Artiklar av björn rudman om utmattning, stress och psykisk ohälsa.

Här hittar du artiklar om utmattning, stress och psykisk ohälsa skrivna av Björn Rudman. Dela gärna artiklarna vidare till fler som behöver läsa. 

2022 > 09

Del 1: Vadå färgglada fantasielefanter på en sida om stressrelaterad psykisk ohälsa?

Bild av Iduna Sundarp - @iduna_vildapel Bild av Iduna Sundarp - @iduna_vildapel
Tänk inte på en rosa elefant.
Det gick sådär va? Tänk på en blå elefant. Titta va stor och ståtlig hon är när hon rör sig. Då tänkte du inte lika mycket på den rosa elefanten, eller hur? Men den är kvar där du lämnade den. Vi har bara hjälp huvudet att flytta fokus en stund.
 
Introduktion – Vad är meningen med att fortsätta läsa här?
När det handlar om det som händer i människans huvud med känslor och tankar och reflexmässiga beteenden och sådant är det viktigt att skapa förståelse. Begriplighet. Det som är abstrakt och skumt behöver bli greppbart. Och då behövs det ofta liknelser och metaforer. Då blir det många gånger mycket enklare att förhålla sig till. Därav elefanterna. Många jag träffar som terapeut har lite svårt att känna och se hur tankar och känslor påverkar i vardagen. Elefanterna kan hjälpa oss lite med det.

I den här artikelserien skall jag göra ett försök att bryta igenom väggar och ”filter” i ditt huvud som kanske bromsar en del de viktiga förändringarna som behöver till för att må bättre i vardagen med stressrelaterad ohälsa. Alla vi människor, mig själv inkluderad naturligtvis, har olika saker som stoppar oss ifrån att förstå eller landa i viktiga insikter om oss själva.

Ett vanligt exempel på det är ”men VARFÖR kan jag inte sluta älta problem?”. Ja du har ju helt uppenbart förstått att det inte är så effektivt men någonstans är du inte heller redo att släppa taget om det du inte kan förändra. Så frågan är dels vad det är du behöver för att kunna sluta älta, dels vad det är som hindrar dig. I dessa frågor finns det alltid lösningar enligt min mening. Det finns alltid ett svar eller ett uteblivet svar som ger oss ledtrådar till vad som saknas och vad som hindrar. Det här kan man förstå mycket mer om genom våra rosa och blå elefanter. Och det är precis det jag tänkt med den här artikelserien. Inte så mycket att ge massa härliga lösningar på svåra problem utan att lära ditt huvud mer om tänket som leder fram till lösningen.

Den rosa och den blå elefanten
Så. Igen. Tänk inte på en rosa elefant.
Det gick sådär den här gången också va? Ordet ”inte” klickar inte riktigt i hjärnan så det som händer är att den fokuserar på objektet ändå.

Tänk inte på en rosa elefant. Tänk på den här galet fina och majestätiska BLÅ elefanten här borta i stället. Titta på hur den rör sig, titta på det vackra blåa skimret – fatta vilken kraft och energi det här djuret måste ha!
Den rosa elefanten är fortfarande kvar men jag hjälpte hjärnan att byta fokus till något annat. Hänger du med? Så här skall jag lura ditt huvud hela artikelserien kan man säga. Vi skall fortsätta göra en tankelek du och jag. Ett riktigt ”mind fuck” om du ursäktar uttrycket.

Jag kommer låta den rosa elefanten stå för det jobbiga, det svåra, det obekväma, det slitna, det smärtsamma, det hindrande du har i ditt huvud. Svåra och bråkiga tankar och känslor. Jobbiga minnen och drömmar. Reflexer och reaktioner som gör situationer svårare i stället för lättare. Det alla vi människor har.
Jag kommer låta den blå elefanten stå för det fina, det lätta, det vackra, det sköna, det starka, det kraftfulla, det utvecklande. Det alla vi människor vill ha.
Enkelt. Men ingen av elefanterna är du. Du står i mitten som person i ”elefanthagen”. För du är inte dina tankar och känslor. Du har tankar och känslor. Det är en fruktansvärd skillnad. Du är varken en rosa eller blå elefant. Du är du. Ingen av elefanterna definierar vem du är. Och det behöver du smaka lite på att det är så innan du läser vidare.

