Artiklar av björn rudman om utmattning, stress och psykisk ohälsa.

Här hittar du artiklar om utmattning, stress och psykisk ohälsa skrivna av Björn Rudman. Dela gärna artiklarna vidare till fler som behöver läsa. 

Björn Rudman, samtalsterapeut Björn Rudman, samtalsterapeut

Belastning och återhämtning – trötthetens gyllene ekvation
 
Rent teoretiskt skulle du kunna ha en väldigt hög belastning i hjärnan och kroppen om du bara återhämtade dig tillräckligt. Du kan träna väldigt tungt så länge du ger kroppen en chans och möjlighet att återhämta sig. Men om återhämtningen inte fungerar som den brukar då? Om du inte sover ordentligt eller inte har aptit till att äta ordentligt? Då är det ganska enkelt att förstå att återhämtningen inte kommer fungera som den behöver. Eller hur? Kan du då fortsätta träna på samma sätt dag efter dag efter dag? Antagligen inte va?
Ganska snabbt kommer det bli så, att du inte orkar samma sak på träningen längre. Prestationen sjunker eftersom kroppen bromsar och säger nej. Kanske får den ont, kanske blir bara benen väldigt tunga, men på något sätt kommer belastningen att bromsas vare sig du vill eller inte.
Men med din hjärna så är det andra spelregler.
 
Belastningen i huvudet kräver precis som belastningen av träningen. Återhämtning. Mental återhämtning. Det innebär vila ifrån intryck, ordentligt med mat, vätska, sömn, positiva upplevelser och så där. Men vad händer när med hjärnan när återhämtningen inte fungerar? På träningen med kroppen så bromsar musklerna och energin belastningen och man kan förstå att man måste vila. Men när hjärnan är trött så tror man att det enda som måste till är att jag kämpar lite hårdare. Och lite till. Och lite hårdare. Det får till följd att belastningen blir ännu svårare och större eftersom hjärnan måste jobba hårdare eftersom den är trött och ändå skall utföra samma belastning. Och så är spiralen i gång. I takt med att belastningen ökar eftersom hjärnan måste jobba hårdare så kommer även mindre aktiviteter att innebära en större kostnad energimässigt och behovet av återhämtning skjuter i höjden. Återhämtningen som kanske är negativt påverkad för att du inte låter hjärnan vara i fred, får svårt att sova pga massa oro och stress, aptit som sjunker, mat som glöms bort pga ”mycket att göra” och bortprioriterade nöjen eftersom man ”inte hinner utan får ta det sen när allt har lugnat sig”.
 
Kan du se spiralen här?
Återhämtningen är såklart väldigt viktig men om belastningen ligger på höga nivåer så spelar det ingen roll hur mycket du vilar. Om all energi du skapar rinner ut bakvägen i ett stort svart hål så måste vi tänka om lite.
 
Jag tänkte göra ett försök att visa på hur jag ser belastning, vad som är viktigt att hålla koll på, hur det går att avgöra om belastningen är för hög i en planerad aktivitet osv. Här måste du också vara medveten om att upplevd belastning är väldigt individuell och även baserad på dagsform och situation. Detta är alltså inget facit men kanske mer en fingervisning och ett underlag att luta sig lite mot när stormen går.

”VIT-principen” om belastning – Volym – Intensitet – Tid
Belastning innebär inte bara sinnesintryck utan även andra kognitiva förmågor som koncentration, uppmärksamhet, sociala interaktioner osv. Olika saker är olika jobbigt för olika människor i olika situationer. Exemplen nedan är just exempel men orden skulle kunna bytas ut till de andra kognitiva förmågorna.

  • Ju fler sinnesintryck en aktivitet eller upplevelse innehåller på samma gång desto högre belastning.
  • Ju större eller mer intensiva sinnesintryck en aktivitet eller upplevelse innehåller desto större belastning
  • Ju längre tid en aktivitet eller upplevelse pågår desto större belastning

Så för att göra detta så enkelt det går och så pedagogiskt det går delar jag in exempel på aktiviteter i färgkoder. Dessa koder kan förändras beroende på hur påverkad du är av stress och trötthet.
 
RÖDAktiviteter med höga ljud, mycket folk i rörelse och som genomförs under relativt lång tid dvs. ”check” på alla punkter i ”VIT-principen”. Aktiviteter med höga krav på koncentration och prestation. 

  • Att gå på konsert -  (Ta sig dit, massa folk på plats, höga ljud, starka ljus, lång tid, ingen möjlighet att pausa intrycken, ta sig hem)
  • Nöjespark  - (Ta sig dit, massa folk på plats, höga ljud, starka ljus, massa rörelseintryck, ingen möjlighet att pausa intrycken, lång tid, ta sig hem)
  • Barnkalas - (Förbereda barnen hemma, ta sig dit, massa folk på plats, höga ljud, lång tid, ingen möjlighet att pausa intrycken, ta sig hem)

ORANGEAktiviteter med ljud, en del folk i rörelser, ganska lång tid, planering innan, transport dit och hem. Aktiviter med relativt hög koncentration och krav på prestation.

  • Fika på café – (Ta sig dit, samtala/social interaktion, koncentration i samtalet, ljud av cafépersonalen, folk runt omkring, ta sig hem)
  • Gå på bio – (Ta sig dit, mycket folk, koncentration kring biljett, hitta rätt, ev handla, koncentration och sinnesintryck i filmen, ta sig ut bland folk, ta sig hem)
  • Åka kollektivtrafik - (Koncentration med tider och byten, mycket folk, ljudintryck, synintryck)
  • Arbeta i ett öppet kontorslandskap - (Ta sig till jobbet, högt bakgrundsbrus, mycket synintryck, folk runtomkring, arbetskoncentration med pågående störningsmoment, ta sig hem ifrån jobbet) 

GRÖNT – Aktiviteter som inte tar mer än de ger, som gör att du ”kommer ut på plus på andra sidan” och som du kan göra utan att behöva vila i flera timmar eller dagar efteråt. Aktiveter där du tydligt ser att VIT-principen inte är igång dvs. låg volym av belastning, låg intensitet av belastning och under kort tid (eller där volymen och intensiteten är så låg att tiden inte spelar någon roll)

En utmattning beter sig inte likadant hela tiden varje dag eller för evigt. Det innebär att färgerna kan förändra sig.
Jag skulle säga att ju tidigare du är i utmattning, det vill säga att ju kortare tid det gått sedan ”smällen” desto fler av dessa punkter är röda. Det kan vara så att allt är rött och inget är orange. Det kanske också vara så att det är en eller två punkter som är röda och resten är orangea. Det kan också vara så att en dag med sämre nattsömn, dåligt med mat och bråkigt hemma gör att allt är rött bara för just den eller de få dagarna i närheten och sen blir det orange igen. Ibland är det också så att allt är rött och bara små små saker är gröna och då är ditt besvär omfattande och du är helt slut av en anledning. Och då är det ännu viktigare att du håller ner belastningen under en period.

