Artiklar för chefer och ledare - Om stressrelaterad ohälsa

Björn Rudman på TV4s Nyhetsmorgon på ämnet "Såhär har du kvar energi efter jobbet" Björn Rudman på TV4s Nyhetsmorgon på ämnet "Såhär har du kvar energi efter jobbet"

Här hittar du artiklar om stressrelaterad ohälsa för chefer och ledare. Björn Rudman skriver om utmattning, stress, preststionsångest och mycket mer med inriktning på ledarskap, chefsroller och entreprenörsskap. 

Björn Rudman, hybrid arbetsdag Björn Rudman, hybrid arbetsdag
Det här med ett hybrid arbetsliv blev verklighet för många under corona-pandemin. En vardag som inte bara var på kontoret utan hemma framför datorn vid köksbordet. För många var detta skönt för då kunde man pilla lite där hemma under dagarna och då blev eftermiddagarna lite lättare. Kunde man lägga i en maskin tvätt och förbereda middagsmaten för familjen så blev det mindre belastning på eftermiddagarna och det kändes bättre. Dessutom sparade man in mängder av tid eftersom man slapp resan till och från jobbet varje dag. Ganska bra saker över lag för många. Men i detta finns det utmaningar där vi människor och arbetsgivare inte riktigt hängt med. Framförallt gällande stress, belastning och återhämtning. Jag tänkte dela med mig av lite tankar och resonemang jag har runt detta. Det är en komplicerad situation så det finns egentligen inga ”enkla lösningar”. Det viktiga är att man hela tiden tänker, förändrar och förbättrar för att hitta vägar där alla mår bra. Därmed inte sagt att mina tankar är facit.

För personen bakom skärmen ser man utmaningar som att ta ordentliga pauser och raster, att ha tydliga gränser mellan arbetslivet och privatlivet och att låta bli att smygjobba bara för att ”hinna med” eller ”ligga bättre till inför imorgon”. Detta gör att det automatiskt blir ett belastningsproblem och därmed också en stress och ett återhämtningsproblem om man inte är försiktig. Här spiller utmaningarna med hybrid arbetsmiljö också över på arbetsgivaren som inte har lika stora möjligheter att se hur personalen faktiskt mår och kunna förebygga ohälsan på ett vettigt sätt.

En annan del jag uppmärksammat med att arbeta hemifrån är att den ökända ”VABben” har hanterats helt annorlunda (som dessutom var väldigt hög under coronaperioden eftersom alla skulle vara hemma hela tiden vid minsta symptom). Nu har man kunnat ha barnen hemma utan att behöva vabba från jobbet eftersom man ”ändå suttit hemma och jobbat”. Pratar vi belastning och stress då så händer det rätt stora saker på insidan hos oss människor när vi dels måste försöka hålla koncentrationen i datorn och jobbet och med andra handen skall vi försöka fixa och trixa för den lille sjuklingen. Så även om det var bekvämt att ingen av föräldrarna var tvungen att ställa in eller planera om sin arbetsdag så är jag inte helt övertygad om att det blev bra för någon.

Så hur coachar man som chef med personal en sådan här situation? Hur ersätter vi den snabba ordväxlingen för avstämning vid kaffemaskinen? Hur hjälper vi individer att förstå vikten av regelbundna pauser, ordentligt lunchrast och att låta bli jobbet efter arbetstid även om man skulle kunna jobba undan lite? Jag tänker såhär: grundläggande mänskliga reflexer och beteenden gäller fortfarande även om omvärlden förändrar sig väldigt snabbt. Inget har ändrats hos oss människor bara för att vi jobbar på kontoret ibland och hemma ibland. Vi behöver fortfarande regelbunden bekräftelse. Vi behöver fortfarande känna att vi är en del av ett sammanhang. Vi behöver fortfarande stimulans och glädje i vår vardag. Oavsett vart vi är eller när vi är. Det behöver vi ha med oss när vi funderar på lösningar och strategier. Detta gäller människor över lag. Både chefer och personal utan chefsposition.

Jag tänker att det inte finns en fixerad väg att gå utan den behöver vara individuell anpassad utifrån människans behov och företagets möjligheter. Det kanske inte går att ha en person avsatt för att ringa runt till all personal och kolla läget varje dag men det kanske går att prata med någon eller ett par som har flaggat för att vardagen är tung eller som har det tufft med att strukturera sitt arbete hemifrån just nu? De rent logistiska lösningarna eller tekniska lösningarna är en sak.

