Del 2 - När den rosa elefanten är sårad och behöver vård

I förre delen av serien målade vi upp grunden för hela metaforen. En rosa elefant med allt det jobbiga och en blå elefant med det fina. Den rosa försvinner inte men vi kan hjälpa huvudet att fokusera på den blå. Men ibland så är den rosa elefanten skadad och behöver absolut så mycket uppmärksamhet som den skriker om.

*Triggervarning* Texten beskriver generaliserat trauman och svåra uppväxter som en del av innehållet.

Det finns ett antal faktorer som absolut skadat så pass mycket att måste tas om hand. Det händer hemska och fruktansvärda saker med oss människor ibland utan att någon förtjänat det. Kanske har vi kommit vidare i livet utan att det påverkat oss särskilt mycket. Kanske följer det oss som en förbannelse genom hela livet och gör den rosa elefanten oerhört oförutsägbar. Att ”ta hand om” innebär ofta att man tar hjälp av en terapeut för att bli utbildad och guidad för att på olika sätt kunna bära det svåra utan att det påverkar vardagen så mycket. Det kan handla om att möta minnen, om att förstå hur upplevelserna påverkar i vardagen, att kunna observera reflexmässiga beteenden hos sig själv och verktyg för att hantera situationer på ett effektivare sätt än man gjorde förr. 

Livsteman och ”sanningar”
Reflexmässiga ageranden är inget som är genetiskt hos oss människor. Någonstans har vi lärt oss hur man skall göra. I texten nedanför kommer du få läsa en hel del om föräldrar. När jag pratar med mina patienter så handlar det främst om att få reda på fakta om hur det var, om hur individen upplevde att det var. Jag letar inte först och främst efter det svåraste och tyngsta utan mer hur stämningen var hemma. Betydligt mer ”light” än misär om du förstår hur jag menar? Vissa situationer beror på att föräldrarna har haft sina typer av uppväxter. Andra situationer och uppväxtmiljöer kan handla om att någon av föräldrarna blev sjuk eller något annat hände som kastade omkull hela vardagen för alla. Inklusive dig som barn. Det finns massor att skriva om detta men i grund och botten så har du som barn lärt dig att ”vara” beroende på hur miljön varit.

Vi har lärt oss att det är dåligt att säga nej, vi har lärt oss att det är bra om vi kan offra oss själva och få andra att må bra, vi har lärt oss att andras behov är viktigare, vi har lärt oss att man skall vara på ett visst sätt för att fungera i flocken eller i omgivningen och så vidare. Schematerapin hjälper oss att förstå vad individen har ”lärt sig” beroende på hur uppväxten var. Olika typer av hemmaförhållande skapar olika typer av livsteman (kallas också för scheman) och där finns förklaringen till väldigt många av våra rexflexmässiga agerande och beteende i vuxen ålder. Det finns ett antal större domäner som behöver vara på plats för att vi skall kunna växa och utvecklas som barn (bortsett från näring i maten osv). Om dessa områden inte har fungerat, om behoven vi haft inte är uppfyllda, så kan det bli så att vi fortsätter att försöka jaga efter dessa under livet. Det kan absolut bli bättre helt av sig själv genom att man hamnar på ”rätt ställe”, i rätt miljö, med rätt personer osv, men ofta så hittar vi som människor bara olika strategier för att hantera grundproblemet och så går vi vidare. Vi kommer in på mer det om en liten stund.

Om du hade en mamma som alltid gjorde allt för alla andra oavsett hur sliten hon var så har du observerat det och hjärnan har kopplat att ”aha, det är SÅ man skall göra”. Om du hade föräldrar som du såg satte prestation framför genuin glädje och avkoppling så förstod huvudet det också. ”Om min mamma och pappa gör så måste det ju vara rätt!”. Detta händer redan i ganska unga år, alltså i en tid i livet där föräldrar eller andra nära anknytningspersoner skall hjälpa dig som barn med rätt och fel.

Det kan också varit så att det inte handlade så mycket om vad föräldrarna sa eller gjorde utan vad de inte sa och inte gjorde. Fanns det till exempel väldigt lite eller ingen ”kärlek” hemma så har du som barn antagligen inte fått vad du behöver. Fanns det inga kramar, inget sitta nära, inget att ligga och läsa tätt intill i sängen, inga spontana mysstunder och liknande så finns det kanske en ganska stor törst efter det. Både som barn när du var lite och absolut också nu när du är vuxen. Det kanske inte kändes så mycket just då men det har skapat mönster. Den rosa elefanten har trampat upp stigar för just den här situationen.

