Artiklar av björn rudman om utmattning, stress och psykisk ohälsa.

Här hittar du artiklar om utmattning, stress och psykisk ohälsa skrivna av Björn Rudman. Dela gärna artiklarna vidare till fler som behöver läsa. 

2022 > 02

Varför är det så lätt att bli utmattad igen? Varför är det så svårt att hålla kvar vid energin och inte halka dit igen? Och vad är det viktigaste att få ordning på för att kunna bli frisk och energirik igen?
 
Det första man behöver få höra är att det är otroligt vanligt att man blir utmattad igen om man väl blivit det en gång. Största orsaken till det skulle jag säga är att man blir väldigt mycket känsligare mot stress när man varit utmattad. Det är som att beredskapssystemet går sönder lite när fått ett utmattningssyndrom. Samma sak gäller förmågan till återhämtning. Det är inte säkert ”batterierna kommer laddas” som dem gjorde när du var yngre eller åtminstone inte bränt batterierna i en utmattning.
Så belastningen kommer vara svår att hålla ner tack vare att det kommer krävas mindre för att stressa dig mer än tidigare och återhämtningen kommer vara klurig eftersom batterierna inte laddar som du är van vid att de gjorde en gång. Därför är det väldigt lätt att bli utmattad igen, särskilt när man skall återgå till jobbet.
Och på tal om just jobbet så är det en väldigt stor faktor i problemet att det är lätt att bli utmattad igen. För återgången på säg 25% ligger helt i knäet på arbetsgivaren som i de flesta fall saknar medicinsk kompetens att vara en pålitlig part i detta avancerade rehabiliteringsmedicinska.
Om Zlatan skadar sig så börjar han inte med 5 minuter match när det börjar kännas bra runt skadan igen, eller hur? Men att börja på 25%, dvs 10 timmar veckan, vilket i många fall förläggs till två timmar per dag, kan mycket väl vara att börja ”spela match direkt”. Bara det faktum att du skall ta dig till jobbet efter en morgon hemma med barnen kan vara fullt tillräckligt för en utmattad hjärna på en hel dag. Man glömmer ofta bort att det inte kommer ske någon ”teleportering” till arbetet utan det är en process att hamna där. Som dessutom måste utföras imorgon igen. Och dagen efter det.
 
När vi försöker isolera belastande moment i vardagen och tittar på hur mycket dessa tar egentligen blir det väldigt tydligt varför ”enkla” saker lätt blir för mycket. Och då har vi inte ens börjat prata om själva arbetsuppgifterna ännu.
En återgång till arbetet efter sjukskrivning för utmattning bör enligt min mening bestå av ett antal enkla komponenter och några skall absolut inte finnas.

1.     Övning och tillvänjning av morgonrutiner, träning och tillvänjning av transport till jobbet.
2.     Övning och tillvänjning av sinnesintryck i miljön på arbetsplatsen.
3.     Övning och tillvänjning av social interaktion på arbetsplatsen
4.     Enkla uppgifter utan krav på prestation alls.
 
Punkterna är väldigt individuella och måste anpassas därefter. Jag tänker också att detta passar vissa situationer medan det finns någon annan som behöver helt andra punkter.
 
När det gäller grejer som absolut kommer vara i vägen för en bra återgång ifrån sjukskrivning finns det ett antal saker att hålla koll på. Precis som punkterna ovan är detta punkter som passar vissa och andra behöver både fler och en annan typ av försiktighet.

1.     Miljöer där det är svårt att reglera intrycken är dåliga. Öppna kontorslandskap är bara en bra idé på pappret, aldrig annars. Särskilt inte i en återgång efter sjukskrivning för utmattning
2.     Kravställda arbetsuppgifter. Det skall inte göra något om du inte får till arbetsuppgiften just nu.
3.     Deadlines. Bara glöm det.
4.     Personalansvar. Bara glöm det också.
5.     Ekonomiskt ansvar. Bara glöm det ännu mer.

Ungefär såhär tänker jag kring återgången efter sjukskrivning.
Många gånger är jag faktiskt involverad i detta för mina patienter. Särskilt i de fall där arbetsgivaren ödmjukt har insett att detta ligger ovanför deras medicinska kompetens. Jag vet inte hur många listor jag gjort under åren med vad individen behöver och framförallt, absolut inte behöver.

