Hur skall man kunna hjälpa andra som chef när man knappt orkar med sig själv?

Hur skall du kunna hjälpa andra som mår dåligt av stress och trötthet när du knäar själv? Det är en mycket bra fråga skulle jag säga. Eller icke-fråga, beroende på hur man ser det. För det går ju naturligtvis inte.
 
När du skall flyga flygplan och kabinpersonalen har säkerhetsgenomgång innan ni skall lyfta, vem är det som skall ha syrgasen först…? Och varför är det så?
Men det är inte så man gör i regel. Alla andra skall ha syrgasen först innan du. För det är så det alltid har varit. Och det kanske har gått bra. Fram tills den dagen det inte gjorde det längre. Fram tills den dagen du verkligen behövde syrgasen men du visste inte hur man tog på masken och när du skulle börja dra efter andan så var visst syrgasen slut. Andra hade fått det du behövde. Och så är det i många människors vardagar.
 
Som chef och ledare behöver du både ha energi till dig själv och det som är viktigt i ditt liv som familj, barn, partner osv. men också energi till att vara där för andra. Som chef har du ett ansvar för att fungera i en viss roll gentemot personal som organisatoriskt inte har ledarroller. Du behöver kunna guida och vägleda men du behöver också vara en del av arbetsmiljön och arbetsklimatet. Det gör att man som chef blir en del av personalens hälsa, vare sig man önskar det eller inte. Det är jag som chef som kanske behöver hjälpa personalen att prioritera arbetsbelastningen under perioder. Det är jag som chef som behöver hjälpa personalen att förstå behovet av struktur. Det är jag som chef som behöver hjälpa personalen att förstå vikten av återhämtning. Det är jag som chef som behöver balansera arbetsinsats och kravställning mot glädje och återhämtning. Och det är inte säkert personalen själv är förmögen att göra det även om det såklart också finns ett eget ansvar över sin hälsa och sin arbetssituation. Detta blir särskilt svårt under tuffa perioder av hög belastning eller ett arbete som görs under press av sin egen natur. Hur går det till när man knäar själv under den egna belastningen och den uteblivna återhämtningen?
 
Psykisk ohälsa är utom tävlan den vanligaste sjukskrivningsorsaken idag och då främst stressrelaterad ohälsa.
Utmattningssyndrom och olika ”varianter” på det men där inte att diagnoskriterier är uppfyllda osv. Över 50% av alla sjukskrivningar är i senaste mätningarna relaterade till stress. Dessutom ser man att sjukskrivningarna inte bara blir fler utan också längre än tidigare. Behovet av tidiga insatser är fullständigt enormt. Dels för individernas hälsa, dels för företagets eftersom långtidssjukskrivningar är komplicerat och extremt kostsamt även om det inte är det som är huvudproblemet.
 
När jag utbildar chefer i detta ämne så delar jag upp klyver jag problematiken i tre delar.
I den första delen handlar det om självledarskap. Här ser jag till att deltagarna får allt kött på benen de behöver för att kunna ta hand om sig själva. Strategier för återhämtning, förståelse för stress och utmattning, verktyg för att skapa balans mellan måsten, ansvar och avkoppling. Skulle jag behöva sammanfatta det kort så hade det blivit ”Återhämtning, gränssättning och egenvärde” för det så man leder sig själv som jag ser det.

I den andra delen lägger jag stor tyngd på hur man hjälper människor med stressproblem. Hur leder man andra i utsatta situationer? Kommunikationen fungerar inte likadant i en utmattad och stressad människa, bara en sådan sak. Samtalsmetodik, coachande insatser, förståelse för problemet så rätt insatser kan göras vid rätt tillfälle och i rätt omfattning utan att bli kontraproduktivt, allt detta är kunskap som jag menar att man verkligen behöver som chef för att kunna fungera som en del i företagets hälsofrämjande och stressförbyggande arbete.
 
Den tredje delen är en utveckling av del nummer två och kanske något av det svåraste som finns för någon som inte är utbildad och erfaren inom utmattningsrehabiltering och det är återgången för personal som varit långtidssjukskriven för stressproblem. Jag skrev en artikel tidigare om detta problemet här >>> för den som vill läsa.
Absoluta merparten av ansvaret ligger i arbetsgivarens knä men det är liksom ingen som hjälpt arbetsgivaren och personalen med detta. Det förväntas av samhället att allt bara fungerar. Vilket ju är fullständigt vansinnigt för chansen att det gör det slumpmässigt eller av enskilda individers egna intresse för ämnet är alldeles för liten.
 
Jag menar på att detta är en del av alla chefers vardagar idag vare sig man vill det eller inte. Har man ansvar över personal så kommer du också att behöva hantera stressrelaterad ohälsa och sjukskrivning och ju mer du vet om dig själv, om hur stressproblematiken fungerar och hur man gör på bästa sätt runt allt – desto mindre energi kommer det gå åt till problemlösning. Energi som kan läggas på glädje, utveckling och livets viktiga.
 
Så tänker jag.
Hör av dig ifall du vill veta mer om utbildningen.
 
Tack för att du läste. Hoppas du fick med dig något.