Hjälp barnen att inte bli sjuka av stress i skolan

JA absolut. Politker och myndigheter borde  förstå och agera. All information och alla undersökningar pekar åt samma håll. Men du hinner inte vänta på att det skall hända. Så trögt som sådana förändringar går så finns inte tiden. Barnen kommer bli utmattnings och stresssjuka långt innan den förändringen har ens påbörjats. Och det är defintivit inte lärarnas fel detta. 

Det sägs att om ett stort fraktfartyg får upp ett isberg på radarn så är det redan där nästan för sent att undvika crashen. Jag tänker att det kanske var så förr.  Men nu kan moderna skepp naturligtvis bromsa och backa och vända eller byta kurs. Så måste vi föräldrar också tänka när vi funderar runt våra barn och skolan och mental hälsa. När psykisk ohälsa utvecklas, oavsett orsak, så är den väldigt svår att vända, det tar lång tid och kräver i regel stora personliga insatser och det är oerhört vanligt att den kommer och går under många år när den väl debuterat. Det är lite som att gå över en tröskel och in i ett rum som inte går att backa ur hur som helst. Du vill alltså göra allt i din makt för att barnen skall slippa det i så stor utsträckning det går. Du behöver ha bra koll på ”isbergen” föröver. Och just nu är skolan ett stort sådant berg för barnen. Speciellt när betygen kommer in i bilden vilket betyder från högstadiet och framåt.

”Ja men utan bra betyg så kommer du inte kunna välja vad du vill på gymnasiet”. Ah men alltså SNÄLLA. Ungarna kommer inte ens orka börja gymnasiet om de blir utmattade på vägen fram. Och då har det klivits över den där tröskel som du verkligen inte vill att de går över. Jag kommer personligen aldrig någonsin offra mina flickors mentala hälsa över något så tramsigt och meningslöst som ”betyg”.

För att göra barnens skolgång så snäll det går och så lite ”dålig” det går så tänker jag lite olika saker. Detta är grejer jag själv försöker kommunicera till mina egna döttrar och som jag kokat ner under åren tillsammans med flickornas mamma.

• Hjälp barnen att förstå och inse att betyg inte är livsavgörande. Det är väldigt få människor som bestämmer sig för vad de skall göra i resten av livet redan i högstadiet och gymnasiet, alltså skall betyg, val av linje eller val av inriktning av högre studier inte ha så stor plats. De flesta riktigt bra människor jag känner som har karriär har snubblat in på inriktningen eller företaget i vuxen ålder - inte pluggat sig till via hårda studier från 7e klass och fram.
• Hjälp barnen att förstå att det är miljön som kan vara jobbigast. Det behöver inte handla om att ämnet är svårt i sig. Ju bättre förståelse barnen har för helheten och studiemiljöns inverkan på inlärningen desto bättre kommer de själva bli på att ta beslut som är bra.
• Hjälp barnen att ha så hög närvaro det går. Att vara med på lektionerna är minsta möjliga. Det kan handla om att skapa rutiner och förutsättningar för återhämtning och vila men också att skapa en rik fritid efter skolan så det finns något att se fram emot. Att vara på lektionerna och vara så delaktig man kan räcker för många för att kunna skriva ett ok resultat på prov så betyget inte blir underkänt (gäller främst kärnämnen eftersom det blir problem med gymnasiegång om grundläggande kunskapsbitar inte är på plats).
• Skit i läxor. Finns ingen anledning att fortsätta ett heltidsjobb efter arbetstid för en vuxen och det är samma för barn. Ett av de få undantagen jag har gjort på denna regeln har varit i samråd med skolan och då om det behövts extra studier för att kompensera mer frånvaro eller längre tids frånvaro. Men den korta perioden och den enskilda insatsen känns ändå rimlig i relationen till syftet. Samma sak gäller inför prov om jag vet att närvaron varit liten och då hjälper jag till med struktur och bra miljön för att lyckas läsa och då i korta stötar. 15 minuter läsning, 20 minuter paus, 15 minuter läsning, 20 minuter paus osv.  Men att kötta sida ut och sida in i hemläxa och inlämningsuppgifter och grejer utöver skolgången känns inte i proportion till syftet och nyttan.
• Hjälp barnen att ha koll på viktiga datum. Många barn, särskilt som mina med NPF-diagnos, kommer ha svårt att ha koll på tider, när det är prov, när obligatoriska uppgifter skall vara klara osv. Att ha koll på dessa tider är svårt men också viktigt att barnen lär sig och får hjälp med att prioritera och planera. Att veta om att det skall vara prov åtminstone en vecka eller ett par dagar innan känns klart relevant att kräva som förälder.

Jag sitter inte på facit för det här problemet. Jag arbetar inte inom skolväsendet. Jag är först och främst en pappa i detta. En pappa som råkar jobba med stressrelaterad psykisk ohälsa och känner igen en destruktiva arbetsplats när jag ser den. Hade flickorna varit äldre och skolan hade varit ett jobb hade jag sagt till dom att säga upp sig för längesen. Där i ligger min roll. Min roll grundar sig förutom i föräldraskapet och arbetet som terapeut också i att jag har barn som har det väldigt tungt i skolan precis just nu och som vittnar om samma saker som i reportaget nedan på SVT. Som redan nu lider av psykisk ohälsa, mycket på grund av skolmiljön.

Och hade vi inte gjort som vi gjort och tagit de besluten vi taget och kommunicerat det vi gjort så hade vi haft betydligt mycket svårare och mer omfattande problem med psykisk ohälsa hemma än vi har.

Det är jag väldigt väldigt stolt över. För när jag tittar tillbaka på min tid som förälder till barn i skolåldern i det samhället vi har så kommer jag nicka och le och vara lika stolt då som jag är nu. För vi gör rätt.
Skola är bara skola. Betyg går att läsa upp om man måste. Yrken går att utbilda sig till senare i livet. Jobb går att byta. Livet skall utvecklas.

Och så var det bra med det.

Så tänker jag.


Länk till reportage om rekordhög psykisk ohälsa bland elever i grundskolan och upp.
https://svt.se/nyheter/vetenskap/rekordhog-ohalsa-bland-svenska-elever