Som jag ser det så är det verkligen inte bara ett tack och hej och 25% på jobbet. Det kan gå väldigt fort innan det blir väldigt dåligt och det är inte meningen med detta tänker jag.
 
 

Läs hela inlägget »

Prestationsångest och balans mellan belastning och återhämtning när alla andras behov är ”viktigare” än ens egna.
 
Dessa punkter är det jag arbetar med överlägset mest. Det är helt utom tävlan det vanligaste besvären människorna som söker min hjälp har. Jag tänkte göra ett försök att förklara hur den ”cirkusen” ser ut.
 
Om jag börjar med bakgrunden så behöver vi gå ganska långt bak i tiden. Ofta till väldigt unga år. Inte fullt så långt tillbaka som till spädbarnsår men någonstans när vi börjar utveckla en egen vilja.
 
När vi är små som människor finns det ett antal olika grundbehov som behöver vara uppfyllda för att vi skall må bra men också för att vi skall utveckla oss på ett sunt sätt.
Grundtrygghet är helt nödvändigt för människan att ha. Att utveckla en självständighet är också viktigt. Dessa grundbehov skall vi människor få uppfyllda på olika sätt av de som står oss närmst som barn, föräldrarna. Ibland fungerar inte det. Ibland är det saker som ligger i vägen, ibland är det föräldrar som själva inte fått lära sig hur man skall göra med barn, ibland är det missbruk, ibland är det en emotionell frånvaro, ibland är det en överdriven närvaro. Det handlar inte om att uppväxten måste vara miserabel för att påverka mig som vuxen. Det kan bara ha funnits en grundstämning hemma som gjorde att jag kände att jag var tvungen att agera på ett visst sätt för att passa in.

När det gäller problem som prestationsångest och bortprioriterade behov pratar man om grundbehovet ”Friheten att uttrycka sig själv”. Under det uttrycket befinner sig de två psykologiska ”scheman” eller ”livsteman” Perfektionism och Underkastelse.

På något sätt var det inte helt ok att säga vad man tyckte och tänkte hemma. Man kunde inte uttrycka sina egna behov, man fick kanske inte riktigt vara sig själv för att det antingen inte gick eller passade sig? Kanske behövde saker vara perfekt innan man fick en kram? Kanske såg man hur mamma och pappa pressade sig över alla tänkbara gränser för prestationens skull? Kanske var man tvungen att leverera för att sticka ut i syskonskaran? Kanske blev responsen inte som man behövde ha den när resultatet på provet inte var som en förälder förväntade sig? Det finns inget skrivet i sten här men när jag hör talas om prestationsångest hos en patient finns det alltid en förklaring till vart den kommer ifrån.

Uttrycket perfektionism handlar inte om att man själv tycker att allt är perfekt eller måste ha allt perfekt utan snarare hur omgivningen uppfattar dig. Ledordet för detta schema är ”Press”. Tidspress, prestationspress och liknande. Här finns inga övre tak på hur bra något kan bli. Det finns ofta våldsamma ambitioner som man faktiskt klarar av att nå men väl framme vid målet så känns det inget. Det kunde gått fortare, det kunde blivit bättre…
Kanske känns det jobbigt på insidan när man INTE får eller kan prestera. Kanske finns det hela tiden ett dåligt samvete för att man inte presterar på en vass nivå även om man är trött och sjuk eller utmattad.
 
Uttrycket ”Underkastelse” handlar om att man underkastar sig andras behov. Både genom att man väljer det själv (då kallas det för självuppoffring) och när man nästan blir tvungen (och då kallas det undergivelse). Andras behov är helt enkelt mycket viktigare än dina. Andras vilja är ”viktigare” än din och när någon inte hörsammar dina kanske blygsamma försök att säga ifrån så känns det jobbigt att vara till besvär och då är det mycket enklare att ge med sig och uppfylla motpartens behov istället för dina egna.
Med det här mönstret är det väldigt svårt att vara med och styra i livet. Det finns ofta en upplevelse av att man bara hängt med i andras beslut. Det är väldigt svårt att besluta om egen återhämtning när andras behov verkar ”trumfa” mina egna.
 
Gemensamt för bägge dessa scheman, förutom att båda två handlar om att behovet av frihet att uttrycka sig själv inte var uppfyllt hemma, är att grundkänslan skuld är motorn.
 
