Det är dags att passa facklan vidare

Insikter kommer och går för oss människor och i tuffare tider kommer de ibland oftare än de går. Så även för mig. Och något som legat och grott hos mig en längre tid är att jag behöver ändra mitt liv i stora delar. Vissa delar behöver jag släppa eftersom det tar mer än det ger och vissa delar måste jag fånga in. När det gäller mitt arbete som terapeut med inriktning på stressrelaterad ohälsa så är det en av de saker som måste förändras.

Jag har jobbat alldeles för mycket. Jag har genomfört en mycket stor mängd terapitimmar under 2022 för att det varit nödvändigt. Det är så mycket människor som har behövt hjälp och mängden bara ökar. Aldrig någonsin har människor mått sämre och samhället är idag på ett sätt få människor varit med om tidigare. Den mentala hälsan och den stressrelaterade psykiska ohälsa befinner sig på ett svårt sluttande plan och människor behöver hjälp. Sjukvården är inte i närheten av att klara av uppdraget och möta behovet som finns, näringslivet måste förlita sig på dyr företagssjukvård som är avsevärt mycket bättre på upphandling än behandling och människor sliter som djur för att få ihop vardagen bara för att gå sönder på vägen till ”ok”.

Under 2022 har jag fått testa mitt max. Jag har fått känna vart mina yttersta gränser går i privatlivet och i yrkeslivet som entreprenör och terapeut. Gränserna har varit tuffa att uppleva men det har också gett mig insikter som jag behövt och aldrig skulle kunnat vara utan. Insikten av förändring. Insikten av att behöva tänka om. Insikten av att det är dags att lämna facklan vidare så fler kan få hjälp. Detta skall jag göra under 2023. Det är ett av mina personliga mål och åtaganden under det här året.

Mycket utav det jag jobbar med, på det sättet jag gör det på, skulle fler kunna göra om förutsättningarna var rätt. Jag använder inga egna tekniker, jag använder inga okända terapier, jag rekommenderar inget unikt. Allt jag säger och gör går att hitta i böcker och vetenskap. Ibland är det ihop-byggt och omformulerat men inte heller det är unikt.
Jag går inte först och ”bryter ny mark” som forskarna gör. Jag ser hela åkern och förstår vad som skall växa vart och när sådden skall ner i marken. Det tror jag mig kunna visa andra hur man gör. Eller nej. Jag tror inte. Jag vet. Jag vet att andra skulle kunna göra det jag gör, lära sig det jag lärt mig och utnyttja min erfarenhet. För att hjälpa andra eller för att hjälpa sig själva.

Mängden människor som lider av trötthet, stressbesvär, ångest, konstant dåligt samvete, av värderingen att prestation är värt mer än livets vackra och av att alla andras behov är viktigare än ens egna lär räknas i sjusiffriga tal. Vart jag än kommer och föreläser, vilken social mediaplattform jag än är på och vilken typ av patient som än sitter i min fåtölj visar mig samma sak. Många behöver väldigt liknande hjälp, höra samma saker och landa liknande insikter. Det förekommer såklart undantag varje vecka men på det stora hela är det ganska likt. Det tror jag mig kunna hjälpa fler med att förstå. Genom fler föreläsningar. Genom utbildningar för de som jobbar med människor redan idag.

Genom det skrivna ordet. Genom en bok.

Så tänker jag.