Morgonkaos - Nästan varje morgon

Morgonkaos
 
Det här med stressig morgonkaos är fan mitt sämsta alltså. Det suger sjuka mängder energi och jag kommer liksom inte tillbaka efter det. Tyvärr är det inte helt ovanligt hemma hos mig.
 
Jag har ett barn med konstaterad svår ADHD och ett barn där vi misstänker autistiska drag men där BUP inte känner för att göra något eftersom skolan fungerar hjälpligt just nu. Det innebär att båda två behöver typ manuell handräckning på en mängd olika ställen i vardagen, så även på morgonen.
MEN.
På samma gång som bägge behöver min hjälp är det två ungdomar och små kvinnor med mycket starka viljor och stark personlig integritet och ”klarar sig fan själva” som de själva säger. Då är det svårt att hjälpa till, särskilt med att hålla tiden. Klockan stannar liksom inte bara för att sminket inte blev perfekt direkt. Eller håret. Eller kläderna. Eller att snapchat pockade på uppmärksamheten. Eller att man hittade en ball film på Instagram som någon taggade mig i.
 
Jag har lite svårt med att hitta en väg fram här och då jobbar jag ändå med att hjälpa andra hitta vägar fram.
Till viss del tänker jag att det är en sådan period. En tonåring och pre-teen samtidigt. Det är klart att det bäddar för ”inferno”. Det säger sig självt. Jag har mina egna kamper på morgonen, är ofta tungt morgontrött och fungerar mycket sämre som människa när jag blir stressad och arg. Jag vet detta men det räcker inte för en lösning.
Jag har provat att gått upp svintidigt och väcka dem. Jag har försök fixa med kläder och rutiner redan på kvällen innan osv osv. Men det spårar liksom ändå. Det är så mycket som jag inte kan stoppa i deras koncentrationsförmåga, i deras ”attention span” och liknande att det nog är ganska stora mått av acceptans som behöver in här. Jag behöver lära min hjärna lite mer om att just denna situationen kanske inte är så jävla farlig och så mycket att bry sig om egentligen. Och att jag får anpassa min arbetsdag så jag börjar lite senare de veckor flickorna är hos mig och kanske sitta lite mer ner i båten än jag gör idag.
 
Sen kommer det dagar som är fullständig cirkus. Som idag. När min yngsta dotter låser sig av någon orsak precis innan vi skall åka och det blir som en akut gisslanförhandling om att åka iväg. Min äldsta dotter sitter redan i bilen och min yngsta vill absolut inte åka.
I skrivandets stund vet jag inte i detalj vad som blev så jobbigt för henne. Det kommer jag behöva lägga tid på att ta reda på i eftermiddag. Kanske kan det hjälpa oss framåt så jag kan lära mig mer om vad som händer i det huvudet som jag ännu inte förstår. Jag hoppas det.
 
Så nu handlar min dag mycket om att komma tillbaka i fas och samtidigt balansera mellan belastning och återhämtning. Det är väldigt intressant men också en utmaning.
Och så är väl livet i stort tänker jag.
 
 
Tack för att du läste.