När det gäller prestationsångesten och perfektionismen är uttryck med orden ”borde” och ”måste” ofta representerade hos patienten. Det är ofta så också att man känner att man måste vara på ett visst sätt för att duga till. Man måste prestera. Presterar man inte måste man förstå att man är skyldig att göra det. Annars var det ju inte bra hemma? Det dög inte att vara på ett speciellt sätt utan man var skyldig att ändra på det så man passade in.
 
Underkastelsen grundar sig också den i skuld. Känslan av att man är skyldig att offra sin egen energi för alla andra. Känslan av att man måste göra saker fastän man inte orkar. Känslan av att det inte är ok att säga nej även om man är trött så klockorna stannar. Att man är skyldig att säga ja.

Skuld is the name of the game här.

Som om det inte var svårt nog

Nu har vi pratat om prestationsångest, hur skulden tvingar bort dina egna behov och annat svårt. Men det räcker tyvärr inte där nu när jag skall kabla ut hela bilden för dig.
 
Självkänsla är ingen färdighet utan ett mätinstrument. Vad tror du händer med resultaten som mätinstrumentet ”självkänsla” skall snappa upp när inget är bra nog någonsin och när andras behov helt ”uppenbart” är mycket viktigare än till exempel din egen hälsa? Naturligtvis blir det rätt så svårt. Har det dessutom varit på det viset väldigt länge, kanske sedan barndom/tonår så är det inte bara att ändra på. Kanske var det dessutom så att den enda gången du fick ett positivt mätresultat för självkänslan var när du presterade. Men inte när du bara var dig själv och tog det lugnt. Så förutom att kanske både sett föräldrarna prestera sig halvt förstörda och hört att det är en bra sak har du också kanske fått det bekräftat genom att självkänslan känts skit på alla domäner förutom just nu du presterade.
 
När det handlar om den svåra balansen mellan belastning (prestation och vardag) och återhämtning (som inte är självklart pga. underkastelsen), som jag beskrev i en tidigare artikel, så blir sakerna verkligen ställda på sin pets. Hur skall man kunna hålla ner belastningen när varenda cell i kroppen skriker efter prestation och få upp återhämtningen när det enda huvudet vill är att se till att alla andra mår bra först? Då blir det inte helt enkelt med balansen, eller hur?
Detta menar jag är en av orsakerna till att många som blivit drabbade av utmattning har svårt att ta sig ur. Det är reflexmässiga beteenden som behöver mycket handpåläggning och arbete för att förändras.
 
Lösningen
Det här är så avancerat och sitter så långt in att det inte finns några enkla och smidiga lösningar på detta. Det är dessutom så att olika saker är olika jobbiga för olika människor vid olika tillfällen. Det är väldigt individuellt just när det gäller lösningar och hanteringar av denna typ av besvär. Det är därför lösningen måste vara skräddarsydd och strukturerad men något går absolut att säga övergripande.
1.     Eftersom skuld är en stark minsta gemensam nämnare handlar mycket av terapin om att lära hjärnan stå ut med skulden och försöka bryta ner den så man kan se att man inte alls är skyldig att göra allt för alla andra först innan man vilar eller att man inte alls är skyldig att överleverera hela tiden på jobbet.
2.     Perfektionismen behöver en motröst. Man behöver visa upp för hjärnan att prestationen har ett högt pris och att prestationen inte alls är lika mycket värt som den egna hälsan.
3.     Underkastelsen behöver även den en motröst. Man behöver visa upp för hjärnan att det inte är rimligt att göra så mycket för alla andra och att du visst får ta energin först innan du ger bort resten till någon annan.
Detta är tre punkter jag jobbar med väldigt hårt med tillsammans med mina patienter. Med olika tankeövningar, skrivuppgifter, frågeställningar, utmaningar och ”lekar” hjälper vi hjärnan att komma till insikter och på så sätt kan man få lättnader i det jobbiga, mer energi över till det som är viktigt och hitta vägar fram till en lättare och skönare vardag.
Och det är väl dit vi alla vill i någon mening tänker jag?

Hoppas du fick ut något av texten och tyckte om det du läste, även om det kanske var lite jobbigt ibland.
 
Björn Rudman

Läs hela inlägget »

Det här är något av utmattningsrehabens absolut svåraste fråga som jag hoppas kunna ge min syn på i denna lilla enkla texten.
På ena sidan måste hjärnan få vila. På andra sidan måste du som människa få uppleva saker, känna meningsfullhet och sammanhang och göra saker som ger dig glädje (eller i alla fall inte är bara att sitta hemma och vänta på att få gå och lägga sig). Men vad är lagom? När blir det för mycket?

Hur skall man ens veta allt detta? Det är väldigt enkelt. Det kan du aldrig förväntas att göra.
Det tråkiga är att det ges väldigt begränsat med information om detta till exempel i samband med diagnos men kanske ännu sämre, som jag ser, knappt alls under ordinarie ”behandling” för just utmattningssyndrom. Och det är ett stort problem i mina ögon. Människor som mår dåligt i utmattning hade kanske sluppit må fullt så dåligt och framför allt faktiskt, bli friskare mycket snabbare. Det är något jag känner att jag kan försöka förändra. Kanske genom en sådan här text.
 
Jag skall försöka hålla det så enkelt jag kan så du som läser kan hänga med. Vi kör det i punktform tänker jag.
 

  •  Ju fler och större sinnesintryck en aktivitet innehåller desto större utmaning för hjärnan. Detta är något som behöver hållas ner för de flesta med ett utmattningsbesvär.
    • Fika på café – Transport till och från caféet – ljud, ljus, rörelser, social interaktion etc = många sinnesintryck = stor belastning för hjärnan
    • Storhandla – Transport till och från affären – ljud, ljus, rörelser, koll på inköpslistan, hitta varor på olika ställen, betala i kassan = många sinnesintryck = stor belastning för hjärnan.
    • Konsert – höga nivåer av ljud, ljus, rörelser, människor. Extremt stor belastning för hjärnan
    • Resa – Transport till resmålet, nya intryck på plats, större krav på prestation för att till exempel hitta runt i staden, koncentration för att lösa dagens mat osv.Stor belastning för hjärnan.
  • Bara för att en situation inte innehåller så extrema intryck som en konsert eller på ett café så betyder inte det att situationen inte belastar hjärnan mycket. Det kan också vara situationer över längre tid eller som tar din uppmärksamhet på andra sätt.
    • Alla aktiviteter där hjärnan måste koncentrera sig länge.
    • Emotionellt jobbiga upplevelser som får dig att ”må sämre” som mer stress, ångest, rädsla, skuld, skam, nedstämdhet.
    • Situationer hemma där det kommer plötsliga och skarpa ljud (som det gör med små barn till exempel)

 
Som jag skrev i början av texten så behöver hjärnan dels vila och dels måste den få uppleva roliga saker för att dels få energi men också för att stoppa depressionsspiralen. Så hur gör man då när allt det man tycker är roligt finns i punkterna ovanför eller kanske framförallt, att allt det som äter upp energin finns ovanför och det går inte att ta bort?
Jag tänker två saker om det där. Eller kanske möjligen tre.

1.     Du är utmattad just nu, inte för alltid. Låter du hjärnan vila så kommer det inte vara såhär för evigt. Du kommer kunna göra sakerna du längtar efter igen men kanske att du får anpassa aktiviteten lite så den inte blir farlig för dig.

2.     Det är viktigt att lära sig vilken aktivitet som gör dig trött och vilken som inte gör det. Det är minst lika viktigt att försöka lära sig hur länge du kan göra varje grej innan du behöver bryta för att inte bli för trött. Du kanske kan gå i en affär i 30 minuter men 60 minuter gör dig pangtrött? Denna fakta är väldigt viktig för dig och din läkning av utmattningen.

3.     Blir du trött av en aktivitet som du verkligen vill och behöver göra för din egen skull kan du använda en smart teknik som kallas för ”Pacing”. Pace är det engelska ordet för takt. Strategin går ut på att du skapar en lugnare takt som inte bara innehåller ”slag” utan även pauser.
Den ser ut såhär:

Vila innan – Gör aktiviteten i en omfattning som du vet inte gör dig pangtrött – Vila efteråt.

Du bäddar alltså in aktiviteten i vila kan man säga. Då kan du i många avseenden både ”ha kakan och äta upp den samtidigt”. Du kan få uppleva en fika med en kompis men tack vare att du har preppat innan med vila och jobbar aktivt med återhämtning direkt efteråt så kommer aktiviteten inte sänka dig i flera dagar utan bara en liten stund och du fick allt det positiva som vi var ute efter.
Smart va?

4.     Den absolut svåraste punkten rör hemmasituationen som inte tillåter den vilan och belastningsminskningen du behöver. Som till exempel med små barn. Så hur gör man? Spontant tänker jag att man behöver framförallt lägga ner lite tid på att hitta strategier för att minska ner antalet intryck.
 
Allt detta är svårt. Det är saker jag får hjälpa mina patienter att få till i sina vardagar och alla har olika vägar fram och olika saker de tycker är svårt att som sitter hårt inne i vardagen att förändra. Men det går. Jag lovar att det går. Men som du kanske förstår handlar det inte om en stresskurs på vårdcentralen utan skräddarsydda terapeutiska samtal och helt individuella insatser på rätt nivå vid rätt tillfälle för människan.
Men det går. Jag lovar att det går.
 
Tack för att du tog dig tiden att läsa.
Dela gärna artikeln vidare till någon som du tror behöver läsa.
 
Björn Rudman

Vill du bli kontaktad för en personlig konsultation för att ta reda på om jag är rätt person för dig och din terapi eller samtalscoachning? Fyll då i formuläret nedan.
Vill du hellre boka tid direkt går du in under "TIdsbokning" i meny högst upp på sidan.

Läs hela inlägget »

En utmattning kan ha flera olika bakomliggande orsaker. I en artikel tidigare här på websidan så skrev jag en del om NPF (adhd, add, autism) och utmattningen och hur svårt det var när hjärnan verkligen behöver vila men har inga planer på det pga t.ex. ADHD.
Exakt samma sak kan gälla PTSD. Häng med nu skall jag förklara.
 
Ett upplevt trauma (våld, överfall, olycka, övergrepp, hot, våld och hot över längre tid och liknande) kan skapa en situation i huvudet som gör att hjärnan upplever samma hot och larmar på samma sätt som den var tvungen att göra vid själva upplevelsen. Denna stressreaktion kan dels komma tillbaka om och om igen och skapa ett oerhört lidande för den drabbade.
Eftersom hjärnan går runt och är ”redo” och har förhöjd beredskap (stress) så kommer detta i allra högsta grad att påverka stressen och därmed också utmattningen. Det kan också vara så att en väldigt intensiv tankeverksamhet med full fart på insidan också kan bero på just PTSD. Att rädslan och stressen är så stark på insidan för att hjärnan förväntar sig överfall eller katastrof och är lite som ett stressat eller skrämt djur. Stissig och uppjagad liksom. Detta lägger man väldigt mycket tid på att reda i under en utredning av ADHD. Finns där trauman? Finns det möjligen andra orsaker till tempot på insidan som kan förklaras på andra sätt än att det är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning?
 
Tyvärr får jag träffa en hel del patienter som har tunga utmattningar och som inte lyckas sänka belastningen (som jag skrev i tidigare artikel) för att det helt enkelt inte går. Och så börjar det framträda en bild av en händelse som individen kanske trodde var färdighanterad men där det blir väldigt tydligt att det handlar om fördröjda stressreaktioner som grundar sig i en tidigare händelse. När vi kan bekräfta att det sannolikt är så att det finns en PTSD ”in play” så att säga är jag inte rätt person längre. Jag är av uppfattningen att detta skall behandlas inom sjukvården och det är jag av flera olika orsaker.
Dels kan det ta tid att bearbeta och det är en klinisk diagnos. Du vill inte lägga pengar ur egen ficka på detta när det är något sjukvården skall kunna hjälpa dig med.
Sen är det såhär också att under en sådan här traumabehandling kan man må sämre i perioder. Det är inte ovanligt. Då kan du behöva stöd med mediciner för att bemästra ångesten, mediciner för att hindra dig glida in i en depression och liknande. Du behöver vara under sjukvårdens vingar redan för att de skall kunna ta emot dig ifall du faller. Den möjligheten har inte jag som privat aktör utan psykiatriker som jobbar hos mig.
Rätt person på rätt plats är något som jag tycker är väldigt viktigt att ha med sig.
 
Misstänker du att du kanske har PTSD, om du känner igen dig i det jag skriver och vet med dig att du varit med om hemska saker kan det vara ett första steg att göra en självskattning och sedan ta kontakt med den lokala sjukvården på vårdcentral eller hälsocentral.
Formulär: https://fbanken.se/files/273/PCL-5_med_kriterium_A_SVENSKA.pdf
(En poäng över 31 eller i vissa situationer över 23 är ansett tyda på PTSD)
 
Jag säger inte att detta är den universella lösningen eller att allt kommer fungera perfekt inom sjukvården men det är ett viktigt första steg för att komma till rätta med problematiken som inte bara försvinner.
 
Så tänker jag.
Tack för att du läste.
 
Björn Rudman

Läs hela inlägget »
Etiketter: ptsd, rehabilitering, diagnos

Väldigt mycket utav mitt arbete som terapeut när jag arbetar med individer som blivit drabbade av utmattningssyndrom eller stressbesvär, handlar om att hjälpa till att skapa förutsättningar för balans mellan belastning och återhämtning.
 
Egentligen kan man säga att det även är det som är hela orsaken till utmattningen. Belastningen har varit för hög i förhållande till återhämtningen (eller hur återhämtningen har fungerat eller klarat av).
 
Lösningen både för att slippa bli sjuk i utmattning och att bli frisk om man redan blivit drabbad, handlar alltså om att minska belastningen och öka förutsättningarna för återhämtning. ”Svårare” än så är det alltså inte. Men samtidigt finns det inget svårare för de som blivit utmattade. Paradoxalt, eller hur?
 
Att prioritera återhämtning, att lära sig mer om hur det fungerar för just ”mig”, att förstå vad man behöver och när man behöver det är alla delar av ett komplicerat pussel. Men det är absolut inte hela bilden. Du kommer bara ”så långt” med bara återhämtningen. För vissa räcker det långt. Så långt att energin återvänder och livet likaså. Men för de flesta måste även belastningen sjunka. Och då behöver man börja att reda lite i vad belastning faktiskt innebär.
 
8 timmar på jobbet. Det är ju såklart en belastning. Men resan till jobbet då? Är inte det en belastning? Resan hem? Att administrera Hemmet AB på eftermiddag och kväll. Belastning? Ah rätt så mycket va?
Är massa orostankar en belastning? Klart det är. Är en konstant låg självkänsla och en inre taskig röst som hela tiden talar om hur dålig man är en belastning? Självklart. Det inneboende pressade kravet på prestation? Det är väl ingen belastning eller? Det har ju alltid varit så? Det är en enorm belastning. Precis som på samma sätt som dålig sömn, hård träning, att göra saker man egentligen inte orkar och massor av fler exempel.
Min poäng är att ALLT är en belastning. Någonstans måste du börja reda i vad du måste göra och vad du gör i ren reflex. Du måste också se vad som går att skära ner på och vad du kan lämna över till någon annan.
Allt betyder något här. På riktigt A L L T. Ingen sten kan lämnas orörd. Allt måste vändas på.
 
Det är inte säkert man kan fixa med superstora saker. Och det är inte riktigt meningen heller. Jag tänker oftare ”många bäckar små” med flera olika små insatser snarare än två eller tre stora livsomvälvande grejer.
 
Belastning och återhämtningen.
Där har du grejen runt utmattning.

Så tänker jag.
 
Tack för att du tog dig tid att läsa. Vill du dela artikeln vidare skulle jag bara bli glad.
 
Björn Rudman

Läs hela inlägget »

Vid ett utmattningssyndrom krävs att hjärnan får vila. Får den inte det så kan läkningen ta mycket lång tid. Då blir saker och ting väldigt knepiga om det aldrig blir lugnt i hjärnan. Eller hur? Detta och en hel del till tänkte jag ägna den här första ”längre” artikeln till på denna sida. Tack för att du tar dig tiden att läsa.
 
Vid ett utmattningssyndrom finns det vad man vet och kan se inom forskningen ingen terapi eller behandling som är bättre än någon annan. Den minsta gemensamma nämnaren är ”tid”. Hjärnan måste få TID på sig att vila, att återhämta sig och att läka. Under den här tiden är det viktigt att belastningen är låg och anpassad till mängden återhämtning man kan få i vardagen. Finns det en obalans där så kan du räkna med att det blir svårt att bli bättre. Det kommer antagligen att ta ganska lång tid att komma ikapp om det ser obalanserat ut.
Men om man har ADHD eller ADHD liknande drag (behöver inte alls finnas en diagnos eller något skrivet på papper, man kan känna igen sig i detta ändå), så är det väldigt svårt med balans. Det är svårt att inte hoppa på nya balla grejer när man är trött och det är väldigt svårt att vara hyfsat still och vila när man har just ADHD.
 
