Att bibehålla hälsan som nyckelperson i personalkritisk verksamhet

Stress och press gör det väldigt svårt att koppla av när man känner och vet att man inte kan vara sjuk eller att det nästan inte är möjligt att ha en tuff period hemma. Men livet händer. Livet händer även någon som en nyckelperson i en personalkritisk verksamhet. Jag skall försöka hjälpa dig att reda mer i detta och kanske till och med hitta vägar fram för göra tankar runt detta lite enklare att hantera.

När jag pratar om att må bra så handlar det inte om att allt skall vara perfekt. Det handlar inte om att det ”aldrig får lov att vara dåligt”. Det handlar inte om att man aldrig är sjuk. Det handlar om balans och att kunna hantera vardagens toppar och dalar på ett sätt gör situationen hanterbar och inte konsumerar all din energi. Stress och utmattningsbesvär gör det väldigt svårt både med balansen i vardagen och hanteringen av situationer. Har man dessutom en position på sin arbetsplats som gör att det blir ”dåligt” om man inte är på arbetet eller kan prestera på den nivån man vant sig vid blir det ännu knepigare.

Jag tänker framförallt på två grejer när det gäller en sådan situation. Det ena är att det måste finnas en stor tydlighet ifrån arbetsgivaren kring vad som faktiskt gäller. ”Vad händer om jag inte kan vara här?” Det är inte hos arbetstagaren som det ansvaret skall ligga hos. Det är arbetsgivaren och organisationen som behöver skapa en säkerhet i verksamheten. Om allt ansvar ligger hos en enda människa som i grund och botten är just människa så finns det ett problem. För det är just en människa som finns bakom tjänstgöringen, ingen maskin. Det innebär att livet kommer hända och då kommer jobbet behöva vara ”bara ett jobb”. Det betyder inte att man är sämre som personal för det.

Det andra jag tänker på är att det behöver finnas en strukturerad återhämtningsfunktion i livet, samtidigt som det kontinuerligt jobbas med att hålla ner belastningen där den verkligen inte behövs. Människan bakom måste verkligen få och ta för sig av energin och samtidigt försöka att inte använda allt så för det kommer något. Det blir som absolut viktigast när man verkligen måste ”må bra” och hålla ihop. Det gäller absolut inte bara i yrkeslivet utan såklart också i privatlivet men det blir på något sätt ännu tydligare när man pratar om jobbet. Om en blåljuspersonal inte är i bra fysiskt skick så kan det bli problem när det blir skarpa situationer. Lätt att förstå. Men när hjärnan inte är riktigt med på banan som mellanchef, löneadminsitratör eller personalansvarig så tänker man inte på det som lika allvarligt på något vis. Men så tänker inte jag.

För mig är yrket helt oväsentligt, jag jobbar med människan bakom alla titlar. Människor idag har samma problem på insidan vare sig man är överläkare eller kassapersonal. När dörren är stängd och ljuset släkt hemma så tänker människor på väldigt liknande saker. Utbildning, social status eller pengar spelar ingen roll när man mår dåligt. Och det är precis just det som jag jobbar med. Att hjälpa människor att förstå mer om sig själva, om sin situation och sin yrkesroll för att skapa ett hållbart arbetsliv för att faktiskt kunna ha kvar energi EFTER jobbet och inte bara flyta runt i väntan på nästa arbetsdag.

Tack för att du läste.

Vill du veta mer om mina företagstjänster så hör gärna av dig i formuläret nedan så hör jag av mig.
 
 

Ditt huvud behöver dig mer än någonsin. Som säljare är du behov av att ha ork att vara din bästa version av dig själv vilket kan vara svårt. Men jag skall hjälpa dig.
Läs vidare så får du se.

Du som säljare är en nyckelperson i företaget. Du har en komplex yrkesroll som ställer höga krav på dig. Mindset, närvaro, förmågan att använda din EQ´och samtidigt ha koll på produkten/tjänsten, kundens behov och bygga en genuin relation eftersom bäst kontakter vinner.
Men om orken inte finns där? Om det är svårt med koncentrationen? Om kroppen känns som sirap? Om det känns som att du har potatismos i huvudet redan innan lunch och vad du än gör så är det som att du inte kan ladda dina batterier? Och jobbet som kräver din energi är bara en del av ditt liv. Vardagen, fritiden, familjen, barnen, förhållande och vänner kräver också energi. Du har inte en energireserv för jobbet och en helt annan för familjen och sen en tredje för din partner. Du har en. Till allt.

