Villkorslös kärlek

Både ”ja” och ”nej för helvete, sluta”.
Kärlek är en tydlig tvåvägskommunikation.Man måste både kunna ge och kunna ta. Det går åt två håll. 
 
Villkorslös kan den vara, i den meningen att jag inte vill att min flickvän anpassar sig efter mina egenheter för att till exempel hålla mig på gott humör eller på något annat sätt vända ut och in på sig själv för att jag inte skall lämna henne. Jag behöver inga villkor uppfyllda på det sättet för att jag skall känna en fullständigt skoningslös kärlek till henne.
 
Men villkorslöst kan också vara ”behovslöst” och det är dåligt som fan i ett förhållande. Alla människor har behov och gränser och det är allas egna individuella ansvar att bejaka dessa. Det gör ont och skadar när någon trampar över dessa gränser regelbundet. Att hela tiden uppfylla någon annans behov och putta undan sina egna
Så absolut kan kärlek vara villkorslös men du som människa måste känna till ditt ramverk och dina gränser runt vad du kan ge och vad du kan ta för att förhållandet skall fungera. Du skall under inga omständigheter balansera förhållandets hälsa genom att offra din egen. Aldrig. Någonsin. Får. Du. Göra. Det.

En relation har två baspelare. Förtroende och engagemang. Om engagemanget är villkorat till att bara finnas vid vissa tillfällen eller vissa lägen får vi problem. För mig så är engagemanget det som ger mig känslan av villkorslös kärlek. Att någon tänker på mig och berättar det, att någon engagerar sig i mina tankar och vedermödor, att någon aktivt väljer att lägga sin tid hos mig istället för någon annanstans (inte jämt såklart men principen). Det är engagemang i ett förhållande och det som får mig att uppleva villkorslös kärlek. Jag behöver inte vara på något särskilt sätt för att gå att älska och jag ger samma tillbaka.
 
Så villkorslöst absolut. Men inte behovslöst.