Att ha ett gott och öppet samtal mellan två personer med tillit och förståelse är en annan. Och det är svårt att bara ha på distans. Det räcker bara ”så” långt så att säga. Så jag tänker att de tillfällena när man är på arbetsplatsen så är det viktigt att få ut det alla behöver utav dagen. Och det kanske inte bara handlar om att gå igenom tekniskt arbete eller information utan snarare om interaktion och socialt umgänge mellan kollegor och roller för att stärka allas känsla av sammanhang och känna att man är en del av teamet och maskineriet även om man suttit hemma? Jag menar inte att det behöver vara teambuildingaktiviteter eller AW hela tiden utan att man kanske kan lyfta blicken lite och jobba med det som kanske kräver en annan typ av arbetsinteraktion än vad som är smidigt att göra via Teams/Zoom, i stället för saker som kunde tagits vid skärmen. Även detta kräver ett nytänkande ledarskap.

När jag arbetar med patienter som är stressade och utmattade och arbetar hemifrån så har jag ett antal olika punkter som jag ser fungerar för de allra flesta. Jag tänkte dela med mig av tre här.

1.      Sitt inte längre vid skärmen än 45 minuter i rad. Det finns ingen anledning. Du kommer fungera sämre och sämre och sämre ju längre tiden går. Ta en 10-15 minuter lång datorpaus per timma. Gör något helt annat. Gå en sväng, ta lite luft, fyll på med vätska, vad som helst, utom att jobba med annat. Det kommer göra dig väldigt mycket mer effektiv och du disponerar din energi på ett mycket smartare sätt. Under pausen kommer du dessutom att kunna känna efter hur du faktiskt mår. Är det potatismos i huvudet redan och klockan bara är 10.30 så kanske man behöver göra lite förändringar?

2.      Är barnen sjuka – Vabba på riktigt. Inga varianter bara för att det verkar som att det fungerar. Det gör det inte. Det blir inte bra för någon.

3.      Skapa luft i schemat mellan möten. Det är svårt och dåligt för våra hjärnor ur ett återhämtnings och belastningsperspektiv att gå direkt från ett möte till ett annat. Även om det sker via Teams. Vi behöver tid att både landa efter föregående möte och att ställa om till nästa. Det är oerhört tufft att gå ifrån ett till nästa till nästa. Och det är det även för ett huvud som inte är trött eller stressat.

Dessa tre punkter är relativt simpla men kan var svåra att utföra. Man kanske känner att prestationen på jobbet sjunker om man inte kör timma efter timma efter timma vid skärmen. Man kanske tänker att alla andra verkar ju kunna arbeta hemifrån när barnen är hemma sjuka och får det att fungera? Och får bokade möten inte ligga rygg i rygg med varandra så kommer du helt ovillkorligen att kunna ha färre möten varje dag. Och det kanske känns som ett problem? Det finns absolut utmaningar med detta men i dessa tre punkter finns det en röd tråd som du kanske har sett eller inte alls tänkt på – ”Prestationsångest”.

Alla punkter tar ner möjligheterna att prestera på en orimlig nivå hela tiden. I dessa tre punkter finns också fenomenet att ”andras behov är viktigare än mina” som en gemensam nämnare. Och båda dessa trådar är i princip hundraprocentigt representerade hos alla mina utmattningspatienter. En övermäktig förmåga att pressa sig själv över alla tänkbara gränser och att bortprioritera sitt behov av återhämtning till förmån för alla andras. Kan man inte känna igen sig i detta är jag den första att gratulera, men många som kämpar med stress och trötthet har stora utmaningar med detta. Och det finns vägar fram genom kunskap och ett strukturerat arbete mot förändring av reflexmässiga tankar och känslor kring prestation och andras behov.

Björn Rudman
Terapeut
 
Läs hela inlägget »
Just nu är jag mitt uppe i ett ”återhämtnings-projekt” tillsammans med ett företag i Kungälv.

Hurtigs Bil AB är ett företag med 25-30 anställda som både säljer och servar bilar. Man är nischade på bland annat Mercedes vilket innebär en rad högt ställda krav som serviceverkstad.