Att ha energi så det räcker till ditt komplexa arbete och din vardag är inte bara viktigt utan nödvändigt. Men det är inte självklart att det finns. Den finns åtminstone inte där helt ”automagiskt” utan är något vi måste skapa. Det finns nämligen fler saker runt oss människor som konsumerar energi och gör oss stressade och oroliga. Det är ingen immun mot.

Stigande matpriser, stigande räntor på lånen, stigande bränslepriser och el-priser som kommer slå hårt. Det saknas inte grejer att oroa sig för idag. Så är det för mig också. Mitt huvud har också en komplex vardag, precis som du som säljare. Jag är också beroende av min koncentration i mitt yrke som terapeut och föreläsare. Min närvaro, min förmåga att hålla utmanande och komplicerade samtal och samtidigt hålla koll på patientens olika behov och delar är allt pusselbitar i en vardag som måste fungera. Så hur tar vi hand om detta med ett huvud som verkligen måste ha energi i en värld som väldigt få av oss varit med om innan? Såhär tänker jag själv och försöker hjälpa mina patienter att landa i också:

1.      Att minska belastningen kräver väldigt sällan fler stresshanteringsinsatser. Det kräver mer luft i schemat. Möten bokade rygg i rygg i rygg, skippad lunch och ”köra in i kaklet” är inte luft i schemat. Det finns ingen luft i det schemat.
Även om antal möten och samtal är viktiga för säljprocessen till viss del så tänker jag att det är ännu viktigare att du har energi så du kan vara skarp i de mötena som blir av. Blir det några färre möten i veckan lär det fortfarande ge bättre effekt än om du hade köttat dig igenom dagarna.

2.      Tänk din lediga tid som ett ”retreat”. Om du skulle skapat ett så stort lugn på insidan som du kunde under din ledighet, hur hade du gjort då? Vad hade du behövt? Vad hade du velat göra? Även om du har saker att göra hemma i vardagen så går det ändå att använda principen. Att tänka på dig själv och din återhämtning i termerna av att ”jag skall göra vad jag behöver för min egen skull för att orka”. Att göra lite av det ofta är antagligen en väldigt bra sak för ditt huvud.

3.      Skapa rutiner för återhämtning. Tänk ett schema där du har vettiga rutiner som är smart för att skapa energi och minska belastningen. Sömn, mat och träning. Dessa tre punkter är ett bra fundament att stå på men kommer räcka en bit men inte hela vägen. Det är också väldigt viktigt att du har roligt i din vardag. Vi människor mår inte bra när livet består av problem och måsten men inget som lyfter upp, som vi kan se fram emot, som vi kan tänka tillbaka på. Det blir klart mycket bättre om man försöker planera in det fina och roliga istället för att vänta på att det skall bli ett bra läge.

Grundprincipen kring stressrelaterad ohälsa handlar om belastning kontra återhämtning. För mycket belastning och för lite återhämtning gör oss utmattade. Mindre belastning och mer återhämtning ger oss energin tillbaka till slut. Och det absolut bästa är om man kan hitta en fin balans innan det blir dåligt. Och då kan dessa tre tips vara ett väldigt bra första steg på vägen.
Vill du veta mer om hur jag jobbar med företag och nyckelpersoner i personalkritiska verksamheter och se om jag kan vara till hjälp för din verksamhet så skicka ett meddelande i formuläret nedan så pratar vi vidare.

Tack för att du läste.
 
