Artiklar av björn rudman om utmattning, stress och psykisk ohälsa.

Här hittar du artiklar om utmattning, stress och psykisk ohälsa skrivna av Björn Rudman. Dela gärna artiklarna vidare till fler som behöver läsa. 

2022 > 12

Har du svårt att känna dig nöjd? Svårt att se framstegen och framgången för att andra tankar lägger sig i vägen? Kommer det nervärderande, det anklagande, det taskiga och det tunga strax efter det känts ok att ha gjort det du har gjort?

”Men du måste vara snäll mot dig själv!”
”Nej tänk inte så! Det var ju jättebra gjort!”
Det är ju väldigt lätt för någon annan att säga men om det inte känns så i magen då? Om det kanske i någon sekund kan vara skönt att man klarat av något och sen tar andra tankar och känslor över? Hur gör man då? Det är absolut inget ovanligt och helt logiskt när man har lite koll på hur processerna fungerar. Det finns många olika förklaringar till detta som dessutom hänger ihop. Kolla här så skall jag förklara:

Alla känslor är beteenden och beteenden är i stort sett alltid upplärda. Det är inget som direkt finns hos oss människor genetiskt (utom vissa undantag) utan det är i regel upplärt under uppväxten och det vi lärt oss då tar vi med in i vuxenlivet. Hjärnan gör helt enkelt som den lärt sig, som den sett andra göra och som den fått höra att man skall göra och dessa mönster fortsätter den i under livet. Har du aldrig fått vara med om att det du gjorde var bra nog, att det räckte, att det var ”godkänt” trots att det inte var perfekt och så vidare är det väldigt svårt för huvudet att helt plötsligt förstå det i en vardag som vuxen. Det kan också varit så att det inte räckte med att vara ”god nog” för omgivningen för att få uppmärksamhet och bekräftelse utan man behövde hela tiden toppa sin tidigare prestation så utvecklar sig ungefär samma saker.

”Jag kunde gjort det snabbare”.
”Det kunde blivit bättre”
”Nästa gång måste jag göra mer”
”Jag borde göra det bättre än jag gjorde”
Alla dessa uttryck talar om för mig att det finns en grundkänsla av skuld, ett dåligt samvete, en konstant känsla av att jag borde göra eller vara annorlunda än den jag är. För när hjärnan lärt sig detta i tidiga år i livet så har den heller aldrig fått känna på det som är ”tillräckligt”, ”du duger som du är utan att behöva prestera” och att ”vara sig själv”. När hjärnan inte fått vara med om att få lära sig detta kan självkänslan inte heller fungera på det sättet den behöver.

Självkänsla är ett mätinstrument som skall fiska upp signaler ifrån omgivningen för att ta reda på om man är ”bra” i sitt själv eller om man inte fungerar i sitt själv. Men hur skall mätinstrumentet förstå vad som är bra och dåligt om det aldrig fått träna på det? Om mätinstrumentet aldrig fått smaka på hur det är att känna sig bra och tillräcklig även om saker inte gick som planerat? Det är naturligtvis väldigt svårt.

Skulden, det dåliga samvetet och den dåliga självkänslan kommer ifrån samma grundplåt och ligger nästan alltid som en tung blöt filt över människan. Så även om man klarar av att klappa sig på axeln och försöker vara snäll mot sig själv så ligger alltid filten mellan handen som klappar och axeln. Därför är det väldigt svårt att känna det fina i magen av klappen på axeln. Det ligger saker i mellan.

Av precis samma orsak är det svårt att ta emot komplimanger. Om jag får beröm eller bekräftelse och jag själv känner att jag inte nått upp till det jag företagit mig kommer min hjärna inte vilja ta emot informationen. ”Vadå bra? Jag gjorde det här hälften så bra som jag kunde och på dubbla tiden mot vad det borde tagit.” Samma sak med utseende och liknande. Dessutom är det så att om har mycket skuld och dåligt samvete i ryggsäcken så vill man inte ha mer skuld. Får jag någonting av dig så är jag automatiskt också skyldig dig tillbaka. Det gör att jag antingen förminskar komplimangen eller kastar tillbaka den. ”Äsch den HÄR trasan? Men du då?! Du måste ju gått ner ett par kilon åtminstone? Tränar du mycket? Det ser ut så!” Man flyttar fokus ifrån komplimangen som bara kändes konstig till att avsändaren som får tillbaka dubbelt så mycket.

Den här tunga blöta filten måste B O R T.

Så hur gör man det? Det låter kanske väldigt komplicerat om omfattande? Det är det. Det är svårt. Jag är en person som inte ljuger och det kan jag inte göra här heller. Det är svårt. Men det behöver inte vara komplicerat. Det kan vara svårt och enkelt på samma gång. Så fungerar det ofta inom psykologin. Det går att komplicera saker så in i helvete men det hjälper oftast inte bättre. Trixet är att hålla det enkelt men ändå försöka få ut samma slutresultat. Och det fungerar i regel väldigt bra. I alla fall för mina patienter.
Du är med på hur jag menar med ”filten”? Att känslor och tankar i en viss uppsättning ligger som ett skal över oss och gör att vi inte riktigt kan känna klapparna på axeln som vi både får och ger oss själva?

När du funderar på detta och tar bort vad du känner och tänker om det dåliga samvetet, skuldkänslorna och allt det där och bara tittar på faktan – är känslorna överensstämmande med verkligheten då? Är det verkligen så att du inte duger till om du inte topp presterar? Är det så att du alltid måste göra allt för alla andra innan du får vila? Är det så att du alltid borde gjort saker bättre? Varför måste du men inte alla andra? Om en kompis hade kommit med exakt samma uttryck och känslor, vad hade du sagt till henne? Hade hennes kämpande i vardagen räckt och varit gott nog? Antagligen va? Så varför skulle livet vara så orättvist att det inte räckte för dig? Varför skulle du ha en annan regelbok än alla andra?

Känslorna och tankarna är inte funktionella. De hjälper dig inte fram. Filten är meningslös. Filten behövs inte och du kan utan några som helst problem utgå ifrån att filten är på fel ställe. Det innebär att du inte behöver veta så himla mycket om filten, vart den kommer ifrån, hur den landade på axlarna från början eller varför den inte har gått att klä av sig innan. Du behöver egentligen inte veta allt det just nu. Det räcker med att du vet att filten inte skall vara på dina axlar för det gör att du inte kan känna klapparna. Det är en viktig start på en process som tar tid. Ibland löser det sig självt med ett mindset som detta, ibland är det en bra start som ligger till grund för nästa steg. Starten är alltid viktigast och då behöver du inte så mycket mer än detta.
Ta av dig filten. Det kommer kännas ovant i början men ganska snart kommer du känna hur mycket den tungt ner dig istället för att värma dig som man kanske kunde tro att den skulle gjort.

Ta hand om dig vännen.
Tack för att du läste.
Läs hela inlägget »