Med tiden kommer färgerna att lugna sig och du förstår mer om hur du själv och din hjärna fungerar. Då kommer även de orangea aktiviteterna att börja bli gröna och de röda har blivit orange. Det är väldigt vanligt att det böljar fram och tillbaka på detta sätt. Det viktiga är att du förstår principen bakom kognitiv belastning och hela tiden jobbar på att göra vad du kan för att vara på så grön nivå som möjligt.
 
Såhär arbetar jag med mina patienter när jag försöker hjälpa till att skapa klarhet kring just belastning. Min utmaning handlar mer om att få människan att förstå dessa saker och framförallt skapa verktyg och strategier för att bromsa sig själv och inte göra röda och starkt orangea aktiviteter regelbundet i tron om att det är ok. För det är det inte. Det kommer stoppa dig från att bli frisk ifrån din utmattning och den kan eventuellt också göra dig mycket sämre. Och så skall vi inte ha det tänker jag. Hos mig blir man bättre, inte sämre. 
 
Tack för att du läste. Hoppas du fick med dig något. Dela gärna artikeln vidare till andra. Det hade jag tyckt var väldigt fint.

Läs hela inlägget »
Björn Rudman, samtalsterapeut, utbildar chefer och företag Björn Rudman, samtalsterapeut, utbildar chefer och företag

En utmattning kommer aldrig över natten. Det kan kännas så och verka så, men det fungerar inte så. Den har varit på gång långt innan den ”bryter ut”. Minst sex månade pratar medicinvetenskapen om. Sex månaders uppvarvningsfas och sen händer något som får allt till att ”tippa över”. En utlösande faktor, något som satte punkt för hela uppvarvningen så att säga. Ofta den dagen när man var tvungen att gå hem från jobbet eller den dagen man insåg med all tydlighet att det inte gick längre.
 
Och det är just det jag tänkte skriva om idag. Om arbetet. Jobbet. Kneget. Där vi spenderar många timmar om dagen för att få pengar för att kunna köpa mat, betala vårt boende och sådär. För när det handlar om utmattning, människor och arbetet så finns det oerhört mycket att säga om det. På gott och ont.
Det är ju trots allt såhär att det är ifrån arbetet man behöver sjukskrivas eller åtminstone få hjälp på om man är utmattad. Och där har arbetsgivaren massor av skyldigheter fast är också väldigt utelämnad och förväntas lösa problem som kräver en väldigt specifik uppsättning terapeutisk och medicinsk kompetens. Jag menar att det går att lösa och att alla vinner på det. Du som anställd kanske slipper bli sjuk helt och hållet och om du ändå skulle råka ut för det så kan stöttningen och återgången till arbetet bli som den skall och inte utelämnad åt slumpen.
 
Jag tänker såhär:
 
För att du eller någon som är ansvarig över andra skall kunna ha energin, ha kunskapen och verktygen för att hjälpa andra är det viktigt att man börjar från början. Man måste börja hos individen. Om jag inte vet hur jag skall ta hand om mig själv, min stress, min återhämtning och hur jag skall dra mina egna gränser, hur skall jag kunna hjälpa andra göra det? Där måste man börja. Det kommer göra att jag som ledare dels håller själv, dels kan agera förebild för andra – leading by example, något som är mycket effektivare än att peka med hela handen.
 
För det andra så är det inte något enkelt att coacha och stötta någon som ”går tungt”. Det är en avvägning mellan gaspedal och handbroms hela tiden och hela grundproblemet är att individen som inte mår bra har väldigt svårt för balansen mellan gas och broms. Där handlar det om att ”mötas i ögonhöjd” med förståelse och empati utan att det blir kravlöst och bara massa bortplockning av arbetsuppgifter. Balansen är en gemensam process som både chef och arbetstagare har sina ansvar i och något som måste få vara så dynamiskt som det faktiskt är. Det behövs ramar och rutiner men inte in absurdum och måste gå att omvärdera och bytas ut. Bara för att man har sagt en sak på ett möte ena veckan betyder inte att det kommer fungera tre veckor senare. Då måste det finnas en lyhördhet ifrån chef och en kommunikation ifrån den med besvären.
Det samtalet mellan människor är inte alltid helt enkelt. Vad kan man säga? Vad skall man säga? Hur mycket går att ta in? Hur hjälper man till utan att ge mer dåligt samvete? Detta går att lära sig men antagligen så kommer inte kunskapen hem själv.
 
Det tredje spåret är kanske det som är allra svårast för just chefer och företag och som absolut viktigaste för någon som är utmattad. Återgången efter sjukskrivning.
Hela ansvaret ligger på arbetsgivaren och försäkringskassans riktlinjer är väldigt tydliga. Från sjukvårdens sida och från t.ex. Försäkringskassans sida kommer bara ordern ”25% arbetstid och så får vi utvärdera om några veckor”. Ah men ok. Det är 10 timmar per vecka vid en heltidsanställning och det är ju bra att veta. 2 timmar om dagen. Perfekt. Men vad klarar individen av på dessa två timmar? Hur fungerar det med 2 timmars arbete efter att man tagit sig till jobbet med kollektivtrafik? Hur fungerar det med 2 timmars arbete i ett öppet kontorslandskap, på ett bullrigt lager eller på en sjukhusavdelning bland patienter? Det är inte ”bara att bara” här. Och det är också huvudorsaken till att många tyvärr blir sjuka igen under återgången alternativt något ännu värre – att man fortsätter att jobba trots att man mår dåligt och blir sämre och sämre
 
För att skapa en förståelse för hur svårt det här är för arbetsgivaren tänkte jag skriva lite kort om varje punkt som Försäkringskassan listar som kan behöva besvaras under tiden och upprättandet av den krävda rehabiliteringsplanen.

·      Kan medarbetaren arbeta lite grann och vara deltidssjukskriven?
Vad innebär lite arbete? Vad orkar personen med? Vad är det som tar mest energi av individen? Fungerar det med tidspress/deadlines? Finns det ansvar inom tjänsten? Finns det personalhantering inom tjänsten? Hur är arbetsmiljön? Hur är arbetsklimatet? Finns det möjlighet till paus och vila i tjänsten och i lokalmiljön?

·      Hur kan arbetsplatsen och arbetsuppgifterna anpassas?
Hur är arbetsmiljön? Hur mycket sinnesintryck finns det på arbetsplatsen som en utmattad hjärna kommer få svårt att sålla? Ljud, ljus, människor i rörelse, lukter, sociala interaktioner osv?

·      Kan du omplacera medarbetaren, antingen tillfälligt eller permanent?
Att omplacera en individ kan absolut fungera men är inte utan utmaningar. En omplacering kanske innebär att individen måste lära sig nytt och vänja sig vid en ny miljö osv? Det kan också vara helt nödvändigt att flytta om själva miljön på arbetsplatsen inte går att förändra något nämnvärt.

