorslandskap, på ett bullrigt lager eller på en sjukhusavdelning bland patienter? Det är inte ”bara att bara” här. Och det är också huvudorsaken till att många tyvärr blir sjuka igen under återgången alternativt något ännu värre – att man fortsätter att jobba trots att man mår dåligt och blir sämre och sämre
För att skapa en förståelse för hur svårt det här är för arbetsgivaren tänkte jag skriva lite kort om varje punkt som Försäkringskassan listar som kan behöva besvaras under tiden och upprättandet av den krävda rehabiliteringsplanen.
· Kan medarbetaren arbeta lite grann och vara deltidssjukskriven?
Vad innebär lite arbete? Vad orkar personen med? Vad är det som tar mest energi av individen? Fungerar det med tidspress/deadlines? Finns det ansvar inom tjänsten? Finns det personalhantering inom tjänsten? Hur är arbetsmiljön? Hur är arbetsklimatet? Finns det möjlighet till paus och vila i tjänsten och i lokalmiljön?
· Hur kan arbetsplatsen och arbetsuppgifterna anpassas?
Hur är arbetsmiljön? Hur mycket sinnesintryck finns det på arbetsplatsen som en utmattad hjärna kommer få svårt att sålla? Ljud, ljus, människor i rörelse, lukter, sociala interaktioner osv?
· Kan du omplacera medarbetaren, antingen tillfälligt eller permanent?
Att omplacera en individ kan absolut fungera men är inte utan utmaningar. En omplacering kanske innebär att individen måste lära sig nytt och vänja sig vid en ny miljö osv? Det kan också vara helt nödvändigt att flytta om själva miljön på arbetsplatsen inte går att förändra något nämnvärt.
· Behöver medarbetaren arbetstekniska hjälpmedel?
För någon med utmattning och stressbesvär kan detta handlar om hjälpmedel för att minska ljud och andra sinnesintryck.
· Kan medarbetaren få utbildning eller omskolning till andra arbetsuppgifter?
För någon med utmattning så är det en enorm uppförsbacke att kunna ta sig igenom en utbildning eller omskolningsprocess. Som jag skrev tidigare – ”det är inte bara att bara” detta.
· Kan ni ta hjälp av företagshälsovården eller annan extern aktör av rehabiliteringstjänster?
Här sker det just nu en relativt snabb utveckling i samhället. Jag får fler och fler uppdrag ifrån större företag för att bistå med dels rehabiliteringen och dels med struktur för återgången. Fler har förstått att detta är på tok för avancerat för att lägga ovanpå närmsta chefs ordinarie arbetsuppgifter.
· Hur ska kontakten mellan arbetsplatsen och medarbetaren fungera under tiden medarbetaren är sjukskriven?
Här handlar det om kommunikation, något som är svårt när bägge parter är friska, pigga och ”med” i huvudet. Kommunikation medan man är utmattad eller under tillfrisknande är inte helt självklar och behöver vara väldigt rak och tydlig för att fungera utan stora missförstånd eller jobbiga känslor. Kanske behöver det ske skriftligen så alla kan svara i lugn och ro och att allt finns att läsa efteråt ifall man glömmer bort?
Det finns alltså en mycket stor utmaning på flera plan för företag och chefer som blir ansvariga för dessa svåra och känsliga situationer. Jag blir inte ett dugg förvånad när saker blir tokiga ute på företag. Alla gör så gott de kan med det de har. Tyvärr är det såhär det ser ut i samhället idag. Detta är så avancerat att det behövs utbildning och stöttning även för personerna ansvariga för processerna.
Bara i år har jag varit inne och hjälpt 6 företag med liknande processer, både enskilt och i utbildningsform för chefsgrupper och enligt min mening går det att göra saker väldigt mycket enklare och bättre bara genom att hjälpa rätt personer att förstå rätt saker. Det gör att individerna kan ta hand om sig själva på ett helt annat sätt, belastningen i arbetet och coachningen med personalen tar mycket mindre energi och eventuella återgångar efter sjukskrivning fungerar faktiskt och alla mår bättre. WIN i alla riktningar känner jag.
Vill du läsa mer om hur jag tänker med utbildningar och liknande inom denna avancerade del av utmattningen så kan du kika lite mer här >>>>
Annars tackar jag ödmjukt för att du tog dig tid att läsa. Hoppas du fick med dig något.
