Du kanske inte alls bad om för mycket. Du kanske bara bad fel person?

Relationer kan vara knepigt. Förhållande kan vara ännu svårare ibland. Speciellt när det inte fungerar. Och just den grejen är en återkommande del av min arbetsdag.

Jag arbetar ju mycket med människor som inte mår så bra, som är trötta och utmattade, som har tuffa vardagar som inte riktigt går ihop och detta samtidigt som energin är på botten. Ibland är orsaken till utmattningen jobbet, absolut. Ibland är det på grund av att man gått för tungt för länge. Och ibland beror det på att förhållandet man lever i inte fungerar. Men vad är definitionen på ”fel”? Hur tar man upp saker när det känns konstigt? Hur skall det vara? Vad skall man finna sig i? När är det dags att börja fundera på om förhållandet verkligen är rätt för dig? Det finns en massa svåra saker att förhålla sig till och massa svåra frågor att svara på och det är inte alltid du kommer tycka om svaret. För ibland blir det så. Och ibland blir det klart att det handlar om kommunikationsproblem och inte är supersvårt att lösa.
 
Det första du behöver ha med dig är att du är den viktigaste personen i ditt liv. Det är också viktigt att komma ihåg att ett förhållande bara är just ett förhållande. Det är alltså inget livsavgörande att ”ha”. Med dessa två punkter som riktlinje behöver du dessutom tänka på dig själv och utifrån dina behov. Inte vad din partner behöver eller hur du tror att ett förhållande skall vara utan vad DU behöver ha i en relation. Och det är du som bestämmer om det. Ingen kan säga åt dig vad du skall eller kan kräva i ett förhållande. Det är du och bara du som kan och skall bestämma det.
Det är inte för mycket att vilja ha emotionell bekräftelse. Det är inte för mycket att vilja ha närhet. Det är inte för mycket begärt med minsta möjliga.
Du kanske inte alls bad om för mycket. Du kanske bara bad fel person?

”Men vi håller ihop för barnens skull!”
Ah fast vänta lite här nu.
Att leva i ett dåligt förhållande gör långt mycket sämre saker barnen som ser det kärlekslösa, närhetslösa, taggiga och enbart praktiska förhållandet. Barnen kommer inte vara glada när föräldrarna är olyckliga. Barnen speglar oss föräldrar vare sig vi vill det eller inte.
 
Man måste kunna mötas på flera ”plan” enligt min mening. Intellektuellt, personliga värderingar runt centrala punkter, sexuellt, emotionellt. Det handlar inte om att allt måste vara exakt eller likadant. Mötet handlar inte om att tycka samma om precis allt. Det handlar om ett givande och tagande. En förståelse om sitt eget och en ödmjukhet runt den andras. När vi människor möts på det här sättet menar jag att tillsammans med bra kommunikationsfärdigheter, att båda i förhållandet vet hur man pratar på ett öppet och genomtänkt sätt om känslor och annat som händer på insidan, då finns det väldigt starka förutsättningar för ett bra förhållande.
 
Jag tänker att en bra plattform för förhållande har flera ben. Fyra närmare bestämt.
Grunden är ”förtroende” och ”engagemang”. Utan dessa två faller det oavsett. Finns det dåligt med tillit och inget engagemang ifrån något håll så är det klart dags att packa ihop. Jag tänker också att ”kommunikation” och ”personlig reflektion” är ytterligare två pelare. Kan man inte prata med varandra spelar det andra liksom ingen roll och vet vare sig du eller din partner vilka ni är blir det väldigt svårt att stå för sina behov. Har man detta med sig så blir situationen där hemma kanske lite klarare? Kanske går det att se vart ni behöver jobba och kanske blir det solklart att ni har jobbat klart.

Jag är av uppfattningen att inget förhållande är så viktigt att man skall ”hålla ut”. Inget förhållande är så viktigt att det är värt att offra sig själv och sitt välmående för. Känns något konstigt så lägg upp det på bordet och prata om det och ställ kravet att ”det här behöver vi ändra för det behöver jag som människa ha i förhållandet jag valt att leva i”. Det är naturligtvis inte enkelt utan jättesvårt. Men att fortsätta leva i ett dåligt förhållande kommer sannolikt inte förändra sig själv. Det kommer snarare fortsätta vara såhär fram tills någon börjar göra förändringar. Det betyder inte att ni måste gå isär. Det betyder att vill göra förändringar för att må bättre som människa. Och det är alltid en bra sak tänker jag.