·      Behöver medarbetaren arbetstekniska hjälpmedel?
För någon med utmattning och stressbesvär kan detta handlar om hjälpmedel för att minska ljud och andra sinnesintryck.

·      Kan medarbetaren få utbildning eller omskolning till andra arbetsuppgifter?
För någon med utmattning så är det en enorm uppförsbacke att kunna ta sig igenom en utbildning eller omskolningsprocess. Som jag skrev tidigare – ”det är inte bara att bara” detta.

·      Kan ni ta hjälp av företagshälsovården eller annan extern aktör av rehabiliteringstjänster?
Här sker det just nu en relativt snabb utveckling i samhället. Jag får fler och fler uppdrag ifrån större företag för att bistå med dels rehabiliteringen och dels med struktur för återgången. Fler har förstått att detta är på tok för avancerat för att lägga ovanpå närmsta chefs ordinarie arbetsuppgifter.

·      Hur ska kontakten mellan arbetsplatsen och medarbetaren fungera under tiden medarbetaren är sjukskriven?
Här handlar det om kommunikation, något som är svårt när bägge parter är friska, pigga och ”med” i huvudet. Kommunikation medan man är utmattad eller under tillfrisknande är inte helt självklar och behöver vara väldigt rak och tydlig för att fungera utan stora missförstånd eller jobbiga känslor. Kanske behöver det ske skriftligen så alla kan svara i lugn och ro och att allt finns att läsa efteråt ifall man glömmer bort?

Det finns alltså en mycket stor utmaning på flera plan för företag och chefer som blir ansvariga för dessa svåra och känsliga situationer. Jag blir inte ett dugg förvånad när saker blir tokiga ute på företag. Alla gör så gott de kan med det de har. Tyvärr är det såhär det ser ut i samhället idag. Detta är så avancerat att det behövs utbildning och stöttning även för personerna ansvariga för processerna.

Bara i år har jag varit inne och hjälpt 6 företag med liknande processer, både enskilt och i utbildningsform för chefsgrupper och enligt min mening går det att göra saker väldigt mycket enklare och bättre bara genom att hjälpa rätt personer att förstå rätt saker. Det gör att individerna kan ta hand om sig själva på ett helt annat sätt, belastningen i arbetet och coachningen med personalen tar mycket mindre energi och eventuella återgångar efter sjukskrivning fungerar faktiskt och alla mår bättre. WIN i alla riktningar känner jag.
 
Vill du läsa mer om hur jag tänker med utbildningar och liknande inom denna avancerade del av utmattningen så kan du kika lite mer här >>>>
 
Annars tackar jag ödmjukt för att du tog dig tid att läsa. Hoppas du fick med dig något.

Läs hela inlägget »

Jag vet inte hur många år jag har kommit tillbaka till jobbet i augusti, helt slut efter sommaren. Ju äldre flickorna har blivit desto lättare har det blivit som tur är men ändå. Herre gud alltså.
 
Jag har åtskilliga patienter just nu vars stress, trötthet och ångest har börjat stegra nu när våren kommer och sommaren rycker allt närmre. I Göteborgsområdet är det 1,5 månad kvar innan det är dags för skolavslutning och ”Den blomstertid nu kommer” med blockflöjtsinslag på en regnig skolgård där ingen vill vara utan alla vill bara hem.
 
Så ifrån att fixa lite frukost och skicka av barnen till skolan har man över natten fått en helt annan vardag. Och det kan ju såklart vara supermysigt och så. Om man orkar. Och det är ju just det som blir det krångliga då. Hur skall man orka när det har gått i ett sedan nyårsafton med mycket på jobbet och vabb och corona och osäkerhet och ännu mera vabb och trötthet som kanske inte går att sova sig pigg ifrån och allt på samma gång? Det är just exakt den frågan den här artikeln skall handla om. För det är svårt på riktigt. Men jag menar att det går att jobba med för att förbättra förutsättningarna.
I fredags släppte vi en podd på samma ämne och jag tänker att den här artikeln kan få vara ett komplement till den och en källa för information för den som inte orkar eller kan lyssna på poddar.
 
Det viktigaste tänker jag är struktur. Det var det jag själv kände saknades under de åren och det är ofta det som saknas för mina patienter. Vardagen bara händer och man tar allt på ”volley” och det är lätt att halka snett i både planering och energi. Bara en sådan enkel sak som att ha bestämt lunch i förväg och sett till att allt finns hemma för att kunna svänga ihop det snabbt, eller ännu hellre, något barnen med lite hjälp kan göra själva, kan skapa en väldig lättnad i en intensiv vardag där energin inte riktigt räcker. Så att skapa en plan och struktur runt vardagen skulle jag säga är helt nödvändig. Och inte bara runt maten och en matsedel utan flera saker.
 
·      En plan över utflykter/dagsaktiviteter
·      En plan över längre resor med övernattningar
·      En plan över barnens egna aktiviteter
·      En plan för föräldrars återhämtning
·      En plan över egentid
·      En plan för måltider
Allt detta är punkter som jag tänker mig kan bli krångliga att få till under sommarlovet utan lite struktur.
 
När det gäller barnen så finns det viktiga saker att ha med sig när man jobbar med detta. Den viktigaste punkten är en som många föräldrar har missförstått eller känner saker runt som gör den utmanande. Och detta kan vara ett ”svårt piller att svälja”.

Barn behöver inte aktiveras av mamma och pappa hela tiden, dygnets alla vakna timmar. Punkt. Det finns till och med en del utvecklingspsykologiska resonemang och nackdelar som händer om det är så. Får barnen aldrig en chans att sätta igång och arrangera egna aktiviteter kommer det bli svårare för dem ju äldre de blir. Deras hjärnan är beroende av att det blir tråkigt ibland för att stimulera kreativitet, drivkraft, sociala interaktioner osv. Man behöver alltså inte vara lekledare varje dag och hela tiden. Punkt.
 
En annan grej som kan vara vettig att ha med sig när det just gäller logistiken kring barnen är att barn och barns mat inte behöver vara så hysteriskt. Du är ingen dålig förälder eller ond människa om barnen får värma rester från igår eller något ok halvfabrikat till lunch eller middag. Allt behöver inte vara ny mat från grunden med ekologiska ingredienser hela tiden varje dag. Det finns ingen anledning att lägga in det valet och den värderingen om du själv knappt orkar bre en macka till dig själv på frukost. Insatsen står inte i proportion till fördelarna och definitivt inte i relation till konsekvenserna när du blir ännu tröttare.
 
Den tredje punkten runt barnen jag gärna lyfter är att bägge föräldrarna inte behöver vara med på alla aktiviteter (om det finns två föräldrar med i bilden). Det är väl en alldeles utmärkt idé att någon drar iväg med barnen medans den andra vilar eller bara ligger och pillar sig i naveln och kollar på tv?
 