 

Det här med ett hybrid arbetsliv blev verklighet för många under corona-pandemin. En vardag som inte bara var på kontoret utan hemma framför datorn vid köksbordet. För många var detta skönt för då kunde man pilla lite där hemma under dagarna och då blev eftermiddagarna lite lättare. Kunde man lägga i en maskin tvätt och förbereda middagsmaten för familjen så blev det mindre belastning på eftermiddagarna och det kändes bättre. Dessutom sparade man in mängder av tid eftersom man slapp resan till och från jobbet varje dag. Ganska bra saker över lag för många. Men i detta finns det utmaningar där vi människor och arbetsgivare inte riktigt hängt med. Framförallt gällande stress, belastning och återhämtning. Jag tänkte dela med mig av lite tankar och resonemang jag har runt detta. Det är en komplicerad situation så det finns egentligen inga ”enkla lösningar”. Det viktiga är att man hela tiden tänker, förändrar och förbättrar för att hitta vägar där alla mår bra. Därmed inte sagt att mina tankar är facit.

För personen bakom skärmen ser man utmaningar som att ta ordentliga pauser och raster, att ha tydliga gränser mellan arbetslivet och privatlivet och att låta bli att smygjobba bara för att ”hinna med” eller ”ligga bättre till inför imorgon”. Detta gör att det automatiskt blir ett belastningsproblem och därmed också en stress och ett återhämtningsproblem om man inte är försiktig. Här spiller utmaningarna med hybrid arbetsmiljö också över på arbetsgivaren som inte har lika stora möjligheter att se hur personalen faktiskt mår och kunna förebygga ohälsan på ett vettigt sätt.

En annan del jag uppmärksammat med att arbeta hemifrån är att den ökända ”VABben” har hanterats helt annorlunda (som dessutom var väldigt hög under coronaperioden eftersom alla skulle vara hemma hela tiden vid minsta symptom). Nu har man kunnat ha barnen hemma utan att behöva vabba från jobbet eftersom man ”ändå suttit hemma och jobbat”. Pratar vi belastning och stress då så händer det rätt stora saker på insidan hos oss människor när vi dels måste försöka hålla koncentrationen i datorn och jobbet och med andra handen skall vi försöka fixa och trixa för den lille sjuklingen. Så även om det var bekvämt att ingen av föräldrarna var tvungen att ställa in eller planera om sin arbetsdag så är jag inte helt övertygad om att det blev bra för någon.

Så hur coachar man som chef med personal en sådan här situation? Hur ersätter vi den snabba ordväxlingen för avstämning vid kaffemaskinen? Hur hjälper vi individer att förstå vikten av regelbundna pauser, ordentligt lunchrast och att låta bli jobbet efter arbetstid även om man skulle kunna jobba undan lite? Jag tänker såhär: grundläggande mänskliga reflexer och beteenden gäller fortfarande även om omvärlden förändrar sig väldigt snabbt. Inget har ändrats hos oss människor bara för att vi jobbar på kontoret ibland och hemma ibland. Vi behöver fortfarande regelbunden bekräftelse. Vi behöver fortfarande känna att vi är en del av ett sammanhang. Vi behöver fortfarande stimulans och glädje i vår vardag. Oavsett vart vi är eller när vi är. Det behöver vi ha med oss när vi funderar på lösningar och strategier. Detta gäller människor över lag. Både chefer och personal utan chefsposition.

Jag tänker att det inte finns en fixerad väg att gå utan den behöver vara individuell anpassad utifrån människans behov och företagets möjligheter. Det kanske inte går att ha en person avsatt för att ringa runt till all personal och kolla läget varje dag men det kanske går att prata med någon eller ett par som har flaggat för att vardagen är tung eller som har det tufft med att strukturera sitt arbete hemifrån just nu? De rent logistiska lösningarna eller tekniska lösningarna är en sak.

Att ha ett gott och öppet samtal mellan två personer med tillit och förståelse är en annan. Och det är svårt att bara ha på distans. Det räcker bara ”så” långt så att säga. Så jag tänker att de tillfällena när man är på arbetsplatsen så är det viktigt att få ut det alla behöver utav dagen. Och det kanske inte bara handlar om att gå igenom tekniskt arbete eller information utan snarare om interaktion och socialt umgänge mellan kollegor och roller för att stärka allas känsla av sammanhang och känna att man är en del av teamet och maskineriet även om man suttit hemma? Jag menar inte att det behöver vara teambuildingaktiviteter eller AW hela tiden utan att man kanske kan lyfta blicken lite och jobba med det som kanske kräver en annan typ av arbetsinteraktion än vad som är smidigt att göra via Teams/Zoom, i stället för saker som kunde tagits vid skärmen. Även detta kräver ett nytänkande ledarskap.

