Det är inte så konstigt att det känns tyngre än vanligt

Det har varit ett otroligt intensivt halvår. På många olika sätt. För många människor i olika situationer. Nu är det snart sommar ordentligt och för många innebär det tid för vila och återhämtning. För mig också. Och det är både nödvändigt och välförtjänt. För tiderna nu är inte som tiderna har varit, det är ett som är säkert. Det märks hos mig både på det stora antalet patienter och på hur alla mår. Det är tungt för många. Och det är fullständigt begripligt.

Kolla här:
Vi kommer ur en pandemi med något av det svåraste sedan spanska sjukan 1914 i typ februari i år. Och det tog fan inte en full månad innan psykograbben i Ryssland fick feeling och skall återupprätta den gamla sovjetstatens forna glans. Så för första gången sedan 1945 har vi ett invasionskrig i Europa. Typ vägg i vägg med Finland. Och då börjar mycket av det jobbiga man hade med pandemin faktiskt om i huvudet. Stora nyhetsrubriker, kriget som absolut enda samtalsämne på jobbet, teorier om utveckling, barnens frågor och mycket mer. Ganska likt det vi var med om under coronaperioden.

Jag sa det till åtskilliga patienter under pandemitiden att det man upplever på insidan vid långdragna samhällskriser är väldigt likt det som händer under just krig. Det gör att vårt normalt tunga vi bär på insidan blir ännu tyngre. Det blir som ytterligare en tung blöt filt som ligger över själen. Och då har vi inte ens börjat prata om samhällsekonomin, inflation, bränslepriser och världsrekord i EL-kostnad. Det blir helt enkelt mycket svårare att glädjas, njuta och koppla av.Det är också helt naturligt att vara mer orolig och stressad över sin egen situation. Det får naturligtvis konsekvenser för hälsan. Var den tung redan innan då så behöver man inte vara specialistterapeut för att förstå spiralen.

Jag arbetar absolut mest med olika typer av stressrelaterad psykisk ohälsa. Stressen kan komma av en mängd olika orsaker och ohälsan som utvecklas ser ofta olika ut hos olika personer. Mycket handlar det om vad människan har för bakgrund, hur uppväxten ser ut, hur relationerna har sett ut under åren, hur man agerar och beter sig gentemot sig själv och så vidare. För min del spelar det absolut ingen roll hur problemen har uppkommit eller vad det har utvecklats till. För mig är människan minst lika mycket värd oavsett. För mig handlar det om vägval och pusselbitar. Allt är ledtrådar till bilden och lösningen vi kämpar för att förstå jag och patienten. Först då kan vi också åstadkomma en förändring. Och omvärlden är en väldigt stor pusselbit för många människor alltså också för mig i min kamp för att hjälpa människor att må mindre dåligt.

Så. Hur hanterar vi det här med att det varit jobbigt länge och inte bara går att ta bort det tunga som händer i världen? Jag tror att det finns ett par punkter som är viktigare än andra. Och det här är min personliga uppfattning, något som fungerar för mig och för mina patienter.

1.      Sitt ner i båten. Stormar det på havet är det klart bäst att inte hjälpa båten att gunga genom att stå upp och vagga den fram och tillbaka. Det är tuffa tider. Ja, det stämmer. Du kommer inte dö av detta och det kommer inte dina barn eller dem du älskar heller. Acceptans är nyckelordet här. Vissa saker är som de är. Det betyder inte att allt det dåliga försvunnit. Det är kvar där du lämnade det.

2.      Skapa kontroll. Det är tufft ja. Vi kan absolut behöva tänka om vissa saker, det stämmer också. Men med struktur och kontroll kan vi också släppa mycket av oron och rädslan för hur det skall bli. Även om vi inte kan sia om framtiden så kan vi göra det vi kan för att det skall bli så bra det kan. Ekonomiskt, boendemässigt, arbetsmässigt, utbildningsmässigt osv. Tänker vi lite mer på framtiden och om vad vi tror skall hända finns det mycket att vinna på det arbetet.

3.      Ta hand om din hälsa. På riktigt. Det kommer visa sig ha en stor betydelse hur du mår i huvudet och i kroppen. Ju tuffare det är runt omkring desto viktigare är du. Punkt. Att reflektera över hur just DU behöver ha det för att må bra är steg 1 här. Om du vet mig dig att du mår mycket bättre av att träna så måste du se till att du tränar. Det är ingen annan som kommer göra det för dig. Den tiden skall du ha. Det var ingen fråga.
Mår du bra av egentid där du bara får vara så skall du ta den tiden. Det var heller ingen fråga. Du kommer aldrig ta hand om din egen hälsa på riktigt om du aldrig någonsin tar dig tiden för att göra det. Punkt där också.
Så tänker jag. Inte bara för mina patienter utan även för mig själv.

Dessa tre punkter står konstant på min lista över viktigheter. Jag jobbar hårt på min acceptans och att vara rimlig i min oro.
Jag jobbar hårt på att skapa en framtid som jag vet kommer fungera och vara trygg både ekonomiskt, logistiskt och för mitt liv med det jag värderar som viktigt och jag är inne i en period av en annan typ av träning nu för att skapa en stark plattform att stå på inför framtida fysiska utmaningar.
Det betyder inte att jag går runt och tänker på alla tänkbara katastrofscenarior hela tiden. Det betyder att jag är målinriktad och fokuserad utan att ha panik. Och det fungerar för mig.

Så tänker jag.