Vad som helst, bara det inte är utmattning

Björn Rudman Björn Rudman

Mitt huvud bråkar lite med mig.
 
Det är en väldigt knepig sak när man inte riktigt känner igen sitt huvud, sin koncentration, utzoomningar och overklighetskänslor och samtidigt är yrkesverksam inom rehabilitering för utmattningssyndrom. ”Är det min tur att åka på det nu?” ”Har det varit för mycket för länge och är det därför jag känner såhär?”
 
Det blir ännu mera knepigt när man har börjat en ny medicin mot för högt blodsocker och symptomen sammanfaller med tiden för den nya medicinen. Går jag runt och önsketänker att det som är konstigt i huvudet inte är utmattning? Vad är det som säger att jag skulle vara skonad? Men kan det inte vara medicinen ändå?
Jag hör ju hur jag låter när jag pratar med min kollega Jonathan till exempel. Han skrattar och bara tittar på mig med underförstådda innebörden ”du hör hur du låter va?” Och det gör jag ju. Vad som helst utom utmattning liksom. Jag skulle också få stora problem i min vardag om det var det som var orsaken. Hur skulle jag minska min belastning? Jag kan ju inte bara sluta jobba eller sjukskriva mig. Det fungerar inte så att vara egen företagare som dessutom är fullbokad.

Tack och lov att jag sannolikt hittade orsaken.
 
Jag började med en ny diabetsmedicin för ett tag sedan. Den har som en av sina verkningsfunktioner att den påverkar glukagonhormonet. Det hormonet har till uppgift att säga till muskler och lever att ”släpp ut energin ni har lagrat nu för måltidens energi är slut så vi behöver ta av reservern”. Det gör att blodsockret stiger. Man kan säga att insulin och glukagon är varandras motsatser. Insulin släpper in energin i cellen och glukagon ser till att tömma ut energin. Så ett effektivt sätt för att få ner diabetikers blodsocker är att påverka glukagonutsöndringen vilket då är en av alla verkningar med min nya medicin.
Och då tänker jag att det inte är särskilt långsökt att hjärnan får ganska mycket mindre energi än den är van vid och då blir den trött och utzoomad och mosig.
Jag har dessutom gått ner ganska mycket i vikt på ganska kort tid vilket innebär att jag dessutom har svårt att få i mig tillräckligt med energi. Så det är såklart också en faktor. Tillsammans med att jag kommit i säng lite för sent under en period.
Så där har jag nog en av förklaringarna i alla fall.
Men jag har ändå fått stora insikter.
 
Jag håller på att strukturera upp min vardag ännu mer nu. Jag håller på att planera inför hösten och jag har tagit bort en del planerade saker under maj månad för att minska belastningen i vardagen så jag kan fokusera på dels mitt arbete, dels min återhämtning och familj. Så även om jag uppfattar mig som motståndskraftig mot stressrelaterade kognitiva besvär så tänker jag inte chansa på att det alltid kommer vara så. Jag behöver helt enkelt dra tillbaka lite positioner och se över min vardag för att kunna hålla. Dels för min egen skull, dels för familjen och såklart också för att kunna fortsätta hjälpa människor.
 
Så tänker jag.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln