Kontrollbehov

Om jag skriver ordet ”kontrollbehov”, känner du igen dig då?

Jag har pratat väldigt mycket om detta senaste tiden med patienter och folk jag träffat ute på företag. Och det är ett uttryck för något. För behovet av kontroll kan vara både funktionellt och dysfunktionellt på samma gång, beroende på situation. 

För att ta reda mer på orsaken till behovet brukar jag fråga vad som händer på insidan om man inte får eller kan ha kontroll över situationen. På vilket sätt blir det jobbigt? Och i många fall är svaret det samma; jag blir stressad eller orolig. Och där i finns en del av svaret. Stress och oro är funktioner under grundkänslan rädsla. Att ha eller skapa kontroll är att mota bort oron och stressen över en situation. Det är alltså ett sätt att hantera något du är rädd för mer eller mindre. Ett starkt kontrollbehov är alltså hjärnans sätt att försöka skapa kontroll över något okontrollerat. Och det behöver inte ens vara i samma sammanhang. Det är till exempel inte alls ovanligt att stressade människor blir extrema med sin kost med vägning och mätning och sådant vilket också är ett sätt för hjärnan att ta tillbaka kontrollen, även om problemet inte alls handlade om maten från första början. 

När jag hör någon som identifierar sig med ett stort kontrollbehov så hör jag någon som försöker ta kontroll över något osäkert. Jag hör en oro, en rädsla, en beredskap inför en katastrof, en person som ofta lägger ner väldigt mycket energi och tid på att dubbelkolla allt men vet egentligen inte varför. 

Ibland har hjärnan fått vatten på sin kvarn. Något har faktiskt hänt och ”då var det ju en väldig tur att jag dubbelkollade detta!” Och hjärnan fick en förstärkning på att kontrollbehov och beteendet var korrekt. Men i de flesta fallen är det inte så. Även om jag kan flygplanssäkra taket på mitt hus så är det antagligen inte värt tiden och kostnaden. Sannolikheten för en flygplanscrash är mycket låg. Så Insatsen står alltså inte i proportion till problemet och hotet. Och så är det även i våra vardagar. 

Ett bra trix att börja med när det gäller denna typen av besvär är att ställa sig själv lite frågor. ”Hur mår jag om jag inte får utföra kontrollen?” ”Vad händer på insidan?” ”Om jag inte kontrollerar detta, vad får det för svåra och omfattande konsekvenser för mig själv och andra?”
Ofta så är svaren inte särskilt extrema eller djupa. Oftare visar det sig att hjärnan haft lite bråttom och blåst upp ett problem till en storlek det inte förtjänar. 

Börja testa detta så skall du få se. Och kanske sjunker energiförbrukningen en del då och du får energi kvar till annat viktigare. Som din återhämtning till exempel.