När jag arbetar med patienter som är stressade och utmattade och arbetar hemifrån så har jag ett antal olika punkter som jag ser fungerar för de allra flesta. Jag tänkte dela med mig av tre här.

1.      Sitt inte längre vid skärmen än 45 minuter i rad. Det finns ingen anledning. Du kommer fungera sämre och sämre och sämre ju längre tiden går. Ta en 10-15 minuter lång datorpaus per timma. Gör något helt annat. Gå en sväng, ta lite luft, fyll på med vätska, vad som helst, utom att jobba med annat. Det kommer göra dig väldigt mycket mer effektiv och du disponerar din energi på ett mycket smartare sätt. Under pausen kommer du dessutom att kunna känna efter hur du faktiskt mår. Är det potatismos i huvudet redan och klockan bara är 10.30 så kanske man behöver göra lite förändringar?

2.      Är barnen sjuka – Vabba på riktigt. Inga varianter bara för att det verkar som att det fungerar. Det gör det inte. Det blir inte bra för någon.

3.      Skapa luft i schemat mellan möten. Det är svårt och dåligt för våra hjärnor ur ett återhämtnings och belastningsperspektiv att gå direkt från ett möte till ett annat. Även om det sker via Teams. Vi behöver tid att både landa efter föregående möte och att ställa om till nästa. Det är oerhört tufft att gå ifrån ett till nästa till nästa. Och det är det även för ett huvud som inte är trött eller stressat.

Dessa tre punkter är relativt simpla men kan var svåra att utföra. Man kanske känner att prestationen på jobbet sjunker om man inte kör timma efter timma efter timma vid skärmen. Man kanske tänker att alla andra verkar ju kunna arbeta hemifrån när barnen är hemma sjuka och får det att fungera? Och får bokade möten inte ligga rygg i rygg med varandra så kommer du helt ovillkorligen att kunna ha färre möten varje dag. Och det kanske känns som ett problem? Det finns absolut utmaningar med detta men i dessa tre punkter finns det en röd tråd som du kanske har sett eller inte alls tänkt på – ”Prestationsångest”.

Alla punkter tar ner möjligheterna att prestera på en orimlig nivå hela tiden. I dessa tre punkter finns också fenomenet att ”andras behov är viktigare än mina” som en gemensam nämnare. Och båda dessa trådar är i princip hundraprocentigt representerade hos alla mina utmattningspatienter. En övermäktig förmåga att pressa sig själv över alla tänkbara gränser och att bortprioritera sitt behov av återhämtning till förmån för alla andras. Kan man inte känna igen sig i detta är jag den första att gratulera, men många som kämpar med stress och trötthet har stora utmaningar med detta. Och det finns vägar fram genom kunskap och ett strukturerat arbete mot förändring av reflexmässiga tankar och känslor kring prestation och andras behov.

Björn Rudman
Terapeut
 

Just nu är jag mitt uppe i ett ”återhämtnings-projekt” tillsammans med ett företag i Kungälv.

Hurtigs Bil AB är ett företag med 25-30 anställda som både säljer och servar bilar. Man är nischade på bland annat Mercedes vilket innebär en rad högt ställda krav som serviceverkstad.

Bilbranschen är tuff. Den har fått ordentligt med stryk under corona och världen omkring oss nu gör att det finns enorma logistiska problem med såväl reservdelar som nya bilar med EL eller hybridteknik. Och framför de praktiska problemen står alltid en människa som försöker göra sitt bästa för kunden. Och naturligtvis är det viktigt med återhämtning och självledarskap.

