ADHD blogg av Björn Rudman

ADHD är igen superkraft. Verkligen inte. Det är klart att motorn är bra att ha i vissa situationer men det bränner fruktansvärda mängder energi och tempot skapar oftast fler problem att lösa än det är bra.

ADHD är mer som en cirkus utan direktör där alla akter är inne på manegen samtidigt, halva publiken skrattar och den andra halvan är sur och vill ha pengarna tillbaka för det ser inte ut som det gjorde på affischerna på stan. Barnen i publiken gråter, clownen är full och luktar bensin, elefanten är dålig i magen och akrobaterna har försovit sig. Alltså det är klart det händer saker på den cirkusen och det är såklart en upplevelse men jag vet inte om det är showen jag hade valt på lördag så att säga.

Det finns absolut fragment inom problematiken som är funktionella vid vissa tillfällen och som kanske har blivit ett verktyg som man använt under åren. Drivkraft, tempo, ”stresstålighet”, kreativitet är alla ord som är premierade i dagens samhälle. Så är det. Men dessa ord hör också ihop med uttryck som: ”startar alla projekt – gör inte klart något”, ”gör så mycket att hjärnan blir helt paralyserad och kan istället inte göra något”.

”Glömmer bort viktiga datum och tider för barnen trots att det står på lappar och listor och på telefonlarmet”, ”Kroniskt försenad”, ”tappar allt som går att hålla i händerna, ofta så det går sönder”, ”zoomar ut i samtal och verkar genuint ointresserad av vad samtalspartnern säger”, ”letar efter mobil och nycklar i snitt, på riktigt, 15-20 gånger per dag”, ”brutalt sömnkänslig och ändå har sömnproblem eftersom hjärnan växlar upp till 7ans växel när lampan släcks” och flera andra härliga uttryck ifrån världen vi kallar vardag.

Men medicin då? Tar inte det bort ADHD? Jodå. Det händer rätt mycket på insidan med medicin. Så var det absolut för mig. Det blev lugnare. Det gick att använda arbetsminnet helt plötsligt, det var en mindre volym tankar, farten på tankarna sjönk och det gick att sortera. Absolut. Men man sväljer inte rutiner och struktur i en tablett. Man sväljer inte sömn i kapselform. Man tar inte en medicin för att känslorna som alltid ligger utanpå skinnet helt plötsligt skall lägga sig innanför och vara enkla att hantera. Medicinen hjälper men är inte lösningen. Det är en del i lösningen för att få en vardag som fungerar.

Alla uttryck i stycket ovanför är ifrån min vardag. Det är så det är i min egen hjärna. Varje dag. När dessa besvär ökar så vet jag att min ADHD är värre. Då vet jag att stressen och pressen i mitt liv är på höga nivåer. Jag vet att jag antagligen sovit skevt, jag vet att jag inte tränat lika mycket som jag behöver, jag vet att jag behöver göra ett omtag i mina rutiner och snabbt minska belastningen i vardagen.

Ta bort det som absolut inte måste finnas. Min äldsta dotter har också ADHD och mycket brottningsmatcher på insidan och när jag blir sämre så börjar hon alltid fråga mig om jag har tagit mina mediciner. Ibland har jag glömt men ofta är jag som jag är för att jag är trött eller så är det bara en sån dag.

För att fungera på ett bra sätt som människa måste man veta rätt mycket om sig själv. Man måste veta hur man fungerar, hur man inte fungerar, vad som är viktigt, vad som inte är viktigt, vad man måste ha, vad man verkligen inte måste ha och så vidare. Allra helst när man brottas med en NPF-problematik. Det är ingen annan som kan göra detta för mig och det är ingen annan som kan hålla mina ramar och gränser. Så är det. Och det är ok.

ADHD tar inte slut men det går att lära sig. Det finns uttryck som cirkulerar om att det ”blir bättre med åren” men det är nog mest skitsnack ifrån någon som inte fattat. Var endaste en jag känner med ADHD och samtliga mina patienter med problematiken beskriver hur besvären snarare blivit värre med åren och det är lätt att förstå. Strategierna hjärnan haft under åren för att ”winga vardagen” tar mycket energi och kräver att vardagen är på ett visst sätt.

Men när energin inte finns längre och det har dykt in barn och hus och jobb och vardag i bilden samtidigt som samhället pressar HÅRT, så är det inte jättesvårt att lägga ihop ett och ett och komma fram till att det inte går att göra som man gjorde förr och då upplever många att korthuset faller.

Min psykiatriker berättar att han träffar två olika typer av åldersgrupper kring ADHD och utredning. Den ena är barn vars skola skurit ihop fullständigt och den andra är vuxna i 30–40 årsåldern som alltid varit i gång men som nu inte får ihop sin vardag längre pga. just vardagen. Min upplevelse som terapeut är att det finns väldigt mycket odiagnostiserad ADHD i samhället och inte sällan är det förklaringen till att hjärnan bränner ut sig.

Jag vet inte hur många patienter jag haft senaste året som med all önskvärd tydlighet har ADHD fast utan diagnos. Då är det svårt att ha balans kan jag säga. Det är väldigt svårt att stå emot impulser av att göra roliga saker fastän hjärnan egentligen inte orkar och borde vila. Det är väldigt svårt att hålla ner belastningen i vardagen över lag så att hjärnan knäar av trötthet samtidigt som det inte går att, är egentligen inget konstigt i sak. Så hur vilar man ett huvud som inte vill? DET är en väldigt bra fråga. Men jag har ett par tankar om det i denna ADHD blogg som kanske kan hjälpa.

1. Räkna inte med att mindfulness fungerar. 

Om jag försöker göra ”ingenting” så startar min hjärna två företag och en podd. Det är inte vad jag behöver. Däremot så händer ungefär samma sak i huvudet när du gör en enda sak i taget. Och hur fan skall det gå till när det är cirkus utan direktör på insidan? Det kan låta lite paradoxalt, absolut. Men du behöver hitta en aktivitet som kanske både tvingar dig till det men som också kan uppta din uppmärksamhet på det sättet. Många tycker att träning fungerar så.

Jag har tränat kickboxning sedan 1998. Om inte min hjärna hade varit just där och då i stunden så hade någon sparkat mig i huvudet och det hade blivit väldigt dålig stämning. Att min hjärna skulle gå och fundera på annat är inte särskilt funktionellt och den har fått konsekvenser om det ändå blivit så. Läsning av spännande text med bra språk är också en sådan sak som fångar upp mina trådar och jag kan göra bara det där och då. Hitta din ”grej”.

2. Det låter mossigt, men…

… du behöver verkligen ta hand om fundamentet i din hälsa. Sömn, mat och fysisk aktivitet. Missar jag på något av detta så är det som om jag missat min medicin och min äldsta rövardotter undrar varför jag är så ”dampig”. Medicinen gör absolut ingen skillnad för min hjärna om jag har slarvat med maten och träningen. Ta det på allvar och se det inte bara som en ”period”.

3. Rutiner, rutiner, rutiner.

Fruktansvärt tråkigt och min hjärna blir förbannad för att allt måste vara så jävla fyrkantigt. Men vardagen blir så ofattbart mycket lättare. Även om ADHD-hjärnan tycker att det är fullständigt värdelöst och tråkigt.

Så tänker jag.
Hoppas du fick med dig något av denna ADHD blogg.

Vill du lära dig mer om ADHD kan du lyssna mer på avsnitt ur podden Stress och utmattning här >>>>
Läs mer om ADHD i någon av artiklarna här på webbsidan >>>>
Läs mer om ADHD i någon av artiklarna här på webbsidan >>>>