Att få det papper som man känt till så länge; ADHD

Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder är en neuropsykiatriska funktionsnedsättning. Man brukar förkorta det ”NPF” och där samlar man då både ADHD, ADD (som är som ADHD fast utan hyperaktiviten) och diagnoser inom autismspektrumet.
I vuxenålder har jag alltid förstått att min hjärna inte är som andras. Den har framförallt gått alldeles för fort i många fall och även om jag fått stor användning för kapaciteten och tempot så kom även jag till vägs ände tillslut.
 
I maj i fjol kände jag att nu får det räcka. Det hade varit brutal belastning som egenföretagare under lång tid, flickorna hemma som också är ”NPF:er” behöver mer av mig än min hjärna kunde bemästra. De strategierna jag hade som hållit mig ovanför vattenytan fungerade inte längre. Och så är det ofta enligt psykiatrikern som höll i min utredning. När livet blir större och mer omfattande fungerar inte många av de gamla strategierna och besvären med ADHD går i full blom.
 
Mitt största problem är att jag är fruktansvärt lättdistraherad. Inte när jag sitter med patienter, det är min ”hyperfokus”-förmåga (vilket också är en del i ADHD. Vissa saker fungerar inte alls och vissa saker fungerar på ett sätt normala hjärnor aldrig kommer i närheten av). Men i vardagen. Före och efter jobbet. Livet liksom.
Jag kan ge ett exempel så du förstår mer vad som händer i huvudet.

”Jag är i mitt kök och står vid diskbänken. Kommer på att jag skall äta frukost. Går till kylskåpet och öppnar dörren. Där ser jag smöret jag skall ha. Men där står också en gryta. Just det! Jag måste ha med mig matlåda. Tar ut grytan, tar fram en matlåda, häller över maten och ställer matlådan på spisen. Då ser jag Sören. Som skall ha mat. Jag ger honom maten och inser att jag glömt väcka min äldsta mycket morgontrötta dotter. Går till hennes rum och tjötar på att hon skall gå upp snabbt. Kommer på att jag glömt att gå på toaletten och gör det. Där inne ligger kläderna jag skall ha på mig och nu ser jag att klockan är så mycket att vi måste öka.
Ut igen och få upp flickorna som förhoppningsvis gör sig klara snabbt. Efter 5-10 minuters tjat i dörröppningar är de nu på väg ut mot hallen och vi tar på oss kläder.
Just det datorväskan står i köket! Går och hämtar den och har tur och ser matlådan jag gjorde som står kvar på spisen tillsammans med all disk. Men jag har inte ätit. Och nu hinner jag inte. Skit också. Men där är i alla fall väskan. Tar den och går.
Lämnar flickorna i skolan i tid, kommer själv för sent som vanligt. Kommer in på jobbet och inser att matlådan fortfarande står kvar på spisen och jag har inte ätit. Och jag har även glömt Sörens mat hemma så nu måste jag åka hem på lunchen och kan inte göra det som jag ursprungligen tänkte.”.
Och det var måndag morgon….
 
Lite så fungerar mitt liv utanför jobbet. Och har gjort länge. Och det har gått att ”winga”. Men jag fick nog förra året. Det gick inte längre. Och nu har jag genomgått en utredning och fått medicin så det väntar nya tider för mig.

Och det känns väldigt bra.
 
Jag har gjort en liten VLOGG på mina upplevelser under resan här nu som jag initialt bara tänkte publicera på Instagram men som jag lägger här också för dig som vill höra lite fler reflektioner.
 
Tack för att du tog dig tiden att läsa. Det värmer mig.