Hurtigs Bil började med en föreläsning som gjordes två gånger så all personal kunde vara med. Där la vi grunden för kunskap kring just återhämtning och belastning. Där gjorde jag mitt bästa för att förklara hur allt hänger ihop och vad man kan göra själv för att skapa mer energi så det räcker även efter jobbet. Under dessa föreläsningar fick deltagarna också med sig en hemuppgift runt återhämtning att arbeta på tills den inplanerade konferensen fyra veckor senare.

Nästa föreläsning var dels en uppföljning på återhämtningen deltagarna hade fått jobba med sedan vi träffade senast, dels en fortsättning och utveckling på just färdigheterna att återhämta sig och att kunna hålla ner belastningen.

Vanligtvis brukar projektet vara slut efter en sådan ”wrap up”. Men inte hos Hurtigs Bil AB. För att verkligen cementera den nya kunskapen och vägen fram för personalen så har jag snart suttit med var och en på företaget i 45 minuter. Vissa har haft lite problem med kroppen som jag kunnat reda i, andra har haft tuffa vardagar och någon tredje har inte gjort så mycket mer i vardagen än att jobba och kolla på tv. Det är väldigt olika och alla har sina egna vägar fram för att få ha mer energi kvar efter jobbet och jag tycker det är helt fantastiskt att få träffa var och en.

Jag lyfter på min hatt och bugar min rygg inför arbetsgivare som tar resultaten på medarbetarundersökningar så seriöst och noga som Hurtigs Bil.

Stress och trötthet bland användare är tydliga IT-säkerhetsrisker, men väldigt få pratar om det. Jag skall förklara hur jag resonerar så kanske fler kan få upp ögonen för problemet inom IT och cybersäkerhet. Kanske kan jag också bidra med nya tankar och infallsvinklar på ett gammalt problem. För det är det. Stress och utmattningssyndrom (tidigare kallat utbrändhet) är inga nya grejer. Det har varit ett relativt omfattande sjukdomsproblem i samhället de senaste tio åren men har fullständigt exploderat de senaste tre-fyra. Och med
utmattning och den stressnivå som var orsakande kommer konsekvenser.

En mycket stor andel av alla cyberbrott sker på grund av användaren genom Social Engineering-attacker och olämpligt hanterande av lösenord. Man kan ”utbilda ihjäl” personalen inom diverse IT-säkerhet men jag menar att det inte kommer spela någon betydande roll för att minska säkerhetsrisken hos någon som går på knäna med sin energi och ork. Förr eller senare kommer säkerhetsdiskussionen att handla om just människan för ju tröttare och mer stressad man är desto mer sårbar är man för angrepp. Ju mindre ork och ju mer press på insidan desto krångligare kommer det bli att komma ihåg längre lösenord med stora och små bokstäver, siffror och specialtecken. Ju högre stress och ju högre tempo i huvudet desto större risk att inte titta ordentligt på mejlet som såg ut att komma ifrån en myndighet innan man klickar vidare på länken.

Orsakerna till att jag menar att stress och utmattning hos användare utgör stora säkerhetsrisker är faktiskt många. Jag skall göra mitt bästa för att förklara och reda ut mina tankar för dig.

Stress och högt tempo i huvudet
Ju högre tempo vi människor har på insidan desto svårare får vi att ta perspektiv på saker och ting. Det är lite som att åka tåg och titta ut ur fönstret. När tåget går som fortast ser du inte vad som händer precis utanför. Allt bara viner och swishar. Men när tåget saktar in för att docka på perrongen, då ser du helt plötsligt bättre vad som händer precis på utsidan.
För människan i relation till diskussionen kring IT-säkerhet kan det lätt översättas till att man klickar på en länk eller en fil man fått på mailen av bara farten för hjärnan har ingen möjlighet och tid att plocka fram det man lärt sig och det man vet är säkerhetsrutinen man skall följa. Det bara händer. Inte för att människan är dum i huvudet utan för att tempot helt enkelt är för högt för att kunna tänka klart just i stunden.
Ju mer man kan hjälpa användaren att hantera sina stresskänslor och sänka tempot desto säkrare blir situationen. Felmarginalen ökar och betydelsen av den mänskliga faktorn sjunker kraftigt i takt med att människan blir mindre stressad och sänker tempot.

Trötthet
Har du sovit riktigt dåligt en natt och ändå kämpat dig hela vägen till jobbet och försökt börja med dina arbetsuppgifter? Kanske också samtidigt som barnen haft en stökig morgon och du är sen i väg? Ungefär så kan det vara i en hjärna som är utmattad. Fast hela tiden. Dygnets alla vaknar timmar. Att en sådan fruktansvärt tuff situation påverkar hjärnan hos användaren i allt ifrån riskbeteende till slarv och misstag är klart. Olika personer drabbas på olika sätt och när hjärnan inte klarar av att vara närvarande nog att följa säkerthetsprotokoll och rutiner är inte särskilt långsökt att anta.

Minnesproblem
Att minnet sviker ordentligt är väldigt vanligt vid utmattning. Ofta är det så människor börjar reagera på att något är fel. Helt plötsligt fungerar det inte att minnas saker utan att skriva ner det. Listor på listor på listor. Och anteckningar. Har man ett högt tempo i sig på grund av stress, är väldigt trött på insidan och har problem att komma ihåg grejer så kanske man inte vill byta ut sitt lösenord varje gång man glömt bort det. Till slut kommer det bli pinsamt och man skäms. Men man behöver ändå kunna logga in på sin arbetsstation snabbt när man skall börja jobba. Så hur hanterar man problemet? Jo, genom att göra som man alltid gör när man glömmer bort saker. Genom att skriva ner det. Och när vi skriver ner lösenord på en post-it och sätter på skärmen så är det inte mycket till skydd längre.

Koncentrationsproblem
Den fjärde och sista punkten jag tänkte lyfta handlar om det kanske vanligaste kognitiva besväret när det gäller stress och trötthet – koncentrationsproblem. Det kan vara så att det är svårt att koncentrera sig alls och det kan vara så att koncentrationen fungerar men en kort stund och konsumerar våldsamma mängder energi av huvudet så individen blir hjärntrött. Vid koncentrationsproblem ökar så klart risken för misstag och slarvfel och ur ett säkerhetsperspektiv kan det vara ödestiget.

Psykisk ohälsa eskalerar i det svenska samhället och är sedan ett antal år tillbaka den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Inom begreppet psykisk ohälsa och detaljerad statistik för sjukskrivning är den stressrelaterade psykiska ohälsan i särklass vanligast. Det är dessutom viktigt att vara medveten om att när stressrelaterad ohälsa väl mynnar ut i sjukskrivning så har det oftast pågått i relativt många månader. Sjukskrivningen är inte början på problemet utan snarare början på slutet. Det finns alltså stora individuella säkerhetsrisker manifesterade under förhållandevis lång tid på grund av utmattningsförloppet. Därför är det viktigt att både förebygga och arbeta aktivt med strukturerade insatser både runt fysisk och mental hälsa, terapeutiska insatser mot stress och prestationsångest, arbetsmiljö, arbetskultur och utbildning.

Så tänker jag och hoppas att jag kunnat bidra med ett annat och kanske annorlunda perspektiv på problemet kring användarrelaterad IT och cybersäkerhet.

Tack för att du läste. Dela gärna vidare om du vill.
Björn Rudman 

Hur skall du kunna hjälpa andra som mår dåligt av stress och trötthet när du knäar själv? Det är en mycket bra fråga skulle jag säga. Eller icke-fråga, beroende på hur man ser det. För det går ju naturligtvis inte.
 
När du skall flyga flygplan och kabinpersonalen har säkerhetsgenomgång innan ni skall lyfta, vem är det som skall ha syrgasen först…? Och varför är det så?
Men det är inte så man gör i regel. Alla andra skall ha syrgasen först innan du. För det är så det alltid har varit. Och det kanske har gått bra. Fram tills den dagen det inte gjorde det längre. Fram tills den dagen du verkligen behövde syrgasen men du visste inte hur man tog på masken och när du skulle börja dra efter andan så var visst syrgasen slut. Andra hade fått det du behövde. Och så är det i många människors vardagar.
 