Dessa tre punkter är mycket vanligt förekommande bland mina patienter och något jag själv brottades med tidigare. Kan vi få in lite ”chill” i detta så är det mycket vunnet.
När det gäller själva planen sen så tänker jag mig att man gör ett veckoschema som man sedan kan lägga in i ett månadsschema.
Såhär gjorde jag med en patient jag hade i början av veckan:

Återhämtning för mamma och pappa – VARJE dag.
Utflykter för hela familjen – En eller KANSKE två halvdagar i veckan.
Kortare upplevelser med en förälder – En eller KANSKE två små per vecka.
Fix och trix hemma i hushållet – En dag i veckan
Längre utflykter med övernattning – En varannan vecka

 
När man har dragit upp riktlinjerna tänker jag att det vore fint om man satte sig ner hela gänget så alla kunde vara med i planeringen. Då får barnen vara med och utforma planen och kommer ha mycket lättare att förhålla sig. Då kommer de också få se att föräldrarna har planerat in återhämtning för sig själva och då blir det inget konstigt när mamma och pappa bara gottar sig, det blir snarare en väldigt bra sak för barnen att få se och lära sig. Det skall inte vara 7000km/tim hela tiden varje dag för det är ingen som orkar det och det behövs inte ens.
 
Lite såhär tänker jag med sommarlovet. Får man med sig detta och en del av det vi snackar om i podden så lär perioden bli lättare att ta sig igenom i alla fall och man är inte helt sabbad när det är dags att börja jobba igen.
 
Hoppas du fick med dig något när du läste och lyssnade.

Läs hela inlägget »

Att acceptera situationen eller finna sig i skiten? Samma lika?
 
Ordet acceptans är väldigt komplicerat. Normalt sätt har man kanske bara utgått ifrån ordets egen mening när man hör det. ”Jag accepterar” som i att ha förlikat sig med något. Men inom psykologin är det så oerhört mycket mer.
 
Om jag skulle få säga en sak som är svårast att få mina patienter att landa i, som jag känner själv som terapeut, så är det i just acceptans. Ofta för att man har en helt annan värdering kring ordet än vad som behövs för behandlingen. Och det förstår jag verkligen. Jag hade problem med detta också. ”Men jag vill inte ge upp, jag vill inte acceptera detta!”. Och då sa en av mina psykologer som jag säger till mina patienter idag: ”Där talar du om för mig att du inte har acceptans kring det vi pratar om. Det handlar inte om att ge upp vet du.”
 
Jag har ett kompendium med text som jag ger ut till patienterna runt just acceptans för att man skall få läsa och jobba med det på hemmaplan. Men där är det mer ”tekniskt” så jag tänkte göra ett försök att bryta igenom med en lite annan infallsvinkel i denna artikel.
 
Acceptans är som ett par glasögon du tittar på saker med för att se det för vad det är. Det är som en grundstämning, ett mindset, en inställning till saker och ting. Att säga ”Jaja, det är som det är” och fortfarande tycka att det är jobbigt, synd att det blivit som det blivit, lägga tid och energi på att tänka på hur det kunde varit osv, är tvärt emot acceptans. Det är alltså inte bara att säga orden utan det handlar minst lika mycket om vad som händer på insidan när man säger orden. Är du med på hur jag menar?
 
När hjärnan lägger energi och tid på att önska sig ifrån situationen, på att tänka hur bra det förr, att det var väldigt synd att saker blivit som det har blivit osv. gör att den inte kan lägga lika mycket energi på att skapa en faktisk förändring utifrån nuvarande situation. Och det behövs ofta. Om du har en situation du inte vill ha så behövs du här och nu, inte där och då. Du har inte energi till båda – alltså måste du vara där du behövs mest för din egen skull. Och det är här och nu.
Att acceptera en situation är inte att ge upp. Det är att förstå att verkligheten ser ut som den gör, att saker och ting har lett fram till här och nu och att det inte betyder att du måste förlika dig och ge upp och avstå förändring. Och det är här det blir lite svårt om hjärnan tror att det är samma grej. Därför är det viktigt att förstå hela konceptet med just acceptans. Det är inte att ge upp – det är att hitta andra vägar, men då måste du veta vart du står annars kanske den nya vägen inte alls blir så bra. På något vis är det en grundförutsättning för att förändring. Att veta vart man står just nu. Och då kan inte huvudet vara kvar i hur bra det var förr eller vara och flaxa i framtiden.
 
Att ha acceptans i sig innebär att man inte kämpar emot verkligheten längre. Det innebär att man slutar älta skit som hänt som inte går att påverka längre. Det innebär att man kan hitta en mycket bättre balans mellan belastning och återhämtning för när man tänker acceptans i relation till utmattning så behöver man acceptera att gränserna för vad man klarar av förflyttat sig och behovet av återhämtning har ökat. Och så är det just nu. Det betyder inte att det alltid kommer vara såhär, men just nu är det så. Olika saker i livet har lett fram till din utmattning och för att komma tillbaka och bli frisk är det viktigt att gör det som behöver göras för att du skall läka. Därför får du avstå vissa saker som du vet gör dig jättetrött även om du kunde göra detta förr eller vill göra det nu. När det känns ok i magen så fungerar acceptansen – När det blir dåligt på insidan som i att du blir stressad, får dåligt samvete eller känner dig kass om någon annan får ta handlingen – Så fungerar inte acceptansen ännu. Och det behöver du öva på. För detta är en mycket viktig nyckel för att kunna skapa den balansen som är så svår, så svår i en utmattningsrehabilitering.
 
Ett första viktigt moment när det gäller acceptans är att börja fundera på hur ofta du kämpar emot verkligheten. Hur ofta gör du saker du egentligen inte orkar? Hur ofta kör du över dina egna gränser? Hur ofta låtsas du som att allt är som det var förr, för att någon timma senare crasha fullständigt och behöva sova i två timmar? Allt detta är tydliga kvitton på ”icke-acceptans”. Alltså precis tvärt om mot vad du behöver. Att låta hjärnan se detta är viktigt för att kunna hitta acceptans i att ”just nu så gör min hjärna såhär och det är viktigt att jag förstår detta för att kunna göra en förändring”. Låtsas man som att det inte finns ett problem och ignorerar verkligheten så är det enda som kommer hända att problemen växer. Så är det helt ofrånkomligt. Att visa upp för sig själv att det hända rätt många gånger om dagen är ett viktigt moment för att dels belysa att det faktiskt är ett problem för dig men också för att skapa motivation för att ta sig ifrån detta jobbiga och till något bättre.
 
Ett andra steg är ställa sig lite olika frågor om och om och om igen. ”På vilket sätt förändrar jag verkligheten genom att kämpa emot den?” ”Hur förändrar jag verkligheten genom att inte låtsas om den?” ”På vilket sätt skulle det vara att ge upp genom att identifiera att situationen är som den är?” Ju fler gånger du svarat dig själv på dessa frågor desto lättare kommer det vara för svaret att landa i magen som en insikt. ”Nej, det kommer ju inte förändra något med min trötthet om jag låtsas som att den inte finns, naturligtvis inte. Det kommer ju bara bli värre…” EXAKT! DÄR har du insikten vi är ute efter. Och när du köper den på riktigt kommer det inte bli lika jobbigt i magen att vila när andra pysslar hemma eller åker och handlar. Acceptansen har börjat fungera.
 