Bilbranschen är tuff. Den har fått ordentligt med stryk under corona och världen omkring oss nu gör att det finns enorma logistiska problem med såväl reservdelar som nya bilar med EL eller hybridteknik. Och framför de praktiska problemen står alltid en människa som försöker göra sitt bästa för kunden. Och naturligtvis är det viktigt med återhämtning och självledarskap.

Hurtigs Bil började med en föreläsning som gjordes två gånger så all personal kunde vara med. Där la vi grunden för kunskap kring just återhämtning och belastning. Där gjorde jag mitt bästa för att förklara hur allt hänger ihop och vad man kan göra själv för att skapa mer energi så det räcker även efter jobbet. Under dessa föreläsningar fick deltagarna också med sig en hemuppgift runt återhämtning att arbeta på tills den inplanerade konferensen fyra veckor senare.

Nästa föreläsning var dels en uppföljning på återhämtningen deltagarna hade fått jobba med sedan vi träffade senast, dels en fortsättning och utveckling på just färdigheterna att återhämta sig och att kunna hålla ner belastningen.

Vanligtvis brukar projektet vara slut efter en sådan ”wrap up”. Men inte hos Hurtigs Bil AB. För att verkligen cementera den nya kunskapen och vägen fram för personalen så har jag snart suttit med var och en på företaget i 45 minuter. Vissa har haft lite problem med kroppen som jag kunnat reda i, andra har haft tuffa vardagar och någon tredje har inte gjort så mycket mer i vardagen än att jobba och kolla på tv. Det är väldigt olika och alla har sina egna vägar fram för att få ha mer energi kvar efter jobbet och jag tycker det är helt fantastiskt att få träffa var och en.

Jag lyfter på min hatt och bugar min rygg inför arbetsgivare som tar resultaten på medarbetarundersökningar så seriöst och noga som Hurtigs Bil.
Läs hela inlägget »

Stress och trötthet bland användare är tydliga IT-säkerhetsrisker, men väldigt få pratar om det. Jag skall förklara hur jag resonerar så kanske fler kan få upp ögonen för problemet inom IT och cybersäkerhet. Kanske kan jag också bidra med nya tankar och infallsvinklar på ett gammalt problem. För det är det. Stress och utmattningssyndrom (tidigare kallat utbrändhet) är inga nya grejer. Det har varit ett relativt omfattande sjukdomsproblem i samhället de senaste tio åren men har fullständigt exploderat de senaste tre-fyra. Och med
utmattning och den stressnivå som var orsakande kommer konsekvenser.

En mycket stor andel av alla cyberbrott sker på grund av användaren genom Social Engineering-attacker och olämpligt hanterande av lösenord. Man kan ”utbilda ihjäl” personalen inom diverse IT-säkerhet men jag menar att det inte kommer spela någon betydande roll för att minska säkerhetsrisken hos någon som går på knäna med sin energi och ork. Förr eller senare kommer säkerhetsdiskussionen att handla om just människan för ju tröttare och mer stressad man är desto mer sårbar är man för angrepp. Ju mindre ork och ju mer press på insidan desto krångligare kommer det bli att komma ihåg längre lösenord med stora och små bokstäver, siffror och specialtecken. Ju högre stress och ju högre tempo i huvudet desto större risk att inte titta ordentligt på mejlet som såg ut att komma ifrån en myndighet innan man klickar vidare på länken.

Orsakerna till att jag menar att stress och utmattning hos användare utgör stora säkerhetsrisker är faktiskt många. Jag skall göra mitt bästa för att förklara och reda ut mina tankar för dig.

Stress och högt tempo i huvudet
Ju högre tempo vi människor har på insidan desto svårare får vi att ta perspektiv på saker och ting. Det är lite som att åka tåg och titta ut ur fönstret. När tåget går som fortast ser du inte vad som händer precis utanför. Allt bara viner och swishar. Men när tåget saktar in för att docka på perrongen, då ser du helt plötsligt bättre vad som händer precis på utsidan.
För människan i relation till diskussionen kring IT-säkerhet kan det lätt översättas till att man klickar på en länk eller en fil man fått på mailen av bara farten för hjärnan har ingen möjlighet och tid att plocka fram det man lärt sig och det man vet är säkerhetsrutinen man skall följa. Det bara händer. Inte för att människan är dum i huvudet utan för att tempot helt enkelt är för högt för att kunna tänka klart just i stunden.
Ju mer man kan hjälpa användaren att hantera sina stresskänslor och sänka tempot desto säkrare blir situationen. Felmarginalen ökar och betydelsen av den mänskliga faktorn sjunker kraftigt i takt med att människan blir mindre stressad och sänker tempot.

Trötthet
Har du sovit riktigt dåligt en natt och ändå kämpat dig hela vägen till jobbet och försökt börja med dina arbetsuppgifter? Kanske också samtidigt som barnen haft en stökig morgon och du är sen i väg? Ungefär så kan det vara i en hjärna som är utmattad. Fast hela tiden. Dygnets alla vaknar timmar. Att en sådan fruktansvärt tuff situation påverkar hjärnan hos användaren i allt ifrån riskbeteende till slarv och misstag är klart. Olika personer drabbas på olika sätt och när hjärnan inte klarar av att vara närvarande nog att följa säkerthetsprotokoll och rutiner är inte särskilt långsökt att anta.

Minnesproblem
Att minnet sviker ordentligt är väldigt vanligt vid utmattning. Ofta är det så människor börjar reagera på att något är fel. Helt plötsligt fungerar det inte att minnas saker utan att skriva ner det. Listor på listor på listor. Och anteckningar. Har man ett högt tempo i sig på grund av stress, är väldigt trött på insidan och har problem att komma ihåg grejer så kanske man inte vill byta ut sitt lösenord varje gång man glömt bort det. Till slut kommer det bli pinsamt och man skäms. Men man behöver ändå kunna logga in på sin arbetsstation snabbt när man skall börja jobba. Så hur hanterar man problemet? Jo, genom att göra som man alltid gör när man glömmer bort saker. Genom att skriva ner det. Och när vi skriver ner lösenord på en post-it och sätter på skärmen så är det inte mycket till skydd längre.

Koncentrationsproblem
Den fjärde och sista punkten jag tänkte lyfta handlar om det kanske vanligaste kognitiva besväret när det gäller stress och trötthet – koncentrationsproblem. Det kan vara så att det är svårt att koncentrera sig alls och det kan vara så att koncentrationen fungerar men en kort stund och konsumerar våldsamma mängder energi av huvudet så individen blir hjärntrött. Vid koncentrationsproblem ökar så klart risken för misstag och slarvfel och ur ett säkerhetsperspektiv kan det vara ödestiget.

Psykisk ohälsa eskalerar i det svenska samhället och är sedan ett antal år tillbaka den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Inom begreppet psykisk ohälsa och detaljerad statistik för sjukskrivning är den stressrelaterade psykiska ohälsan i särklass vanligast. Det är dessutom viktigt att vara medveten om att när stressrelaterad ohälsa väl mynnar ut i sjukskrivning så har det oftast pågått i relativt många månader. Sjukskrivningen är inte början på problemet utan snarare början på slutet. Det finns alltså stora individuella säkerhetsrisker manifesterade under förhållandevis lång tid på grund av utmattningsförloppet. Därför är det viktigt att både förebygga och arbeta aktivt med strukturerade insatser både runt fysisk och mental hälsa, terapeutiska insatser mot stress och prestationsångest, arbetsmiljö, arbetskultur och utbildning.

Så tänker jag och hoppas att jag kunnat bidra med ett annat och kanske annorlunda perspektiv på problemet kring användarrelaterad IT och cybersäkerhet.

Tack för att du läste. Dela gärna vidare om du vill.
Björn Rudman 

Läs hela inlägget »
Björn Rudman som expertgäst hos TV4s Nyhetsmorgon på ämnet "Energi kvar efter jobbet". Björn Rudman som expertgäst hos TV4s Nyhetsmorgon på ämnet "Energi kvar efter jobbet".

Hur skall du kunna hjälpa andra som mår dåligt av stress och trötthet när du knäar själv? Det är en mycket bra fråga skulle jag säga. Eller icke-fråga, beroende på hur man ser det. För det går ju naturligtvis inte.
 
När du skall flyga flygplan och kabinpersonalen har säkerhetsgenomgång innan ni skall lyfta, vem är det som skall ha syrgasen först…? Och varför är det så?
Men det är inte så man gör i regel. Alla andra skall ha syrgasen först innan du. För det är så det alltid har varit. Och det kanske har gått bra. Fram tills den dagen det inte gjorde det längre. Fram tills den dagen du verkligen behövde syrgasen men du visste inte hur man tog på masken och när du skulle börja dra efter andan så var visst syrgasen slut. Andra hade fått det du behövde. Och så är det i många människors vardagar.
 
Som chef och ledare behöver du både ha energi till dig själv och det som är viktigt i ditt liv som familj, barn, partner osv. men också energi till att vara där för andra. Som chef har du ett ansvar för att fungera i en viss roll gentemot personal som organisatoriskt inte har ledarroller. Du behöver kunna guida och vägleda men du behöver också vara en del av arbetsmiljön och arbetsklimatet. Det gör att man som chef blir en del av personalens hälsa, vare sig man önskar det eller inte. Det är jag som chef som kanske behöver hjälpa personalen att prioritera arbetsbelastningen under perioder. Det är jag som chef som behöver hjälpa personalen att förstå behovet av struktur. Det är jag som chef som behöver hjälpa personalen att förstå vikten av återhämtning. Det är jag som chef som behöver balansera arbetsinsats och kravställning mot glädje och återhämtning. Och det är inte säkert personalen själv är förmögen att göra det även om det såklart också finns ett eget ansvar över sin hälsa och sin arbetssituation. Detta blir särskilt svårt under tuffa perioder av hög belastning eller ett arbete som görs under press av sin egen natur. Hur går det till när man knäar själv under den egna belastningen och den uteblivna återhämtningen?
 
Psykisk ohälsa är utom tävlan den vanligaste sjukskrivningsorsaken idag och då främst stressrelaterad ohälsa.
Utmattningssyndrom och olika ”varianter” på det men där inte att diagnoskriterier är uppfyllda osv. Över 50% av alla sjukskrivningar är i senaste mätningarna relaterade till stress. Dessutom ser man att sjukskrivningarna inte bara blir fler utan också längre än tidigare. Behovet av tidiga insatser är fullständigt enormt. Dels för individernas hälsa, dels för företagets eftersom långtidssjukskrivningar är komplicerat och extremt kostsamt även om det inte är det som är huvudproblemet.
 
När jag utbildar chefer i detta ämne så delar jag upp klyver jag problematiken i tre delar.
I den första delen handlar det om självledarskap. Här ser jag till att deltagarna får allt kött på benen de behöver för att kunna ta hand om sig själva. Strategier för återhämtning, förståelse för stress och utmattning, verktyg för att skapa balans mellan måsten, ansvar och avkoppling. Skulle jag behöva sammanfatta det kort så hade det blivit ”Återhämtning, gränssättning och egenvärde” för det så man leder sig själv som jag ser det.

I den andra delen lägger jag stor tyngd på hur man hjälper människor med stressproblem. Hur leder man andra i utsatta situationer? Kommunikationen fungerar inte likadant i en utmattad och stressad människa, bara en sådan sak. Samtalsmetodik, coachande insatser, förståelse för problemet så rätt insatser kan göras vid rätt tillfälle och i rätt omfattning utan att bli kontraproduktivt, allt detta är kunskap som jag menar att man verkligen behöver som chef för att kunna fungera som en del i företagets hälsofrämjande och stressförbyggande arbete.
 
Den tredje delen är en utveckling av del nummer två och kanske något av det svåraste som finns för någon som inte är utbildad och erfaren inom utmattningsrehabiltering och det är återgången för personal som varit långtidssjukskriven för stressproblem. Jag skrev en artikel tidigare om detta problemet här >>> för den som vill läsa.
Absoluta merparten av ansvaret ligger i arbetsgivarens knä men det är liksom ingen som hjälpt arbetsgivaren och personalen med detta. Det förväntas av samhället att allt bara fungerar. Vilket ju är fullständigt vansinnigt för chansen att det gör det slumpmässigt eller av enskilda individers egna intresse för ämnet är alldeles för liten.
 
Jag menar på att detta är en del av alla chefers vardagar idag vare sig man vill det eller inte. Har man ansvar över personal så kommer du också att behöva hantera stressrelaterad ohälsa och sjukskrivning och ju mer du vet om dig själv, om hur stressproblematiken fungerar och hur man gör på bästa sätt runt allt – desto mindre energi kommer det gå åt till problemlösning. Energi som kan läggas på glädje, utveckling och livets viktiga.
 
Så tänker jag.
Hör av dig ifall du vill veta mer om utbildningen.
 
Tack för att du läste. Hoppas du fick med dig något.
 
 

Läs hela inlägget »

En utmattning kommer aldrig över natten. Det kan kännas så och verka så, men det fungerar inte så. Den har varit på gång långt innan den ”bryter ut”. Minst sex månade pratar medicinvetenskapen om. Sex månaders uppvarvningsfas och sen händer något som får allt till att ”tippa över”. En utlösande faktor, något som satte punkt för hela uppvarvningen så att säga. Ofta den dagen när man var tvungen att gå hem från jobbet eller den dagen man insåg med all tydlighet att det inte gick längre.
 
Och det är just det jag tänkte skriva om idag. Om arbetet. Jobbet. Kneget. Där vi spenderar många timmar om dagen för att få pengar för att kunna köpa mat, betala vårt boende och sådär. För när det handlar om utmattning, människor och arbetet så finns det oerhört mycket att säga om det. På gott och ont.
Det är ju trots allt såhär att det är ifrån arbetet man behöver sjukskrivas eller åtminstone få hjälp på om man är utmattad. Och där har arbetsgivaren massor av skyldigheter fast är också väldigt utelämnad och förväntas lösa problem som kräver en väldigt specifik uppsättning terapeutisk och medicinsk kompetens. Jag menar att det går att lösa och att alla vinner på det. Du som anställd kanske slipper bli sjuk helt och hållet och om du ändå skulle råka ut för det så kan stöttningen och återgången till arbetet bli som den skall och inte utelämnad åt slumpen.
 
Jag tänker såhär:
 
För att du eller någon som är ansvarig över andra skall kunna ha energin, ha kunskapen och verktygen för att hjälpa andra är det viktigt att man börjar från början. Man måste börja hos individen. Om jag inte vet hur jag skall ta hand om mig själv, min stress, min återhämtning och hur jag skall dra mina egna gränser, hur skall jag kunna hjälpa andra göra det? Där måste man börja. Det kommer göra att jag som ledare dels håller själv, dels kan agera förebild för andra – leading by example, något som är mycket effektivare än att peka med hela handen.
 
För det andra så är det inte något enkelt att coacha och stötta någon som ”går tungt”. Det är en avvägning mellan gaspedal och handbroms hela tiden och hela grundproblemet är att individen som inte mår bra har väldigt svårt för balansen mellan gas och broms. Där handlar det om att ”mötas i ögonhöjd” med förståelse och empati utan att det blir kravlöst och bara massa bortplockning av arbetsuppgifter. Balansen är en gemensam process som både chef och arbetstagare har sina ansvar i och något som måste få vara så dynamiskt som det faktiskt är. Det behövs ramar och rutiner men inte in absurdum och måste gå att omvärdera och bytas ut. Bara för att man har sagt en sak på ett möte ena veckan betyder inte att det kommer fungera tre veckor senare. Då måste det finnas en lyhördhet ifrån chef och en kommunikation ifrån den med besvären.
Det samtalet mellan människor är inte alltid helt enkelt. Vad kan man säga? Vad skall man säga? Hur mycket går att ta in? Hur hjälper man till utan att ge mer dåligt samvete? Detta går att lära sig men antagligen så kommer inte kunskapen hem själv.
 
Det tredje spåret är kanske det som är allra svårast för just chefer och företag och som absolut viktigaste för någon som är utmattad. Återgången efter sjukskrivning.
Hela ansvaret ligger på arbetsgivaren och försäkringskassans riktlinjer är väldigt tydliga. Från sjukvårdens sida och från t.ex. Försäkringskassans sida kommer bara ordern ”25% arbetstid och så får vi utvärdera om några veckor”. Ah men ok. Det är 10 timmar per vecka vid en heltidsanställning och det är ju bra att veta. 2 timmar om dagen. Perfekt. Men vad klarar individen av på dessa två timmar? Hur fungerar det med 2 timmars arbete efter att man tagit sig till jobbet med kollektivtrafik? Hur fungerar det med 2 timmars arbete i ett öppet kontorslandskap, på ett bullrigt lager eller på en sjukhusavdelning bland patienter? Det är inte ”bara att bara” här. Och det är också huvudorsaken till att många tyvärr blir sjuka igen under återgången alternativt något ännu värre – att man fortsätter att jobba trots att man mår dåligt och blir sämre och sämre
 
För att skapa en förståelse för hur svårt det här är för arbetsgivaren tänkte jag skriva lite kort om varje punkt som Försäkringskassan listar som kan behöva besvaras under tiden och upprättandet av den krävda rehabiliteringsplanen.

·      Kan medarbetaren arbeta lite grann och vara deltidssjukskriven?
Vad innebär lite arbete? Vad orkar personen med? Vad är det som tar mest energi av individen? Fungerar det med tidspress/deadlines? Finns det ansvar inom tjänsten? Finns det personalhantering inom tjänsten? Hur är arbetsmiljön? Hur är arbetsklimatet? Finns det möjlighet till paus och vila i tjänsten och i lokalmiljön?

·      Hur kan arbetsplatsen och arbetsuppgifterna anpassas?
Hur är arbetsmiljön? Hur mycket sinnesintryck finns det på arbetsplatsen som en utmattad hjärna kommer få svårt att sålla? Ljud, ljus, människor i rörelse, lukter, sociala interaktioner osv?

·      Kan du omplacera medarbetaren, antingen tillfälligt eller permanent?
Att omplacera en individ kan absolut fungera men är inte utan utmaningar. En omplacering kanske innebär att individen måste lära sig nytt och vänja sig vid en ny miljö osv? Det kan också vara helt nödvändigt att flytta om själva miljön på arbetsplatsen inte går att förändra något nämnvärt.

·      Behöver medarbetaren arbetstekniska hjälpmedel?
För någon med utmattning och stressbesvär kan detta handlar om hjälpmedel för att minska ljud och andra sinnesintryck.

·      Kan medarbetaren få utbildning eller omskolning till andra arbetsuppgifter?
För någon med utmattning så är det en enorm uppförsbacke att kunna ta sig igenom en utbildning eller omskolningsprocess. Som jag skrev tidigare – ”det är inte bara att bara” detta.

·      Kan ni ta hjälp av företagshälsovården eller annan extern aktör av rehabiliteringstjänster?
Här sker det just nu en relativt snabb utveckling i samhället. Jag får fler och fler uppdrag ifrån större företag för att bistå med dels rehabiliteringen och dels med struktur för återgången. Fler har förstått att detta är på tok för avancerat för att lägga ovanpå närmsta chefs ordinarie arbetsuppgifter.

·      Hur ska kontakten mellan arbetsplatsen och medarbetaren fungera under tiden medarbetaren är sjukskriven?
Här handlar det om kommunikation, något som är svårt när bägge parter är friska, pigga och ”med” i huvudet. Kommunikation medan man är utmattad eller under tillfrisknande är inte helt självklar och behöver vara väldigt rak och tydlig för att fungera utan stora missförstånd eller jobbiga känslor. Kanske behöver det ske skriftligen så alla kan svara i lugn och ro och att allt finns att läsa efteråt ifall man glömmer bort?

Det finns alltså en mycket stor utmaning på flera plan för företag och chefer som blir ansvariga för dessa svåra och känsliga situationer. Jag blir inte ett dugg förvånad när saker blir tokiga ute på företag. Alla gör så gott de kan med det de har. Tyvärr är det såhär det ser ut i samhället idag. Detta är så avancerat att det behövs utbildning och stöttning även för personerna ansvariga för processerna.

Bara i år har jag varit inne och hjälpt 6 företag med liknande processer, både enskilt och i utbildningsform för chefsgrupper och enligt min mening går det att göra saker väldigt mycket enklare och bättre bara genom att hjälpa rätt personer att förstå rätt saker. Det gör att individerna kan ta hand om sig själva på ett helt annat sätt, belastningen i arbetet och coachningen med personalen tar mycket mindre energi och eventuella återgångar efter sjukskrivning fungerar faktiskt och alla mår bättre. WIN i alla riktningar känner jag.
 
Vill du läsa mer om hur jag tänker med utbildningar och liknande inom denna avancerade del av utmattningen så kan du kika lite mer här >>>>
 
Annars tackar jag ödmjukt för att du tog dig tid att läsa. Hoppas du fick med dig något.

Läs hela inlägget »