Vid ett utmattningssyndrom finns det ett antal olika punkter man behöver tänka på och som blir lite extra bråkiga med ADHD.

-       Du behöver kunna känna hur trött du är och att du behöver vila – Med ADHD är man ofta världsmästare på att gasa tills det rasar. Man är inte världsbäst på att känna efter så att säga.

-       Du behöver kunna ha lite handbroms när det gäller att göra saker. Det är inte ”Handbroms” man associerar mest med ADHD om man säger så.
Det går inte att göra allting hela tiden även om det är roligt. Utmattningen och tröttheten kommer hata att du hoppar på alla nya roliga saker hela tiden. Du behöver istället välja aktiviteter som är vilsamma, som ger energi utan att dränera dig. Det är inte säkert det känns som det roligaste.

-       När känslorna styr dina beslut så flyr man ofta ifrån det som är jobbigt och springer mot det som är kul. Med ADHD ligger ofta känslorna nästan som utanpå skinnet och är väldigt kraftfulla i storleken. Då är det svårt att inte vara känslostyrd.
För hjärnan är ekvationen ”Stora känslor = Viktigt att agera på” helt sann. Svårt då med en situation där jobbigt blir svinjobbigt och roligt blir euforiskt.
 
Så hur löser du detta? Måste du få en utredning och medicin om du inte har diagnos? Går det att göra något direkt? Går det att hitta en vila och balans trots allt det svåra jag precis beskrev?
Det går absolut att göra mycket åt själv och jag skulle vilja säga att när man testat detta och fått till det men vardagen ändå är svår, då kan det absolut vara läge att börja titta på kompletterande behandling inom sjukvården.
 
Men! Jag tänker mig några enkla saker som jag själv använder när jag är trött och hjärnan inte slutar tänka. Detta är även saker jag ger till mina patienter som har liknande situationer som det vi pratar om här.

Nummer 1 – Hitta en aktivitet där hjärnan måste vara närvarande på bara den saken och där det inte GÅR att göra något annat. Att vara lättdistraherad är ett kardinalsymptom på ADHD och ADD och då behöver vi göra vad vi kan för att lära hjärnan hålla koncentrationen och öva sig på det. Det kommer också bli väldigt mycket lättare på insidan av att jobba med den medvetna närvaron eller mindfulnessen. Den kommer tillslut göra att du får en bättre ”handbroms”.
Jag tränar kampsport – det är väldigt svårt att tänka på annat när en motståndare försöker sparka en i ansiktet om man säger.
Någon kanske simmar – Slutar man simma så sjunker man.
Någon kanske rider – Sitter man och dagdrömmer på hästryggen så kommer hästen känna det och kör kanske sitt eget race.
Hitta en aktivitet där du tvingas till mental fokus.
 
Nummer 2 – Gör vad du kan för vara så lite sårbar du kan på insidan. Trötthet, låg energi, hunger, stress osv. påverkar oss människor vare sig vi vill eller inte. Den sårbarheten vi kan få av att vara låga på energi för att vi inte ätit ordentligt eller på länge kan få stora konsekvenser för någon som är både trött och brottas med ADHD eller liknande. Här behöver man verkligen göra vad man kan och så gott man kan för att det skall bli så lite dåligt som möjligt tänker jag. Så tänker jag ofta för min egen del.
 
Nummer 3 – Du behöver hitta sakerna som fyller på energi i livet. Vet du inte vilka det är så behöver du lägga lite tid på att leta. Du är alltså ute efter aktiviteter som känns bra i magen, som känns bra att göra, som du längtar till, som du kan tänka tillbaka på och få en liknande känsla en gång till av blotta tanken. Aktiviteten behöver göra så att du ”landar på plus” så att säga.
 
Smaka lite på dessa tre punkter och se vad du kan göra för att få till det i vardagen. Och våga häng i lite. Ge inte upp bara för att det är lite stökigt i början och inte helt busenkelt. Det är väl värt sin tid.
 
Tack för att du tog dig tiden att läsa. Dela gärna artikeln vidare till någon du tror kan behöva informationen.

/Björn Rudman 
 

Läs hela inlägget »