Ett tredje steg tänker jag är att verkligen ”gå dit” och öva på riktigt. Det är en sak att säga och läsa saker som man vet kanske skulle vara bra och en helt annan att faktiskt göra det. Försök inte fixa saker som du vet inte går. Kan du bekräfta att saker rent tekniskt inte går att förändra – säg det till dig själv och hjälp huvudet göra något annat.
Jag brukar använda väder som ett sätt att hjälpa patienter att förstå skillnaden.

”Det regnar nu. Kan du göra något åt att det regnar?”
”Nej det är klart att jag inte kan, vädret kan man inte förändra.”
”Precis. Så den här grejen du tänker på som hände för flera år sedan. Är det en ”väder-situation” eller något du faktiskt kan påverka nu?”
”Vädersituation…”
”Precis. Så det du kan göra för att anpassa dig till vädret är att antingen ta på sig regnkläder om du behöver vara ute för att slippa bli blöt eller helt enkelt stanna inomhus. Eller?”
”Mmm…”
 
Samma tankeövning går att göra med sömn.
”Du har sovit dåligt i natt, visst var det så?”
”Ah, någon timma eller två blev det bara. Jag är helt förstörd.”
”Det förstår jag verkligen. Jag skulle knappt kunna sitta upp om jag sovit så lite. Så vad kan du göra åt att du sov dåligt i natt? Kan du sova om natten?”
”Ne…den har ju redan hänt.”
”Precis. Så det du kan göra är att antingen gå och lägga dig igen eller att anpassa dagen till den lilla energin du har och ta en ny start imorgon. Eller hur?”
”Ah…det låter så enkelt när du säger det så…”
Och så enkelt kommer det fungera när acceptans kickar in. Det är det jag menar. Det är bara jobbigt under tiden som man lär sig det sedan kommer saker och ting lätta något alldeles fruktansvärt i många avseenden i livet.
 
Så tänker jag.
 Tack för att du läste. 

Björn Rudman

Läs hela inlägget »

Tänk om du är fel person för det jobbet du har? Eller rätt person fast på fel tjänst och plats så att säga? ”It´s been known to happend” om man säger…
 
Ett arbete behöver mer eller mindre alla människor. Det är ett fåtal människor i vårt samhälle som har tillräckliga ekonomiska medel för att inte behöva arbeta och väljer att inte göra det. Alla vi andra behöver ett jobb för att tjäna pengar så vi kan betala för vårt uppehälle och försörja oss så vi kan köpa mat och tjänster och betala räkningar och allt sådant där. Det är man kanske med på. Men när jobbet gör dig illa? När det är jobbet som är orsaken till att du mår som du gör? Och det kanske inte är så du vill må? Hur göra man då? Och vad gör man när det är så men jobbet inte bara går att byta ut?
 
Jag tänker såhär.
Det. Är. Bara. Ett. Jobb.
Punkt.
Det kommer finnas andra jobb. Jobb som inte äter upp dig inifrån. Jobb som inte innebär en konstant kamp i vardagen. Ett jobb som du inte håller ut på tills helgen kommer eller tills de där magiska veckorna på sommaren en gång om året.
 
Men. Det kanske inte är så drastiskt man måste börja processen? Jag tänker att du behöver ha dig själv i första rummet när du skapar förändringen i ditt liv. Om vi pratar om en förändring som behöver ske på jobbet så är det du som behöver utrycka hur det behöver se ut för att det skall fungera för dig. Arbetsgivaren kan då antingen välja att hörsamma önskemålen eller uttrycka att de inte går att möta. Och då vet vi ju klart och tydligt vad som behöver hända.
 
Många av mina patienter har som absolut svårast att stå för sina egna behov på just jobbet. Det finns ofta en brutalt stor lojalitet till arbetsgivare, arbetsplatsen, kollegor och liknande. Alla andras behov är viktigare än ”dina” och det finns samtidigt ett uttalat eller outtalat krav på prestation. Du får ju trots allt betalt menar jag, det är väl klart man skall prestera på ”overdriven” hela tiden då? Eller? Och hur skall man kunna vara så mycket i vägen och obekväm att man faktiskt säger IFRÅN när det är för mycket?
Mycket av detta grundar sig i gamla skuldkänslor och samma psykologiska mönster som också ofta ligger bakom utmattningssyndrom hos människor. Det tar tid att förändra och jag tänker att ibland är det inte läge att vänta på att terapin får fäste. Då behövs det strategier som löser problemet direkt även om det inte känns bästa bästa.
 
Tänk att du är en konsult som säljer din arbetstid till en uppdragsgivare (din arbetsgivare).
För att utföra dina tjänster på det stället behöver du en ersättning för det utförda arbetet. Det är din lön. Är lönen för låg och inte i nivå med arbetet du utför behöver du ha en högre lön. Kan inte arbetsgivaren betala det så får du sälja dina tjänster till någon annan. Punkt. Det är inte så att du skall fortsätta ”sälja en tjänst” på din nivå och sen vill arbetsgivaren pruta på ditt pris. I samma argument får man också tänka på att inte ge arbetsgivaren överdrivet mycket mer än vad som betalas för. Det är svårt att komma i efterhand och be om mer för att man råkade jobba mer än vad som var överenskommet.

Du behöver också förutsättningar för att kunna utföra tjänsterna. Rätt redskap, rätt tid att utföra arbetet på, rätt kompetens runt dig och rätt arbetsmiljö. Får du inte detta är det också läge att tänka ett varv till. Ser du allt kliniskt och försöka kliva ut ur känslorna kommer det bli relativt mycket enklare att se saker för vad de är.
 
Fungerar inte dessa punkter är det läge att kommunicera detta med arbetsgivaren och se vad denna kan göra för att möta dina behov. Blir det helt stopp i maskineriet och arbetsgivaren inte alls förstår eller tänker göra något åt det så är det helt i sin ordning att säga ”Ok, då vet jag” och sen börja söka andra jobb. Har man en bättre relation än så med arbetsgivaren kan man också säga ”Ok, då vet jag, men då behöver jag börja se mig om efter andra arbetsgivare för det här passar inte mig”. Raka rör.

Och ibland gör det gott för energin att bara börja titta efter annat. Det blir liksom som ett ljus i tunneln och hjärnan får veta att situationen inte kommer vara såhär för evigt.
 
Så tänker jag. För ett jobb måste tas för ett jobb. Det finns fler. Och inget jobb är någonsin värt att göra sönder sig för. INGET jobb är värt att gå sönder av.
 
Punkt.  