När det handlar om utmattning och stressrelaterad ohälsa så är det framför allt tre olika livsteman jag träffar på. Människan är oerhört komplex på så många olika sätt så varje individ är unik och har fler eller färre livsteman men detta är en tydlig röd tråd hos många med utmattningar som jag träffar till vardags.

-        Underkastelse, vilket betyder att man av olika anledningar underkastar sig omgivningens och andra människors behov, antingen genom att man själv vill det (det kallas för självuppoffring och drivs av känslan skuld) eller för att man känner sig tvingad (det kallas för undergivelse och drivs av känslan rädsla).

-        Perfektionism, vilket inte betyder att man alltid är perfekt utan syftar snarare på hur omgivningen uppfattar dig. Alltid i god tid, alltid grym ordning, alltid väldigt höga krav på sig själv osv. ”Press” är ledordet i vardagen och individen lägger väldigt mycket tid på att prestera i olika omfattningar. Det är inte ovanligt att perfektionismen utvecklats för att man måste prestera för att uppfylla andra människors behov (underkastelse).

-        Känslomässig försummelse, vilket betyder att det finns ett ganska stort svart hål i själen som suktar efter bekräftelse eftersom det var för lite av det hemma (framför allt ifrån mamman) under uppväxten. Det här visar sig oftast i förhållande där man har väldigt stora känslomässiga behov efter bekräftelse men talar inte alltid om detta för partnern och blir sedan sårad för att partnern inte förstår mellan raderna.

Trauman.
När vi varit med om intensiva och hemska situationer. Överfall, övergrepp, svåra olyckor, extrema negativa förändringar i vardagen och liknande. För vissa människor läker tiden såren och bleknar ärren. För andra inte. Det här är en skada hos elefanten du till slut kanske inte kommer kunna blunda för. Kanske har det fungerat under åren men ibland kommer vägs ände när såret måste behandlas. Även om det var längesedan det hände är det inte ovanligt med post traumatisk stress (PTSD) som inte är omhändertagen och att man inte riktigt kopplar ihop vardagens problem med det svåra som hände.

Hemsk barndom och uppväxt.
Det är under uppväxten den rosa elefanten trampar upp de stigar som den blå kommer kunna gå på senare. Har dessa stigar trampats upp åt fel håll och dåligt fungerande kommer det bli nästan omöjligt för den blå elefanten att komma framåt. Det kan vara så att man behöver göra det jobbet som ”vuxen”. Att växa upp i hem med missbruk, psykisk sjukdom, fysiskt/psykiskt våld eller liknande, att ha blivit övergiven helt eller delvis och andra fruktansvärda upplevelser som ett barn aldrig borde fått vara med om, måste sannolikt tas om hand till slut. Såren hos den rosa elefanten gör att den skriker efter hjälp och den har helt rätt. Så brutala uppväxter skapar många fler och tyngre ”livsteman” än det du fick läsa om här ovanför. Det kan också finnas komplex PTSD i bakgrunden som kommer påverka människan väldigt mycket och på sätt som kan vara svåra att förstå.

Vi skall heller inte glömma bort den blå eftersom den rosa elefantens ”läkning” är helt beroende av det fina, mjuka och vackra den blå har med sig. Precis som att den rosa elefanten inte försvinner när vi tänker på den blå så finns den blå kvar när vi hjälper den rosa. Det vet man ju själv om man opererat sig eller varit sjuk. Det blir ju klart mycket enklare att ta sig igenom när ens omgivning är glad och peppande. Det är exakt samma sak för våra elefanter.

Att ta hand om den skadade rosa elefanten är något fint, viktigt och betydelsefullt. Den behöver inte ha så ont. Den behöver inte påverka dig så mycket som den gör i vardagen. Den behöver inte ta all uppmärksamhet så att den blå svälter. Det finns absolut vägar fram i detta och det är min absoluta åsikt att det kommer vara värt tiden och besväret för alla. Men måste börja någonstans. Kanske i en sådan här artikel som kan skapa lite känsla av att det är saker från förr som skapar mycket av det jobbiga idag och att det kommer vara svårt att bli av med det genom att hoppas på att den rosa elefanten fixar sig själv.

I nästa del skall vi prata mer om när den rosa elefanten skriker efter uppmärksamhet fast det var inget. Som ett barn som vill ha mammas uppmärksamhet och skriker och bråkar fast egentligen så var det inget.

Tack för att du tog dig tiden att läsa.