När den rosa elefanten tar över hägnet
Metaforen om elefanterna handlar inte om balans. Mycket inom psykologi och framför allt kring stressrelaterad psykisk ohälsa handlar absolut inte om balans. Men det gör inte grejen med elefanterna. Det handlar i stället om att kunna hantera den rosa elefanten så att den blå är den som driver oss. Att få koll på den rosa elefanten innebär inte att den försvinner. Det var heller aldrig syftet. Du behöver alltså den rosa elefanten för att kunna ta hand om den blå. Den rosa elefanten har nämligen trampat upp många av de stigar den blå går på idag och skall gå på imorgon.

Utan det jobbiga, utan de tuffa upplevelserna, utan sorg, utan rädsla, utan skam, utan skuld, utan att behöva utmana huvudet så hade vi människor varit väldigt utsatta. När du får läsa mer under serien om de stigar eller mönster den rosa elefanten trampat upp så kommer du också få läsa om när vi människor fått ”för mycket av det goda”, blivit överbeskyddade, överprioriterade och så vidare. Det skapar sina egna utmaningar för människan. ”Livet” som hänt är en del av att vara människa. Så skall det vara. Alla har sin historia. Men i dagens samhälle så får livet helt andra konsekvenser för oss och det blir så till stor del på grund av stress.

Beredskapssystemet som håller oss ifrån fara
Stress är ett beredskapssystem som skall hålla dig redo för att antingen slåss eller fly. Den skall och kommer sannolikt att hålla dig ifrån riktig fara. Stress gör att den rosa elefanten är högre prioriterad än den blå. Det svåra, jobbiga, hotfulla skall naturligtvis prioriteras för hjärna. Hur skulle det annars se ut? Vad hade hänt om hjärnan inte hade prioriterat hotet liksom. Vi hade varit döda som djurart för längesen. Stress kan också skapa en drivkraft för den blå elefanten att röra på sig mer eller åt andra håll men allt handlar i grund och botten om beredskap att slåss eller fly. Punkt.

Till saken hör också att ju högre stress och tempo du har desto svårare får du att ta perspektiv på saker och ting. Det blir alltså svårare att se en situation för vad den verkligen är i stället för hur den känns när du är stressad och uppe i varv. Då är det också helt rimligt att hjärnan fokuserar på allt det dåliga i den rosa elefanten eftersom det utgör ett hot. Eftersom det är just en beredskap inför ett hot så har det farliga inte inträffat ännu. Rädslan gör att hjärnan målar upp ett katastrofscenario, något att vara redo för. Ofta då större än vad som är rimligt för att få marginaler.

Eftersom stressen gör att perspektivtagningsförmågan inte riktigt hänger med så känns katastroftankarna sanna och äkta för hjärnan fastän det inte hänt något ännu. Dessa känslor och tankar handlar väldigt ofta om något du tror skall hända och det gör du mycket baserat på vad den rosa elefanten bär med sig och vilka stigar den trampat upp. Tidigare jobbiga upplevelser, den taskiga inställningen till dig själv, din låga självkänsla, din låga tro på din egen förmåga, uppfattningen om att andra tycker och tänker nedvärderande om dig och mycket mer. Den rosa elefanten med allt sitt dåliga har alltså fått större uppmärksamhet än den blå, för att förmågan att se situationen för vad den är i stället för hur den känns är rubbad på grund av stress.
Märker du den röda tråden?

Här kommer jag lämna dig tills nästa del i artikelserien om elefanterna. Så för att dra ihop säcken lite så har vi en rosa elefant som vi förvisso behöver ha men som absolut inte skall ta för mycket plats och vi har en blå elefant som är den som skall göra det värt och ta oss framåt. Hjärnan kommer fokusera på det som är viktigast och ber jag dig tänka på en rosa elefant så gör du det. Hjälper jag dig i stället att fokusera på den majestätiska blå och utsmyckade matriarken som rör sig som en gudinna och som får hela sin omgivning att stanna upp så tänkte du antagligen mer på den än på den rosa.

Stress är ett beredskapssystem som vi människor måste ha men det gör också att det blir svår att göra skillnad på det vi måste ta hand om hos den rosa elefanten och vad som bara är gammalt obetydligt skräp som varken spelar till eller från i situationen du har framför dig.

Och det skall vi reda upp lite i nästa del i serien om elefanterna.
Tack för att du tog dig tiden att läsa. Hoppas du fick med dig något bra.
Läs hela inlägget »
När allt i livet är antingen svart eller vitt fastän det är gråskalan som är den bästa och snällaste vägen att gå, hur gör man då? När allt är antingen av eller på fastän det som egentligen hade behövts var ”lite på” och att snabbt kunna stänga ”av”, hur gör man då?