Läs hela inlägget »

Jag tänkte berätta lite om hur jag jobbar med patienter som är utmattade, har varit utmattade och är på väg ur eller på väg ”tillbaka in”. Som jag ser det är det i stort sett samma saker som måste finnas på plats oavsett vart man står i processen. Ibland fungerar det förebyggande, ibland läkande och ibland som ett sätt att bryta spiralen.
Jag arbetar MYCKET med denna typ av rehabilitering och gjort det länge. Bara denna vecka som gick hade jag 25 patientbesök och höll två föreläsningar som handlade om just detta. Det gör ju att jag hittar en del ”sanningar” i själva tillståndet. Ett antal röda trådar som gäller eller fungerar för de allra flesta. Och jag tänker att jag börjar med att berätta lite om dessa.
 
1.     En utmattning är inte ditt fel. Saker har hänt och du har agerat reflexmässigt. Du har inte haft några andra möjligheter än att göra som du har gjort. Hade du fått välja hade du naturligtvis inte valt ett utmattningssyndrom. Det är alltså inte ditt fel.
2.     Du är inte lat. Tvärt om. Du har råkat ut för detta för att du varit obalanserat arbetsam, lojal och presterande samtidigt som du valt bort återhämtningen till förmån för andra eller annat. Det är i alla fall inte så jag personligen skulle definiera en lat person.
3.     Utmattningen är inget hot så du kan inte slå eller ”kämpa” dig ur den genom att öka. Det mind setet riskerar snarare att göra saker värre än det behöver vara. Utmattning återhämtar man sig ur. Man slår sig inte ur.
4.     Den gyllene ekvationen runt utmattningssyndrom är ”Belastning/Återhämtning=Resultat”. Är belastningen högre än återhämtningen går ekvationen på minus. Är återhämtningen högre än belastningen går ekvationen ut på plus. Så exakt samma sak som en gång skadade är det som läker. Så länge balansen är i fas.
 
När man har koll på dessa fyra punkter tänker jag att det finns bra förutsättningar för en framgångsrik rehabilitering. Jag och min kollega Jonathan Mathiasson jobbar inom tre domäner när det gäller rehabiliteringen. Ibland är vi på alla tre ställen samtidigt och meckar och ibland får vi ta en i taget. Det beror alldeles på personen, situationen och vilken process patienten behöver.
 
Kontroll
Första domänen vi måste titta på är kontroll. Vi måste ta reda på hur det är egentligen, vad som pågår i vardagen och livet och skapa kontroll över situationen. Här använder jag ett antal olika verktyg, bland annat en aktivitetsdagbok för att skatta energin över dagen, stressen över vardagen och för att kunna se hur mycket aktiviteter som egentligen händer. Detta är något man i regel har väldigt svårt att berätta själv rätt upp och ner eftersom det ofta känns som att man inte gör så mycket. I själva verket händer det alldeles för mycket småsaker som allt tar sin mängd energi. Och det här med många bäckar små blir aldrig tydligare än inom utmattningsrehabiliteringen. Vi tittar också på hur ”dåligt det verkligen är” och det gör vi genom ett antal olika självskattningsformulär där patienten själv får svara på frågor om trötthet, kognitiva förmågor, nedstämdhet och annat som vi bedömer viktigt att få reda på.

Under denna punkt börjar vi också skapa kontroll över återhämtningen. Det innebär rent praktiskt att du som patient får ett antal punkter att luta dig tillbaka mot för att börja med en annan form av återhämtning än den som hänt innan. Det skall nämligen inte bara återhämtas när det som passar som bäst utan varje dag och flera gånger om dagen. Då är det svårt om det inte finns någon kontroll och struktur.
 
Kunskap
Här är den punkten jag känner saknas mest inom den konventionella vården och behandlingen för utmattningssyndrom. Kunskap är helt avgörande för processen och för individen som måste veta vad man skall göra, hur man skall göra, när man skall göra, vad man måste passa sig för, hur man skall agera i olika situationer för att slippa bli sämre osv.
Här handlar det mycket också att förstå. Hur fungerar JAG och MIN hjärna i allt detta? Vart kommer mina reflexmässiga beteenden ifrån och vad är det som gör att jag inte bara kan sluta fastän jag vet att jag borde? Allt detta landar i just kunskap och hur skall man veta allt detta om ingen lärt en? Hur skall jag som terapeut kunna förvänta mig att min patient skall klara svåra beslut hemma om jag inte lärt henne? Det kan jag naturligtvis aldrig göra. Därför måste jag anta rollen och utmaningen som lärare i detta svåra.
Så tänker jag.
 
Insatser
Det sker insatser för att förbättra situationen både i punkten för kontrollen och under kunskap men det är under denna domänen det stora händer. Insatserna beror helt på individen och situationen. Är det egna reflexmässiga beteenden som skapat besvären eller är det själva sammanhangen som gjort att det varit extra svårt? Är det externa personer och situationer som skapat problematiken eller är det mer på den egna insidan? Eller är det som det brukar? ”All of the above”?
Alldeles oavsett behöver man förändra en hel del av beteendebilden. Hur gör du i olika situationer? Hur tänker hjärnan? Hur hanterar du känslorna som kommer, särskilt när de är väldigt starka och stora? Förändrar vi inte beteenden i grunden kommer sannolikt samma problem uppkomma om och om och om och om igen. För så fungerar våra hjärnor. Det spelar liksom ingen roll om det är bra eller dåligt för hjärnan så länge beslutet är lätt och enkelt att fatta. Det gör att det är lätt att halkat tillbaka i gamla mönster. Hjärnan har det helt enkelt lättare där och det tycker den är bättre. Så enkelt och primitivt fungerar det.
 
Här är mina tankar om utmattningsrehabilitering i väldigt stora penseldrag. Detta fungerar åtminstone för de patienter jag får träffa och är vetenskapligt grundat i olika terapiformer under den kognitiva terapin (KBT, DBT, ACT, Schematerapi etc.) För vissa går det relativt snabbt att komma i ordning så man klarar sig själv och för andra tar det lång tid. Den spåkulan är alltid grumlig och jag kan aldrig garantera att man blir helt bra. Det jag kan garantera mina patienter är att hon eller han åtminstone kommer bli bättre och få betydligt mycket mer kött på benen för att kunna stå själv och fortsätta sin väg framåt.
 
Så tänker jag.
Tack för att du läste. 

För att boka tid för konsultation klicka på länken nedan. Konsultationen är ett kortare telefonmöte som används för att ta reda på om jag eller min kollega är rätt personer för dig.

https://www.timecenter.se/rudmanmathiasson/

Här kan du läsa mer om hur rehabtjänsterna fungerar >>>>>

Läs hela inlägget »

Många jag träffar som terapeut och föreläsare lider av ett konstant dåligt samvete. Det slutar liksom aldrig. Och det är verkligen dåligt samvete för ALLT. Saker man borde gjort. Saker man skulle gjort. Saker som man känner sig skyldig att göra och om man missat det så är man också skyldig att åtgärda.
I de allra flesta fall är den här typen av skuld inte alls effektiv. Jag skulle till och med våga påstå att man kan utgå ifrån att den inte stämmer och skulle det då visa sig att det var annorlunda så får man ta det just vid det tillfället för att sedan fortsätta anta att skulden och det dåliga samvetet inte stämmer.
 