Som chef och ledare behöver du både ha energi till dig själv och det som är viktigt i ditt liv som familj, barn, partner osv. men också energi till att vara där för andra. Som chef har du ett ansvar för att fungera i en viss roll gentemot personal som organisatoriskt inte har ledarroller. Du behöver kunna guida och vägleda men du behöver också vara en del av arbetsmiljön och arbetsklimatet. Det gör att man som chef blir en del av personalens hälsa, vare sig man önskar det eller inte. Det är jag som chef som kanske behöver hjälpa personalen att prioritera arbetsbelastningen under perioder. Det är jag som chef som behöver hjälpa personalen att förstå behovet av struktur. Det är jag som chef som behöver hjälpa personalen att förstå vikten av återhämtning. Det är jag som chef som behöver balansera arbetsinsats och kravställning mot glädje och återhämtning. Och det är inte säkert personalen själv är förmögen att göra det även om det såklart också finns ett eget ansvar över sin hälsa och sin arbetssituation. Detta blir särskilt svårt under tuffa perioder av hög belastning eller ett arbete som görs under press av sin egen natur. Hur går det till när man knäar själv under den egna belastningen och den uteblivna återhämtningen?
 
Psykisk ohälsa är utom tävlan den vanligaste sjukskrivningsorsaken idag och då främst stressrelaterad ohälsa.
Utmattningssyndrom och olika ”varianter” på det men där inte att diagnoskriterier är uppfyllda osv. Över 50% av alla sjukskrivningar är i senaste mätningarna relaterade till stress. Dessutom ser man att sjukskrivningarna inte bara blir fler utan också längre än tidigare. Behovet av tidiga insatser är fullständigt enormt. Dels för individernas hälsa, dels för företagets eftersom långtidssjukskrivningar är komplicerat och extremt kostsamt även om det inte är det som är huvudproblemet.
 
När jag utbildar chefer i detta ämne så delar jag upp klyver jag problematiken i tre delar.
I den första delen handlar det om självledarskap. Här ser jag till att deltagarna får allt kött på benen de behöver för att kunna ta hand om sig själva. Strategier för återhämtning, förståelse för stress och utmattning, verktyg för att skapa balans mellan måsten, ansvar och avkoppling. Skulle jag behöva sammanfatta det kort så hade det blivit ”Återhämtning, gränssättning och egenvärde” för det så man leder sig själv som jag ser det.

I den andra delen lägger jag stor tyngd på hur man hjälper människor med stressproblem. Hur leder man andra i utsatta situationer? Kommunikationen fungerar inte likadant i en utmattad och stressad människa, bara en sådan sak. Samtalsmetodik, coachande insatser, förståelse för problemet så rätt insatser kan göras vid rätt tillfälle och i rätt omfattning utan att bli kontraproduktivt, allt detta är kunskap som jag menar att man verkligen behöver som chef för att kunna fungera som en del i företagets hälsofrämjande och stressförbyggande arbete.
 
Den tredje delen är en utveckling av del nummer två och kanske något av det svåraste som finns för någon som inte är utbildad och erfaren inom utmattningsrehabiltering och det är återgången för personal som varit långtidssjukskriven för stressproblem. Jag skrev en artikel tidigare om detta problemet här >>> för den som vill läsa.
Absoluta merparten av ansvaret ligger i arbetsgivarens knä men det är liksom ingen som hjälpt arbetsgivaren och personalen med detta. Det förväntas av samhället att allt bara fungerar. Vilket ju är fullständigt vansinnigt för chansen att det gör det slumpmässigt eller av enskilda individers egna intresse för ämnet är alldeles för liten.
 
Jag menar på att detta är en del av alla chefers vardagar idag vare sig man vill det eller inte. Har man ansvar över personal så kommer du också att behöva hantera stressrelaterad ohälsa och sjukskrivning och ju mer du vet om dig själv, om hur stressproblematiken fungerar och hur man gör på bästa sätt runt allt – desto mindre energi kommer det gå åt till problemlösning. Energi som kan läggas på glädje, utveckling och livets viktiga.
 
Så tänker jag.
Hör av dig ifall du vill veta mer om utbildningen.
 
Tack för att du läste. Hoppas du fick med dig något.