Förmågan att kunna hitta, se och faktiskt välja en väg som är en medelväg i beslut, konflikter, relationer, hälsosituationer och liknande är viktigt för oss människor. Om jag hade fått välja ut ett enda moment som terapeut för att förklara vad jag har till uppgift mot mina patienter så hade varit just detta. Att vända och vrida på individens situation och problem och erbjuda ett annat perspektiv, en annan synvinkel. Och i 9 fall av 10 så handlar det just om att bryta uppfattningen om att allt är svart eller vitt.

Det finns flera olika förklaringar till att man är sådan som person, av eller på/svart eller vitt. Det kan också vara så att man egentligen absolut skulle kunna se mellanvägen i gråskalan fast situationen man levt och lever i är så pressad att det inte finns någon chans att stanna upp och reflektera över vad som är vad.

Två hjärtläkare i USA såg på 50-talet ett samband mellan hjärt-kärlsjukdomar hos män och en vis typ av vardagsbeteenden och kallade dessa Typ A personlighet eller Typ A beteendemönster. Individen är ”pang pang pang”, man har en väldigt stark drivmotor, gör ofta två saker samtidigt för att effektivisera tiden, prestationen framför allt och hela grundinställningen i livet är ”PRESS”. Idag har vi andra uttryck för dessa reflexmässiga beteenden såsom ”high performer” och livstemat ”perfektionism”.

En tanke som skulle kunna vara en del av förklaringen till att just denna typ av personlighetsdrag ofta blir ”svart eller vitt”/”av eller på” är att det helt enkelt inte finns tid att fatta balanserade beslut och den snabbaste och enklaste vägen ofta blir den man väljer. Hjärnan väljer ju dessutom den vägen den tagit alla tidigare gånger och när det har blivit standard så har den liksom ingen anledning att byta. Hjärnan skiter i om det är bra eller dåligt så länge det är lätt.

Det kan också vara så att det finns ett så högt och hårt tempo på insidan att man får svårt att ta perspektiv på saker och ting. Vardagen kanske är väldigt pressad och man kanske är både trött och utmattad i huvudet. Då är det väldigt lätt hänt att det blir ”antingen eller”. När du åker tåg och tittar ut precis utanför fönstret så är det väldigt svårt att se vad som händer precis nedanför och utanför rutan. Det är först när tåget saktar in för att stanna på perrongen som du kan se vad som händer på utsidan. Lite så är det för oss människor och stress och tempo. Ju högre fart vi har desto svårare är det att uppmärksamma vad det är som händer precis runt oss på ett riktigt sätt. Har hjärnan dessutom grundinställningen att ”det är antagligen som det var förr” så är det svårt för andra tankar att få plats där.

Och det är precis just där man behöver ha möjligheten att se gråskalan när det gäller stress och utmattningsbesvär. Man kanske inte KAN göra en sak precis som man gjorde det före utmattningen men det KANSKE går ändå om det inte är ”all in”? Det kanske visst går att träffa kompisar men inte i fyra timmar på ett stimmigt café. Det kanske går att fika hemma och i en timma utan att bli mer trött? Där är ”gråskalan”. Där är det inte ett beslut som är ”svart eller vitt”.

Samma sak med träning. Nej, det kanske inte går att träna crossfit och försöka sätta personrekord på ”Murph” eller springa milen på ”Sub60” just nu. Det betyder ju inte att du inte kan röra på dig alls. Även om 45 minuters promenad inte är lika ansträngande och inte lika sexigt för huvudet att prestera på så är det kanske exakt vad kroppen och hjärnan behöver just nu. Att försöka träna som man gjorde innan och gå ”all in” kommer eventuellt att göra saker ännu värre om man har stress och utmattningsbesvär. Att göra ingenting alls är också dåligt fast på sitt sätt. Promenaden eller den lugna träningen är ”gråskalan”.

Det kommer vara krångligt att få bort inställningen av ”svart eller vitt”. Så är det. Det måste man vara ödmjuk inför. Det är en inställning hjärnan haft väldigt länge och den kommer inte förändra sig över natten. Men någonstans måste man börja. Och att börja tänka på just dessa saker är ett väldigt bra första steg. Sen kanske man börjar öva i det ”lilla”. Små och tillsynes obetydliga situationer för att visa upp för hjärnan att det går.

Visa upp att det finns en gråskala och allt i livet inte är svart eller vitt.
 
 
 
Läs hela inlägget »