Så. När STÄMMER det dåliga samvetet? När är skulden faktiskt effektiv för oss människor? Ja det beror lite på. Jag tänker att skulden är effektiv när det är en mycket allvarligare form av situation som får större konsekvenser eller påverkar omgivningen på ett allvarligt sätt.

Tänk såhär:
Du har lovat att fixa handling eller mat tills i eftermiddag och när du kommer hem så väntar familjen på din mat. Det finns ingen mat hemma och alla är hungriga efter långa dagar på jobbet och i skolan. Du har missat maten. Den är helt enkelt inte handlad.


-       Du har sagt att du skulle ta hand om detta och så blev det inte – Du är skyldig att sticka iväg och fixa något till familjen att äta.
-       Du har sagt att du skulle betala räkningarna men inte gjort det så nu får både du och din partner problem att lösa och kostnaden har blivit större. Du är skyldig att fixa det du skulle fixat och även skyldig att se till att det inte blir så nästa gång.
-       Du har sagt saker till din partner som sårade. Du är skyldig en ursäkt och faktiskt också att reparera skadan ditt uttryck orsakat.
Dessa punkter kan man tänka är exempel på när skulden faktiskt har en plats. Men det är inte riktigt detta du går runt och har dåligt samvete över, eller hur? Det är helt andra saker. Mycket ”mindre” saker. Mycket ”lättare” punkter. För i hela den här diskussionen måste man också ha med sig att dina skuldkänslor stoppar dig från att agera på det sättet som jag precis skrev i punkterna. Du kommer aldrig någonsin vilja vara i vägen så mycket att du tappar handlingen eller säger skit till din partner som du inte skulle gjort.
Om vi nu skulle färgkoda skulden och det dåliga samvetet så tänker jag mig att de tre punkterna ovanför är röda medan det dåliga ”vardags-samvetet” är gröna. De gröna situationerna kan du utgå ifrån inte är funktionella eller stämmer och de röda kommer du utom allt tvivel att se när de väl kommer. Eller hur? Röda bollar i ett grönt bollhav är inte särskilt svåra att skilja ut.
 
På det här sättet kan en hel del av det dåliga samvetet till vardags lugna ner sig och det blir väldigt mycket enklare och inte alls lika jobbigt för huvudet. Då kan man också få lite plats för positiva grejer och energi istället för massa negativt som bara konsumerar energi utan att hjälpa dig framåt.
 
Så tänker jag.
 

Läs hela inlägget »

Relationer kan vara knepigt. Förhållande kan vara ännu svårare ibland. Speciellt när det inte fungerar. Och just den grejen är en återkommande del av min arbetsdag.

Jag arbetar ju mycket med människor som inte mår så bra, som är trötta och utmattade, som har tuffa vardagar som inte riktigt går ihop och detta samtidigt som energin är på botten. Ibland är orsaken till utmattningen jobbet, absolut. Ibland är det på grund av att man gått för tungt för länge. Och ibland beror det på att förhållandet man lever i inte fungerar. Men vad är definitionen på ”fel”? Hur tar man upp saker när det känns konstigt? Hur skall det vara? Vad skall man finna sig i? När är det dags att börja fundera på om förhållandet verkligen är rätt för dig? Det finns en massa svåra saker att förhålla sig till och massa svåra frågor att svara på och det är inte alltid du kommer tycka om svaret. För ibland blir det så. Och ibland blir det klart att det handlar om kommunikationsproblem och inte är supersvårt att lösa.
 
Det första du behöver ha med dig är att du är den viktigaste personen i ditt liv. Det är också viktigt att komma ihåg att ett förhållande bara är just ett förhållande. Det är alltså inget livsavgörande att ”ha”. Med dessa två punkter som riktlinje behöver du dessutom tänka på dig själv och utifrån dina behov. Inte vad din partner behöver eller hur du tror att ett förhållande skall vara utan vad DU behöver ha i en relation. Och det är du som bestämmer om det. Ingen kan säga åt dig vad du skall eller kan kräva i ett förhållande. Det är du och bara du som kan och skall bestämma det.
Det är inte för mycket att vilja ha emotionell bekräftelse. Det är inte för mycket att vilja ha närhet. Det är inte för mycket begärt med minsta möjliga.
Du kanske inte alls bad om för mycket. Du kanske bara bad fel person?

”Men vi håller ihop för barnens skull!”
Ah fast vänta lite här nu.
Att leva i ett dåligt förhållande gör långt mycket sämre saker barnen som ser det kärlekslösa, närhetslösa, taggiga och enbart praktiska förhållandet. Barnen kommer inte vara glada när föräldrarna är olyckliga. Barnen speglar oss föräldrar vare sig vi vill det eller inte.
 
Man måste kunna mötas på flera ”plan” enligt min mening. Intellektuellt, personliga värderingar runt centrala punkter, sexuellt, emotionellt. Det handlar inte om att allt måste vara exakt eller likadant. Mötet handlar inte om att tycka samma om precis allt. Det handlar om ett givande och tagande. En förståelse om sitt eget och en ödmjukhet runt den andras. När vi människor möts på det här sättet menar jag att tillsammans med bra kommunikationsfärdigheter, att båda i förhållandet vet hur man pratar på ett öppet och genomtänkt sätt om känslor och annat som händer på insidan, då finns det väldigt starka förutsättningar för ett bra förhållande.
 
Jag tänker att en bra plattform för förhållande har flera ben. Fyra närmare bestämt.
Grunden är ”förtroende” och ”engagemang”. Utan dessa två faller det oavsett. Finns det dåligt med tillit och inget engagemang ifrån något håll så är det klart dags att packa ihop. Jag tänker också att ”kommunikation” och ”personlig reflektion” är ytterligare två pelare. Kan man inte prata med varandra spelar det andra liksom ingen roll och vet vare sig du eller din partner vilka ni är blir det väldigt svårt att stå för sina behov. Har man detta med sig så blir situationen där hemma kanske lite klarare? Kanske går det att se vart ni behöver jobba och kanske blir det solklart att ni har jobbat klart.

Jag är av uppfattningen att inget förhållande är så viktigt att man skall ”hålla ut”. Inget förhållande är så viktigt att det är värt att offra sig själv och sitt välmående för. Känns något konstigt så lägg upp det på bordet och prata om det och ställ kravet att ”det här behöver vi ändra för det behöver jag som människa ha i förhållandet jag valt att leva i”. Det är naturligtvis inte enkelt utan jättesvårt. Men att fortsätta leva i ett dåligt förhållande kommer sannolikt inte förändra sig själv. Det kommer snarare fortsätta vara såhär fram tills någon börjar göra förändringar. Det betyder inte att ni måste gå isär. Det betyder att vill göra förändringar för att må bättre som människa. Och det är alltid en bra sak tänker jag. 

Läs hela inlägget »

Det är otroligt vanligt att må dåligt över kriget och övergreppet mot Ukraina. Många fler än du tror tänker inte på så mycket annat än det här. Du är inte ensam.
 
Jag har läst massor av poster på Instagram om hur man kan göra för att göra det lättare och det är bra och logiska grejer.
Sluta nyhetsknarka, våga prata om annat med folk och försök hålla rutinerna i din vanliga vardag. ”Keep calm and carry on” är ett uttryck ifrån Storbritanniens regering 1939 för att hjälpa folket att undvika panik i samhället när den tyske dåren hotade med anfall. Och det stämmer även när dåren är rysk.
 
Men jag skulle faktiskt vilja lägga till en punkt till alla de andra vettiga. En punkt som jag fått hjälpa mina patienter mycket med, särskilt dem med exempelvis PTSD och starka oroskänslor i övrigt.
 
Mycket av det jobbig handlar om osäkerhet och för mycket information skulle jag säga. Hjärnan hoppar mellan olika ”ja men tänk om…”-tankar. Ju fler hopp i hög fart desto svårare kommer det vara för huvudet att hålla koll på vad du faktiskt vet. Förmågan att ta perspektiv på saker och ting försämras i takt med att tempot i tankarna ökar. Och en nästan ännu viktigare fråga - vad är faktiskt sannolikt?
 
Så punkten jag skulle vilja lägga till i klustret av vad du behöver göra för att inte må fullt så dåligt över säkerhetsläget i världen är att ”skapa en ståndpunkt runt vad du tror skall hända och håll dig till den.”
För att lyckas med denna behöver du först ta reda på vad du är rädd för skall hända. I detalj. Här finns inget för stort och inget som är för lite. Det viktiga är att du kan formulera det för dig.
När du har gjort det så vill jag att du skriver en formulering bredvid som skall handla om hur sannolikt det är att det inträffar inom de närmsta tre-fyra veckorna. Då kommer du kanske kunna se på saken ”nyktrare” än tidigare och inse att nivån på oron inte riktigt står i proportion till den verkligheten som finns just här idag och då kommer känslorna kunna lägga sig.

Ex:
Orostanke:
”Jag kommer behöva fly hals över huvud med mina barn i famnen för att Ryssland startar krig mot Sverige”.

Sannolikhet:
”Det är en låg sannolikhet att den ryska armén kommer angripa Sverige”.
 
När man gjort detta kan man bestämma sig för att detta är min ståndpunkt framåt och skriva ner det på en lapp.
”Lördagen den 12e mars kl 09.16 beslutade jag mig för att ståndpunkten jag har kring risken för Sverige att dras in i kriget i Ukraina är mycket låg. Sannolikheten gör att jag inte skall förbereda mig för invasion eftersom den beredskapen inte står i proportion till risken och det kommer bara göra mig trött.”
 
Så varje gång hjärnan drar i väg och försöker förbereda sig på krig så kan du ta fram lappen ur fickan och läsa innantill om vad du och hjärnan bestämde sig för när allt var lugnt och ni kunde tänka klart.
 
Min upplevelse är att denna tekniken fungerar riktigt bra för många av mina patienter. Till och med de med svårare situationer som bakomliggande PTSD och tidigare egna upplevelser av krigssituationer har fått hjälp av övningen. Det innebär inte att den fungerar för alla men det kan absolut vara något att testa för att se om det får effekt på dig för det kan ingen veta innan du testat.
 
Ta hand om dig vännen.
 
Björn Rudman

Läs hela inlägget »

”Du får inte göra för mycket med huvudet, för då mår du sämre.”
Ja jo jo det fattar man ju, men hur mycket är för mycket? Finns det något som är för lite? Vad är lagom? Hur skall man veta? Hur skall det kännas? Jag skall försöka reda ut lite här i denna blygsamma lilla artikel.
 
Detta är väldigt komplicerat för de allra flesta. Så är det. Detta skulle jag också säga är en av huvudorsakerna till att läkningen inte går så fort som man kanske vill eller hoppas. Det är inte ovanligt att det funnits en obalans kring belastningen under väldigt lång tid hos någon med utmattning. Är huvudet vant vid att ”hålla käft och köra på” och vant vid att klara stora kognitiva belastningar så är det inte helt enkelt att bara ändra detta. Hjärnan tror liksom att det är som förr. Fast det är det ju inte. Det är verkligen inte som det var förr inne i huvudet.
 
Detta är ett ämne jag har uppe på bordet lätt fyra gånger om dagen tillsammans med mina patienter. Och det är lågt räknat. Detta är den kanske största stötestenen av dem alla inom utmattningsrehabiliteringen. Vad är belastning? Vad är det som belastar? Hur fungerar det?
Det enkla svaret på frågan om belastning är att det är ”allt”. Allt du upplever fysiskt och mentalt under dagen kommer ta olika mycket energi av dig. Det kommer belasta ditt huvud. Fysiskt kommer du resa på dig, promenera, sitta upp osv. Kanske tränar du eller rör på dig lite mer än minsta möjliga och det är också en belastning. Sedan har vi den kognitiva.
Den belastningen handlar mycket om sinnesintryck, det vill säga hjärnans processande av det du ser, hör, luktar, känner osv. Men också vad du känner och vad du tänker. Och interaktionen med andra människor och mycket mer.
 
Vid en utmattning är hjärnan så trött att den har väldigt svårt att filtrera intrycken den får, alltså kommer det mest in helt utan broms och trösklar. Och det är inte så det är tänkt att det skall vara. Man har alltså på olika sätt blivit ”överkänslig” mot sinnesintryck och det är ett av utmattningens kardinalsymptom. När hjärnan då har svårt att stå emot sinnesintrycken så betyder alltså enkelt uttryckt att den har väldigt svårt att stå emot belastningen. Det krävs alltså väldigt lite för att bli överväldigad och belastningen blir så stor att du blir tröttare. Därför kan det räcka med att dammsuga två rum för att crasha. Ljudet ifrån dammsugaren, koncentrationen för att hålla koll på vart man varit, vart man behöver dammsuga sen osv. är ibland fullt tillräckligt för att pajja.
 
När det gäller belastningen och sinnesintryck finns det lite olika saker man kan hålla ett öga på för att inte bli sämre när en aktivitet är på gång.

1.     Hur många sinnesintryck kommer det vara samtidigt under aktiviteten? Ju fler desto svårare för huvudet.
2.     Hur länge kommer aktiviteten att pågå? Även snälla aktiviteter kan ta väldigt hårt om de pågår för länge.
3.     Vilken intensitet kommer sinnesintrycken att ha? Starka ljud, ljus och lukter kommer skapa en större belastning än svaga.

Detta är några av punkterna jag jobbar med tillsammans med mina patienter för att skapa balans tillsammans med flertalet andra insatser.
Kanske kan punkterna och mina förklaringar hjälpa dig till någon insikt om att belastningen kanske måste förändras eller åtminstone ses över lite grann?
 
Så tänker jag i alla fall.
 
 

Läs hela inlägget »